Fick inspo av en annan tråd. Skulle du kunna göra det? Själv har jag ganska mycket pms, så mår dåligt en vecka i månaden. Tänker att det är otroligt vanligt och skulle alla som hade problem med måendet till och från bli bortvalda hade det nog inte funnits så många par?
Nej, absolut inte.
Varför dra på sig problem som man kan slippa?
Nej tack till
Manodepressiv
Schizofreni
Allvarliga ätstörningar
Svår adhd, autism odyl
Missbruk och beroende
Nej, absolut inte.
Varför dra på sig problem som man kan slippa?
Nej. Har en anhörig med psykisk ohälsa och det räcker. Skulle aldrig välja att umgås med någon med den sortens problem.
En del med psykisk ohälsa fungerar bättre som särbos och andra som sambos.
Även utåt sett normalfungerande personer kan ha dåligt humör, hett temperament, bli känslomässigt avstängda, fysiskt lata, sexuellt otillgängliga med flera saker som blir problem, medan en med psykisk ohälsa kanske med tiden hen levt med sina hälsoproblem har blivit tolerant och förstående inför att livet inte är perfekt. Allt handlar om hur en människa hanterar sig själv och framför allt hur den bemöter dig. Det har bara delvis en koppling till psykisk ohälsa. Många med psykisk ohälsa är visserligen väldigt självcentrerade i perioder, men det är det många normalfungerande som också är.
Att man kan ha en relation handlar om att kunna relatera. För mig betyder det att se den andre, men också kunna sätta tydliga gränser runt sig själv.
Fullt med fördomar i tråden ser jag. En person med psykisk ohälsa kan fungera precis som vem som helst i långa perioder det behöver inte vara någon skillnad på den som är frisk och sjuk.
Jag väljer bort de med psykisk ohälsa eftersom jag själv har det och det är fler i min omgivning som är sjuka än friska. Jag behöver någon slags balans. AD(H)D och autism är däremot inga problem.
Psykisk ohälsa är ett väldigt stort område med olika grader. Vid lindrigare former är det inte ens säkert att man märker av det på hemmaplan vid en lugn stabil relation.
(Talar med erfarenhet av ex).
Är det däremot av den högre graden av diagnoser så skulle jag troligtvist dra mej tillbaka, och har gjort det med.
Nej, räcker med min egna.
Aldrig, har bott tillsammans med en narcissist de senaste 20 åren. Nu ska jag bara må bra. Orkar inte ett förhållande till med väldigt stora utmaningar. Nästa förhållande ska fungera mer smidigt om jag ens vill ha ett nytt.
Jag har tyvärr varit sambo med två, de värsta åren i mitt liv.
Nej, det gick bort. Var ihop med en man jag först inte riktigt ville inse att han var störd, men det blev så uppenbart med tiden att jag var tvungen göra slut. Nästa gång aktade jag mig.
Kom ur ett förhållande med en psykiskt labil man. Var så blind av kärleken men när han dumpade mig blev jag bara ledsen någr dar sedan kom sanningen ikapp. Herre jösses vad jag hade fått stå ut med och kämpa.
Jag var lättad, kände mig fri och kunde sova igen.
Han ville att vi skulle vara vänner och umgås, men jag vill absolut inte ha mer med hans liv att göra. Han tyckte nog att det kunde vara bra att ha kvar mig som slaskhink eller nåt...
Nu känslig för de vibbarna. ALDRIG IGEN.