Skäms över mig själv :(

Du svarar själv på frågan. Du minns det som berör dig, inte det som berör andra. Om du menar att du skulle vilja förändras tror jag att du ska börja intressera dig för andra, och inte vara så självupptagen. 

+1

Berör mig emotionellt menade jag. Inte mig som person...

För övrigt, även om det inte var så jag menade.. så har du nog ändå en poäng där. Jag är nog helt enkelt för självcentrerad.
Det var ett nytt sätt att se det på som jag inte reflekterat över tidigare...

Hm... jag får öva bort min självcentrering då. Hur man nu gör det... Någon som har något tips? 

*puff*
Kan man öva bort det här beteendet?

Förstår att det är jobbigt, men det är inget du behöver skämmas över. Alla fungerar vi olika och precis som en del har problem med dyslexi har andra problem med minnet. 

Har ni en studievägledare eller specialpedagog där du studerar? Jag tycker du ska söka upp den personen i så fall. Kanske kan du få göra en undersökning som visar hur just ditt minne fungerar. Viktigast är att du kan få tips om studieteknik som passar just dig. 

Brukar du anteckna under föreläsningar, lektioner och möten? Hjälper det dig att minnas eller tar antecknandet så stort fokus att du missar och/eller glömmer vissa saker som sägs? En studievägledare eller specialpedagog kan hjälpa dig med det där. Om en undersökning visar att du har problem med minnet kanske du också kan få möjlighet att få ta del av lärarnas powerpoints t.ex. istället för att anteckna. 

Lycka till och kom ihåg att ditt minne inte definierar ditt värde som människa.

Vi kan ta del av PowerPoints. :)
Mitt största hinder med minnet är ju just i längre gruppövningar där man ska komma ihåg vad vi diskuterat under den dagen. Det blir rörigt med egna tankar, andras idéer OCH att minnas vad uppgiften faktiskt går ut på, allt på samma gång under tidspress.

Hoppas du förstår vad jag menar.. jag har svårt att processa information SAMTIDIGT som jag ska lyssna på andra i samtal... jag processar och får grepp om helheten senare än andra...

Kanske är ett symptom på stress eller nåt... långvarig stress.. 

Tack för din kommentar. 
Jag får fundera på vad jag kan göra själv för att bli mer närvarande... för det är nog det allt kokar ner till.

Björn Ulvaeus har tydligen ett liknande problem.
Lyssna på hans sommarprat från 2008:

sverigesradio.se/avsnitt/369369

Det där kunde varit jag. Är precis likadan. Hur gammal är du? Jag är 40+ och har accepterat att jag är sån och har inga problem med det längre. Om du tittar så har alla något som de är sämre på. Du har saker du är bra på. 

Jag får nog öva upp acceptansen av mig själv... Vet inte om man kan göra mycket annat åt det här...

Om det inte handlar om brist på något i hjärnan som man kan åtgärda med rätt näring eller kanske t.o.m. medicin...

Detta har jag haft hela livet så det är förmodligen medfött...