Svårare och svårare att umgås med syskon. Tips någon?

Kan du respektera ditt syskon som hen är, eller får du kämpa med dömande tankar?

Har ditt syskon psykiska problem utöver samlandet, så att du kan behöva vara behjälplig med vårdkontakter nu efter de andra familjemedlemmarnas bortgång?

Du behöver inte göra mer för ditt syskon än du själv har lust till, men det kan vara en samvetsfråga.

Hur går ditt syskon ihop med din egen familj?

Allt sånt spelar ju in kring hur ni kan umgås. 

Tack snälla för ditt svar. Det är svårt faktiskt. Man måste ju respektera att alla människor har rätt att ha sina åsikter. Men det blir så svårt när det är för långt från ens egna ideologier eller vad man nu ska kalla det.

Vi har helt olika åsikter om invandring och covidvaccin till exempel. Det är stora frågor som är svårt att bortse från. Jag försöker vara förstående men det är svårt. Försöker undvika att prata om samhällsfrågor men det är ju också svårt.

Nej, mitt syskon är helt frisk tack och lov. Vet inte om samlandet ska klassas som psykiska problem? Det är ett stort samlarintresse som tagit allt större och större proportioner, fler och fler rum i huset upptas av dessa samlarobjekt som jag själv finner rätt ointressanta. Men det är mitt syskons stora intresse. Huset är egentligen jättefint men man ser det ju inte pga de här samlarsakerna.

Maken gillar inte att vara i huset och det gör inte jag heller, det är jobbigt med alla saker. Barnen är mer neutrala, ser nog släktingen som en lite udda prick, typ.

Man måste inte umgås, om det inte känns naturligt. Ibland växer man ifrån varann. Jag har en syster som gjort det mesta för att trycka ner mig och förlöjliga mig som man.
Vi lever helt olika liv. Hon har haft många pojkvänner, jag har aldrig haft en tjej. Hon lever familjeliv, jag har inte varit i närheten av det.

Okej, men om barnen accepterar hen som en udda prick låter det inte alldeles oöverstigligt. 

Samlande är ibland ett substitut för mänskliga relationer. Fysiska objekt är lättare att relatera till än människor. Kan det vara lite så för ditt syskon? Är hen lite fyrkantig i sättet annars också kan det ha varit svårt med relationer.

Tycker att du verkar vilja ditt syskon väl men kanske är hen olycklig och ensam utan att riktigt kunna sätta ord på det själv. 

Om du känner att det kan vara så och ändå tycker om ditt syskon kanske du får släppa dina egna värderingar just i denna relation. 

Jag har en släkting som är udda (hela släkten är full av udda men hyggligt högfungerande människor) Denna släkting brukar själv säga att oj, nu blev jag gaggig om mitt intresse igen. På så sätt gör man lite humor av det. 

Förstår att det är plågsamt om syskonet känns som en "främlingsfientlig antivaxxer" stundtals, men det är ändå personen du tycker om och hen kanske behöver bli lyssnad på. Intresset för objekten kanske är mindre laddat än stora samhällsfrågor?

Minimera umgänget på obestämd tid för att inte överdosera under en kritisk period så du inte så småningom känner att du måste bryta helt.

Det är helt naturligt att du känner att umgänge med ditt syskon är mer ansträngande än tidigare då ni var fler som delade på utrymmet när ni träffades.

Om du vill så tror jag att du kan hantera relationen. Du bor trots allt 35 mil från släkten så du har redan distans i vardagen och när ni umgås kan det ske under mer kontrollerade former.

Det kommer dock kräva att du klarar av att kommunicera och vara tydlig med din släkt. Alltså var tydlig med att du inte kommer att vara ensam med din lillebror och att dina barn aldrig kommer att vara ensamma med honom. Om han börjar bli aggressiv så kommer din lilla familj att anse att det är dags för er att åka hem med omedelbar verkan. Eller vilka andra regler för er samvaro som kan få dig att känna dig trygg.

Det är fullt möjligt att din släkt kommer att tycka att du är besvärlig och svår, men de kan kanske vara värt det för er alla om alternativet är att bryta kontakten? 

Det viktigaste i det här inlägget är att detta bara gäller om du vill. Nu är du vuxen och du kan faktiskt bestämma och styra över ditt liv - till skillnad från under din barndom. Du har makten att avgöra om du vill lägga din energi och tid på att ha kontakt med dessa människor eller om du faktiskt skulle må bättre av att inte göra det.

Nu skrev du nog i fel tråd? Jag bor 16 mil ifrån, det är mitt storasyskon och vi har ingen annan släkt där. 

Ja hoppsan det blev ju helt fel! Sorry.

...och det har aldrig funnits någon aggressivitet i vår familj. Vi har haft en mycket harmonisk och fin uppväxt. Det är våra skillnader i livsval och åsikter som blivit mer och mer utmärkande för varje år. Vi är en bra bit över 50.

Jo jag känner igen att din syster inte alls varit snäll mot dig. Då har du ju mer anledning att bryta. Mitt syskon är en mycket snäll person som aldrig skulle vara elak.