Snälla Hjälp! Håller på att förlora mitt barn :-( :-(

Känner så med dig och förstår din oro. Problemet är att du inte kan göra så mycket dessvärre. Hon är myndig och inte omyndigförklarad vilket ju innebär att hon bestämmer över sitt liv själv. Du kan bara fortsätta att orosanmäla. Önskar att jag haft något konkret att föreslå men har arbetat inom soc och vet därför hur oerhört mycket det krävs för att någon ska bli omhändertagen. Det räcker tyvärr inte med det liv hon lever eller utsätter sig för trots att det borde det. Men vad tror du hon gör om du inte ställer upp på att ta hand om djuren? Åker hon ändå? Eller skulle hon ta ansvar för djuren? Har du provat? Nu möjliggör du hennes resor tänker jag. 

Vad ska det krävas då? Varför vill soc träffa henne om de ändå inte kan hjälpa till? 

Hon har ju en gnagare. Finns en djurbutik i vår stad som tar hand om djur. 60kr per dygn. Så jag ställer upp eftersom hon behöver sina pengar. Jag har sagt flera gånger att jag inte tänker ta hand om djuret men då säger hon bara att hon lämnar in djuret till djurbutiken.

Vilken hemsk situation för henne, men också för dig. 

Råder dig att skaffa instagram om du inte redan har det, och söka på #intedinhora 

Det finns ett nätverk på sociala medier för fd prostituerade som har sålt sex i syfte att självskada. Förhoppningsvis kan de hjälpa dig, och din dotter kanske lyssnar på dessa kvinnor som faktiskt varit i samma sits som hon är i. 

Jag har inget råd till dig. Jag beklagar bara att din dotter mår så dåligt att det rinner över på dig. Vad säger kommunen om att hon bor på ett boende där hon inte vistats ? Tycker kommunen att det är ok att hon tar upp en plats, fast hon inte befinner sig där så mycket? Tyvärr kan du inte göra så mycket. Om hon inte vill ha hjälp eller ta emot den hjälp som erbjuds, så blir det låst läge. I detta fallet tycker jag att en lag skulle sättas på henne, men det är svårt att få till. Det är många som skulle behöva att bli omhändertagna, men platserna är för få. Människor som söker sig till psykakuten och uttryckligen säger, jag vill dö hjälp mig, kan bli hemskickade med besked att komma tillbaka om man mår sämre. Riktigt vad som skulle krävas i din dotters fall vet jag inte, då jag inte vet hennes historia. Men det är svårt att hjälpa en människa som inte vill ha hjälp. Har du någongång sagt till henne att du inte orkar mer? Att du är rädd för att förlora henne? Har hon i så fall förstått detta? Du sitter i en knivig sits, då du faktiskt inte kan göra något, mer än att vädja till henne.

Låt henne lämna djuret till djurbutiken/sälj/skänk bort det/avliva. 
Sluta hjälpa henne med djurpassning. Sluta hjälp henne med allt. 

Det var exakt det jag tänkte på. E hon borta en månad blir det mycket pengar. Var får hon pengar, jobbar ju tydligen inte då hon flänger omkring hur o när som helst. O då tänkte jag, hur har hon RÅÅD med resor? Har ju knappt vi som jobbar.

Hon säljer väl sex

Ja eller droger. Eller både och. Min dotter är 29, hemlös och jag har slutat "hjälpa" med pengar. Det jag tror går till mat går troligen till annat. Ts underhåller dotterns beteende. 
Jag sa till och med nej på julafton när det kom ett sms om att hon inte hade pengar till mat. 
Jag vet jag gör rätt. Det är svårt men jag står för mitt beslut. 

Ibland kan jag tycka att vissa människor faktiskt borde omyndigförklaras så de inte kunde förstöra sina egna liv totalt. Inlåsta på ett boende är ju att ta i, men nåt mer än vad som erbjuds idag i "frivillighetens" land borde det finnas. Min syster söp bort sitt liv. Vi kämpade länge, även jag, men jag gav upp. LVM i all ära, men det var ju slut efter några månader. Pengarna rök åt alla håll, mest sprit förstås. Ett stort arv- upp i rök. Men så länge folk är myndiga gör dom som de vill.

En sak jag håller med övriga om är att sluta ta hand om djuret. Det är inte ditt ansvar. I övrigt har jag inga bra råd. Ta stöd av andra i samma sits. Brukar finnas anhöriggrupper för alla möjliga.

Ts, vad hemskt. Jag lider med dig. Jag håller med om ovan att vårt lands integritetsvurmande ibland går för långt. Utan att veta nånting egentligen så frågar jag med risk för att låta naiv och okunnig, man kan alltså inte omhänderta en vuxen människa utan att hen har begått brott eller typ hamnat i psykos?
Det jag tänker är två saker; ta kontakt med andra i din situation. Och kanske enda chansen är att försöka gå till botten med varför hon mår så dåligt? Vad har hänt henne i hennes liv? Du säger flertalet diagnoser men det låter som att det finns ptsd och starka trauman med i bilden? Kanske kan du söka terapi hos psykolog och få verktyg i hur du som anhörig kan hjälpa din dotter, inte med att möjliggöra sitt leverne, utan hur du kanske kan hjälpa henne få insikt i sitt mående. Ursäkta om jag är luddig, jag spånar fritt här. 

Jag har läst alla svar och tackar för det. Jag hoppas ni förstår hur svårt detta är för mig. Mamma är ju mamma. Och detta är ju mitt barn det handlar om :( 

Det var någon som undrade hur hon försörjer sig. Det gör hon genom att sälja sig. Hur mycket pengar det rör sig om vet jag inte. Men så får hon också aktivitetsersättning från försäkringskassan. 

Hon har fortfarande inte kommit hem. Efter typ tjugo Försök fick jag tag i henne och då var hon jätte ledsen. Hon har varit på hotell med massa män. Usch säger jag bara

Är jag en hemsk förälder om jag bestämmer mig för att inte ta hand om hennes djur längre? :/

Nej, du är inte hemsk som slutar ta hand om hennes djur. Du måste sluta möjliggöra hennes destruktiva leverne.

Vill hon själv ha hjälp? Ursäkta frågan, jag menar inget illa, men är hon normalintelligent? Förstår hon på ett intellektuellt plan konsekvenserna av sitt beteende, men kan inte sluta pga all ångest och alla känslomässiga problem hon uppenbarligen har?

Nej det är du verkligen inte. Djuret är inte prio här. 

Ja du är mamma men vill du vara en mamma som underlättar för henne att fortsätta? Det om något är en hemsk mamma. Jag är i samma sits och har sagt tvärstopp. Jag vägrar bli utnyttjad fler gånger. Du blir utnyttjad nu....

Lär dig om medberoende, sök stöd av andra. 

Du är inte den första vars barn spårar ur. Men du kan vars den första i din dotters liv som visar att du står upp för dig själv och iomd hjälper henne. 
Jag vet att det låter väldigt hårt men jag vet att jag har rätt. 

Tror du att ett destruktivt leverne enbart beror på en intellektuell funktionsnedsättning? 
Att "normalintelligenta" inte skulle leva som ts beskriver dottern eftersom de skulle förstå konsekvenserna? 
Utveckla gärna hur du menar. 

Skrev jag det? Snarare lever de flesta intellektuellt funktionsnedsatta förmodligen inte som TS dotter. Men vi vet inget om henne. TS låter desperat. Därför frågar jag om dottern vill ha hjälp och om hon förstår konsekvenserna? 

Men ja, jag är väl medveten om att många som super ihjäl sig, knarkar ihjäl sig osv, till fullo förstår konsekvenserna. 

Påstod jag det? Jag ställde två frågor till dig och bad dig utveckla hur du menade.