Jobba med psykisk ohälsa

Psykolog, socionom med vidareutbildning mot tex kurator eller fältarbete, sjuksköterska med vidareutbildning till skötare inom psykiatri, polis, präst, diakon...

Utöver det BuoBä nämner även psykiater som ju är en läkare med specialisering mot psykiatri.

Jag vill rekommendera mot det. Att jobba med "sådana" är jättespännande i 2 år kanske, sedan 3 år till där det känns meningsfullt sen blir man mest bitter och trött och det känns menlöst. 

Man blir även fördomsfull, tror sig se mönster och klumpar ihop patienter i kategorier. Utvecklar en rätt trist människosyn.

Tyvärr stämmer detta!

Unga människor brukar få "hjälp" i ett par år innan de sätts upp på kronisk medicinlista. 

Vet inte om jag vill avråda från att söka sig till jobb inom psykiatrin för det behövs verkligen bra, vettiga människor där MEN samtidigt kan jag inte annat än hålla med om kritiken mot psykiatrin. Den är verkligen kass!

Det är mycket riktigt i stort sett omöjligt att få någon som helst hjälp (utöver piller då), men så var det också längre tillbaka, redan i mitten av 1980-talet när jag som tonåring första gången sökte hjälp där. Det enda man fick var psykofarmaka och förvaring på psykiatrisk avdelning, där man bemöttes med översitteri och att man inte skulle ifrågasätta.

Bara en sådan sak som att ronden överhuvudtaget inte träffar patienterna utan att man i efterhand får höra att de beslutat om det och det helt utan möjlighet att ha fått prata med dem. Otänkbart inom annan sjukvård, men helt normalt inom psykiatrin. Någon form av samtalsterapi var omöjligt att få och så har det fortsatt genom åren även om det nog är ännu (om möjligt!) värre nu p.g.a. ännu större resursbrist.

Psykiatrin är en enda stor skandal!

*Korrigering;
Skötare är benämningen på en "undersköterska" med inriktning mot psykiatri.
Sjuksköterskor kan ha en specialistutbildning inom psykiatri.

Ta jobb som moderator på FL

För att jobba med någon diagnos? Det kan väl vem som helst göra! Tror inte det finns någon i Sverige som aldrig fått en diagnos. Förkylning, blindtarmsinflammation, fotsvamp, rosacea, känslig mage, cancer, you name it! Du behöver bara välja ett jobb där du träffar människor.

Stödassistent och stödpedagog. 

Sedan har jag arbetat med psykisk ohälsa i 10 år utan att bli bitter. Bitter på sjukvården ibland, men inte på patienterna.

Du låter som en vettig person, en människa med empati och därmed en sådan som sannolikt gör ett bra jobb i psykiatrin. För hur kritisk jag än är mot psykiatrin i sin helhet, har jag också mött fina, engagerade personer i personalen som verkligen kan göra skillnad för en olycklig, trasig själ som undertecknad. Inte sällan är f.ö. sådana personer själva rätt kritiska mot hur psykiatrin fungerar och handskas med patienterna. Att det sedan kan vara ett slitsamt yrke, det förstår jag.
Fint att du orkar och inte blivit bitter på patienterna! Sådana som du behövs!

+1

Min mamma jobbade i boendestöd/hjälp i hemmet tills hon blev 70. Hon älskade sitt jobb med att hjälpa framför allt personer med npf att ha ett självständigt, bra liv. Tyvärr är det ett yrke där det skärs ner i det oändliga av oförstående byråkrater och politiker, men i en bra kommun är det särkert ett mycket givande yrke, och en in dålig kommun behövs eldsjälar som kan kämpa emot å dessa brukares, eller vad kommunen kallar det, vägnar.

Tack! Jag blev genuint glad för ditt inlägg. Många av de som har empati ger upp och orkar inte jobba kvar pga hur det fungerar, det är ett problem, för det är ju de som behövs.

❤️

Tack för att du jobbar för de som behöver dig så väl

Jag känner flera som fått bra hjälp från psykiatrin. Vänner och släktingar med psykos, bipolär sjukdom, utmattning, depression eller ångest. 

Jag vet att psykvården är överbelastad och ibland helt åt helskotta. Men att ingen skulle bli hjälpt, det stämmer verkligen inte. Jag träffade själv en psykolog häromveckan och ska snart dit igen. Vi har fått jättebra hjälp av honom. 

Jag har insatser från Kommunens Socialpsykiatri, för mig är det stödet viktigare än kontakten med Öppenvårds psykiatrin.

Vad de som jobbar inom boendestöd och motsvarande verksamhet har för utbildning verkar vara väldigt skiftande och olika mellan olika kommuner. 

Kanske någon annan i tråden vet mer om vanliga utbildningar för att arbeta inom Socialpsykiatri! 

Av vikt är förstås vilken nivå av studier TS siktar på, högskola, yrkeshögskola, mentalskötare på gymnasienivå...