Förvirrad i min sexualitet

Du är bisexuell inte lesbisk. Det första du bör göra är att fundera på om du vill stanna hos din man eller inte. 

Så jag är bi även om jag kommer fram till att jag inte vill ha sex med män mer? Jag och min man har inte haft sex på flera månader. 

Ja jag måste ta en allvarlig funderare om jag ska stanna eller inte. Om jag känner såhär så är det inte schysst mot han att stanna kvar. 
Jag har stannat kvar för jag trodde att min lust skulle komma tillbaka och att det varit fel på mig. Har varit och kollat hormonnivåer och annat för jag trott det varit fysiskt fel på mig. Men allt var normalt.
Men allt är så nytt och jag är rädd att jag inbillar mig.

Ja, det är du. Har du aldrig varit kär i honom? Varför har du stannat så länge i så fall. Några månader är ingenting, du har varit tillsammans med honom i 20 år ni måste ha haft sex många gånger under den tiden. Att säga att du är lesbisk är inte särskilt schyst, hur skulle du känna om han sa att han aldrig älskat dig utan bara utnyttjat dig i alla år? 

Jag tycker att du ska lämna, om du inte känner att ni kan hitta tillbaka till varandra är det bäst. 

Egentligen är inte etiketten viktig här. Jag har förstått att jag inte är heterosexuelll iallafall. 
Har nog omedveten förträngt den sidan och har egentligen inte haft möjlighet att utforska den sidan förrän nu.
Men jag har också funderat på hur jag under alla år har kunnat leva som i en slags "livslögn".
När min mamma dog så hade jag ingen familj alls runt mig. Min pappa var redan död (dog när jag var 11). Ingen annan släkt fanns i närheten eller stöttade mig. Jag fick då (jag var 20 år när hon dog) lösa allt själv och den enda jag hade var då min pojkvän som var min enda trygghet. Jag har såklart alltid gillat han, men kanske på ett platoniskt sätt. Men nog aldrig varit kär på "riktigt". Men jag tror att jag stängde av känslomässigt pga av trauma när min mamma blev sjuk och dog. Hon var min stora trygghet. Fick aldrig samtalsstöd eller liknande. Var tvungen att skapa en trygghet och ett liv själv. Jag bodde hemma och hade precis tagit studenten när hon dog. Hon lämnade ett tomrum som jag fyllde men honom och sen mina barn.
Sen har jag insett har jag haft en omgivning som jag upplevt varit ganska homofobisk och där normen att vara heterosexuell har varit väldigt stark. Där ordet "flata" var ett skällsord. 
Jag och maken har haft problem egentligen från början med min bristande lust. Har helt enkelt inte tänt på han. Att vi hållt ihop så länge är egentligen konstigt. 
Men nu när ni chef på ett sätt öppnat dörren till detta rent känslomässigt är det som ett uppvaknande för hela min kropp. Har aldrig i mitt liv känt så här. Känns som jag fått kontakt med mina känslor igen. 
Det är en härlig känsla men så läskig samtidigt. 
Det är klart att jag ifrågasätter mig själv efter att jag isåfall levt i förnekelse i alla år. 

Låter bra, att du inte tänker röra din chef. Tvångstankar är aldrig bra. Kanske dags för terapi. Lätt att man ser det man vill se, om man är attraherad. Jag vet inte om du har gått genom hela livet utan att veta om du är lesbisk. Jag vet inte vad du ska göra.

Nej att göra det och riskera jobbet vore ett stort misstag. Går och hoppas isåfall att hon gör något om det skulle finnas en attraktion från hennes sida med. Men jag upplever henne så proffsig så det skulle hon troligen aldrig göra. 
Men det känns nästan som jag ska exploatera när jag är nära henne. Jag skulle också så gärna vilja berätta vilka portar hon öppnat för mig men ändå säga att jag vet att det inte kan bli hon och jag. Men det vågar jag inte som det är nu. 

Ja terapi är väl en bra ide. Ska kolla upp det. 

Var hon inte gift? Du hoppas på att hon ska vara otrogen alltså.

Ja, det är hemskt. Jag erkänner det. Såklart när man tänker på det så är det bedrövligt. Det är delvis därför jag är så frustrerad i mina tankar. Jag kommer aldrig uppmuntra henne på nåt sätt.  Men vet dock inte hur jag skulle reagera om hon själv valde att göra något. Men som sagt så kommer det nog aldrig ske. Så jag måste arbeta med mig själv.

Du har helt rätt i att etiketten inte spelar någon roll. Problemet här är inte vilken sexuell läggning du har. Problemet är att du är gift med någon du inte attraheras av, och att du dessutom attraheras starkt av en annan person, en person som dessutom verkar flörta med dig och som är gift själv. Detta dilemma hade existerat alldeles oavsett könen på alla inblandade.

Jag tycker inte du har varit oschysst mot din man. Du var ung när ni var tillsammans och det är inte konstigt att du tydde dig till den enda personen i ditt liv som kunde ge dig trygghet när du förlorade din andra förälder. Att veta hur det ska kännas att vara kär är inte heller lätt när man är ung och aldrig har varit kär förut.

Nu vet du däremot att du inte är attraherad av din man och att du ser honom mer som en vän. Då är det inte schysst att låta honom tro att du är attraherad. Du behöver fundera över om du vill vara kvar i relationen. Om du vill det, så måste du vara ärlig mot honom kring hur du känner, så att han kan ta ställning till om HAN vill vara kvar i en relation med någon som inte är attraherad av honom.

Angående din sexuella läggning, så bestämmer du helt själv hur du vill definiera dig. Ingen annan kan bestämma att du är bi, lesbisk eller något annat.

Om du tänker dig in i att det varit en gift man som skrivit samma som dig, att han gått och trånat efter sin chef (som är gift) ...Hur tycker du att han borde reagera om hans chef gjorde närmanden?