Flickvän är som ett plåster

Hon verkar vara en oresonlig omogen klängranka utan förmåga att umgås med sig själv eller andra vänner - om hon nu har några???
Du borde nog satsa på en annan och självständigare flickvän.

Du är väldigt rimlig. Hon verkar inte självgående faktiskt. Och såna människor är väldigt påfrestande i längden. Det bottnar väl i osäkerhet. De vill ha uppmärksamhet och bekräftelse hela tiden. Om det inte går kompromissa så få du ta en funderare på om det där kan fortsätta i längden. Skulle du stå ut?

Jag tycker att det verkar konstigt att du spelar datorspel när ni är tillsammans...
Jag har också en "särbo". Vi träffas inte varje dag, men när vi är tillsammans så umgås vi. Vi lagar mat, tittar på tv/film, spelar sällskapsspel, myser, pratar, promenerar, hjälps åt med något projekt hemma hos någon av oss, osv. Vi sitter inte var för sig och gör vår egen sak. Menar du att hon är hemma hos dig, och så sätter du dig och spelar datorspel ett par timmar? Då förstår jag att hon reagerar. 

Med det sagt, så kan det säkert stämma att hon är klängig, men då tror jag att en bra plan är att bestämma att när ni ses så ägnar ni er åt varandra, och när ni inte ses så gör ni vad ni vill. Så du får säga att ni inte kan ses för att du ska spela, träffa en kompis, är trött, osv. 

Bor man ihop så är det en annan sak, men det gör ni ju inte.

Beror på hur ofta ni ses tycker jag. Jag vill gärna umgås hela tiden även om man inte behöver prata hela tiden när man är med varann, typ om man går i skogen eller nåt liknande så kan man gå för sig själv men är ändå med den andre. Bor man ihop har jag full förståelse för behovet av egentid ibland men ses man bara ibland så vill iaf jag göra det bästa av tiden man har tillsammans. 

Ni är konstiga båda två. Hon verkar lite klängig men du dissar ju henne om du spelar spel då ni egentligen ska umgås. Vore jag hon skulle jag åka hem med uppmaningen att du kan höra av dig när du faktiskt vill träffas.

Det borde vara helt normalt att en sitter t ex och spelar en timme och den andra kan läsa en bok. Man är ju ändå där tillsammans. Hon verkar omogen och lite jobbig.

Hon verkar ha problem med separationsångest och det måste hon jobba med. Kanske söka professionell hjälp. Däremot tycker jag inte det är ett dugg konstigt att umgås hela tiden när man träffas. Att sätta sig och spela datorspel när man har sin partner eller en vän över är ohyfsat. Om du inte orkar umgås med henne en hel dag, bestäm inte att ni ska göra det då. Bestäm att ni ska umgås några timmar, bara. Vill hon stanna hela dagen, säg att du ska spela, träffa vänner eller vad du nu vill göra.

När ni är hemma hos henne, har hon lika svårt att sysselsätta sig då? Det är ju ofta mycket svårare att hitta på saker att göra när man är i någon annans hem.

Hur gamla är ni?
typ 14?

Det hon håller på med kallas för att kväva ett förhållande och människor som gör så har ofta personliga problem med självkänsla, osäkerhet, etc, etc... och det är inget som du kan eller ens ska försöka göra något åt, det behöver hon bearbeta med professionell hjälp.

Det enda du kan göra är att lämna henne och skaffa dig någon som inte har såna problem. En fortsatt relation med henne är inte att rekommendera.

Vi bor inte ihop men det är ju nästan som att vi gör det, eftersom hon är här hela tiden typ. Nu till exempel har hon varit här två veckor i rad. Då kan det väl inte vara meningen att jag ska umgås med henne dygnet runt när vi ses så ofta? Jag spelar verkligen inte hela tiden heller.

Ok, ja då är det nästan som att ni bor ihop. Det framgick inte av trådstarten. Då tycker jag också det är helt rimligt att du vill ha egentid ibland. Du får förklara att antingen får hon gå hem till sig eller så får hon acceptera att du spelar eller är med kompisar ibland. Och uppmana henne att söka hjälp för sin separationsångest.

Inte alla, men många såna sansar sig om de blir inkluderade. Hon kan inte roa sig själv, fine. Långt från alla klarar det. Ta med henne när du träffar polarna,  spela ett split screen co-op spel ihop och gör grejer som du gillar, fast ihop med henne. Du gamear ju: låt henne vara player 2 helt enkelt.

Låt henne känna att hon är med, välkommen och inkluderad så blir det 100ggr enklare att hitta på grejer du vill göra.

Det där är en väldigt dum idé. Been there, done that.

Sånt beteende bygger på taskig självkänsla och sjukligt behov av bekräftelse. Som ett tomrum i personen som ständig behöver fyllas med bekräftelse. Att försöka lösa det genom att ge efter för hennes sjukliga behov kommer aldrig fungera för hon kommer aldrig bli "mätt".

Tomrumet försvinner inte eller blir mindre för att man ständigt fyller det. Det enda som händer är att ständigt springa runt och bekräfta henne blir normen i relationen och hon kommer efter ett tag ta det för givet och bara se de tillfällen hon inte blir bekräftad och göra en stor grej av det.

För personen som då ska vara den som ständigt fyller tomrummet blir det ett rent helvete och dessutom ett totalt jävla otacksamt jobb eftersom eftersom oavsett hur mycket personen ger så kommer personen ändå få gnäll över de tillfällen hen misslyckas med det.

Tänk dig en hink med ett stort hål i och du ska vara den som ständigt öser på med vatten och hålla den full och så fort du tar en paus för att hämta andan får du gnäll över det. Det funkar ett tag men i längden blir det ohållbart.

Så nej det är inte alls en bra idé. Det är bättre att redan från början sätta ribban på en normal nivå och få personen att förstå att det är vad som gäller och helst jobba med sin självkänsla / bekräftelsebehov. 

Ja, om hon på eget initiativ praktiskt taget har flyttat in så får hon förstås finna sig i att du inte ägnar dig åt henne till hundra procent. Att man har ett förhållande innebär ju inte att man ger upp allting i livet utom jobbet.

Nu drar du worst case scenario. Istället för det där har hon, liksom många andra svårt att roa sig själv utan är beroende av andra för att inte ha tråkigt. Det är en svaghet, men ingen jättegrej. 

Hon vill dessutom, som andra, känna sig välkommen och att hennes närvaro är uppskattad.

Det är väldigt enkelt åtgärdat, genom att helt enkelt inkludera henne i det man gör. En sådan person är inte heller omedgörlig med att göra nya grejer (som att tex spela tvspel ihop med sin kille)  eftersom det klår att försöka roa sig själv.

Det är inget sjukligt, bara lätt störigt. Människan är ett flockdjur och det är tydligare hos vissa än andra. Är ni tillsammans är du hennes flock helt enkelt. 

För många är det visst en jättegrej med en partner som är
så osjälvständig. Klarar man inte att roa sig på egen hand så får man lösa det och lära sig att trivas i sitt eget sällskap, för hon kan inte vara med överallt hela tiden. Det är helt orimligt. Ts är inte någon clown som ska underhålla henne. Hon får faktiskt lära sig att underhålla sig själv också.

Det är enormt avtändande med klängiga personer som inte trivs i sitt eget sällskap. Det signalerar osäkerhet och ingen vill känna sig kvävd av partnern. Sådana förhållanden brukar inte hålla särskilt länge. Hon kan förstås fortsätta på samma spår om hon vill men risken är då stor att ts lämnar henne och hon kan även få svårt att hitta någon annan som står ut med henne i längden.

Ibland vill man göra saker för sig själv eller umgås med människor utan att partnern är med. Givetvis ska ts kunna umgås med folk utan att hon ska vara med hela tiden. Har hon tråkigt får hon väl lära sig att underhålla sig själv eller umgås med någon annan som hon känner. 

Jobbar ingen av er? Går ni i skola?

När man har så stora behov av social samvaro så funkar det ofta inte att umgås med bara en person. Det är inte TS uppgift att ständigt underhålla sin flickvän. Att vara någons enda vän är kvävande. Förmodligen har hon ju kompisar, som hon nu lagt åt sidan för att gå helt upp i förhållandet. Hon behöver hitta tillbaka till dem och ge TS lite space.

Jag kan erkänna att jag är en sådan flickvän. Känner igen mig väldigt väl i beskrivningen. Hur var hon innan? Har du pratat om det? Jag var innan mitt förhållande väldigt självständig och älskade egentid (troligen för jag tkr det är jobbigt att vara med folk) Men när jag hittade min partner blev jag som besatt. 

Ett hål jag inte visste fanns i mig fylldes plötsligt och det blev som ett rus att vara med den personen. Som en drog som uppenbarligen blev väldigt svår att hålla sig borta ifrån. Man visste inte att man saknade något, men det blev så tydligt när han dök upp i bilden, att han är den enda som förstår mig och jag kan vara mig själv med till 190%! 

Denna klängighet har efter förälskelsen tagit slut, blivit väldigt jobbig att leva med. Det har också lett till att min partner tar mig för givet, tror jag alltid kommer finnas där pga min besatthet. Det har lett till många svek. Svek som en vanlig människa inte uppfattar som svek kanske. Men att inte hört av sig på kvällar, kommit hem senare, inte respekterat tider osv. 

Det är mitt största misstag. Att inte inse att jag hade ett hål inom mig som han fyllde upp. Men att istället för att använda honom - gå och fylla det hålet med en professionells hjälp. 

Jag är i läkningsprocessen fortfarande. Sveken har eskalerat till en ofantlig nivå och jag borde troligen lämnat relationen mycket tidigare.