• cleanbandit

    dålig relation med mamma(17år)

    De senaste åren har jag och min mamma haft en väldigt sträv relation, såklart finns det dagar som är bra men för det mesta bråkar vi konstant. Jag är "bara" 17 och förstår att relationen kan komma att förbättras men 

    1. Genom åren har jag ibland blivit fysiskt slagen, har många bilder med röda märken på min rygg och armar som spår efter detta. Hon använde ofta sina händer, bälten och skohorn. Ofta kunde hon kasta porslin, fjärrkontroll, stolar osv på mig och säga att det var mitt fel för jag "stod i vägen". När jag har tagit upp det, säger hon "det finns ingen rök utan eld" , som att jag har provocerat henne. Hon kallar mig för svin, hora, snorunge och andra namn som känns obehagligt. Jag förstår att hon är arg men det sårar mig. 

    3. Under några år har jag haft enorma problem med mat och mådde väldigt dåligt fysiskt och psykiskt,har i efterhand blivit tillkallad för en utredning för anorexia. Jag har genom åren några gånger gråtit framför henne och förklarat hur jag mår och hon har sagt "du behöver hjälp" för att sedan inte göra något i ett år för att cykeln sedan ska fortsätta. Eller så säger hon "jag mår också dåligt".

    4. Hon är ambivalent i sitt beteende. När hon varit arg på mig kunde det gå två veckor utan att hon pratade med mig eller ens tittade åt mitt håll, för att sedan börja prata med mig från ingenstans. När jag har exempelvis sagt att "jag är för upprörd för att diskutera detta nu, kan vi prata senare?" har hon blivit väldigt irriterad och sagt att jag har tappat respekt för henne och att jag beter mig som ett offer. 

    5. Allt jag gör, hur jag än sminkar mig, hur jag än klär mig, om jag går ut med mina vänner eller jobbar- klagar hon. Mitt smink är för "mycket". Mina kläder är för korta eller för stora, för öppna eller konstiga. När jag var yngre fick jag inte gå ut och satt mycket hemma, då kunde hon säga "vadå har du inga vänner", men nu säger hon "du är ute för mycket och ränner" fast jag i själva verket bara jobbar och går ut ibland. 

    6. Jag försöker hjälpa till hemma men min prioriteringslista är framförallt skolan, jobbet och vänner. Jag försöker städa köket, vika och tvätta kläder, dammsuga och hämta barn från dagis men det är inte tillräckligt. 

    Vad ska jag göra?
  • Svar på tråden dålig relation med mamma(17år)
  • Anonym

    Det viktiga är att planera för framtiden. Använd din energi för att planera för att flytta direkt efter gymnasiet.
    Sök till utbildningar där det finns bostad. Flytta.
    Försök ha så lite att göra med din mamma så länge som du måste bo hemma. Förvänta dig ingenting. Håll dig undan. Se fram emot att du snart kan flytta.
    Sök samtalsstöd och hjälp från andra människor

  • Anonym (Man)

    Låter som hon har psykisk ohälsa av något slag. Självklart finns det hjälp att få både för henne och för dig.


    Du borde prata med skolans kurator, och starta denna tråkiga och arbetssamma process ni står inför. Troligen kommer det kännas bättre längre fram.

    Din mamma har av olika anledningar inte kunnat vara den trygghet ett barn behöver, och du är inte ensam i denna sits. Men du behöver vara ego nu och prata med någon kring vad du behöver.

    Jag är ingen expert, men du behöver göra något åt detta.

  • cleanbandit
    Anonym skrev 2022-11-03 18:47:32 följande:

    Det viktiga är att planera för framtiden. Använd din energi för att planera för att flytta direkt efter gymnasiet.
    Sök till utbildningar där det finns bostad. Flytta.
    Försök ha så lite att göra med din mamma så länge som du måste bo hemma. Förvänta dig ingenting. Håll dig undan. Se fram emot att du snart kan flytta.
    Sök samtalsstöd och hjälp från andra människor


    Hade gärna flyttat men jag har inte råd. Finns inte mycket tid att planera då jag fyller år om en månad.. min enda plan har varit att söka ett bättre betalt jobb när jag blir 18 så det blir mer att spara. 
  • cleanbandit
    Anonym (Man) skrev 2022-11-03 18:48:41 följande:

    Låter som hon har psykisk ohälsa av något slag. Självklart finns det hjälp att få både för henne och för dig.


    Du borde prata med skolans kurator, och starta denna tråkiga och arbetssamma process ni står inför. Troligen kommer det kännas bättre längre fram.

    Din mamma har av olika anledningar inte kunnat vara den trygghet ett barn behöver, och du är inte ensam i denna sits. Men du behöver vara ego nu och prata med någon kring vad du behöver.

    Jag är ingen expert, men du behöver göra något åt detta.


    Vill inte spekulera men tror hon går på antidepressiva för jag vet att hon också mår dåligt. Jag har också en pappa och syskon så vågar inte kontakta någon för att "reda ut det", förutom den kuratorn jag pratat med. Hon är ju snäll ibland men det känns jobbigt att jag inte vet om det är jag som överreagerar och är en dålig avkomma eller om det är hon som har gjort fel. 
  • Anonym
    cleanbandit skrev 2022-11-03 22:37:58 följande:
    Hade gärna flyttat men jag har inte råd. Finns inte mycket tid att planera då jag fyller år om en månad.. min enda plan har varit att söka ett bättre betalt jobb när jag blir 18 så det blir mer att spara. 
    Sök utbildning på annan ort där det finns studentboende, behövs ingen insats
  • Anonym (??)
    cleanbandit skrev 2022-11-03 22:40:42 följande:
    Vill inte spekulera men tror hon går på antidepressiva för jag vet att hon också mår dåligt. Jag har också en pappa och syskon så vågar inte kontakta någon för att "reda ut det", förutom den kuratorn jag pratat med. Hon är ju snäll ibland men det känns jobbigt att jag inte vet om det är jag som överreagerar och är en dålig avkomma eller om det är hon som har gjort fel. 
    Hur upplever ditt syskon det? För om ni är fler barn så drabbas ju inte bara du och då kan det väl verkligen vara rätt att kontakta någon utanför för att få hjälp? 

    Hur är din pappa? 
  • LFF
    cleanbandit skrev 2022-11-03 22:40:42 följande:
    Vill inte spekulera men tror hon går på antidepressiva för jag vet att hon också mår dåligt. Jag har också en pappa och syskon så vågar inte kontakta någon för att "reda ut det", förutom den kuratorn jag pratat med. Hon är ju snäll ibland men det känns jobbigt att jag inte vet om det är jag som överreagerar och är en dålig avkomma eller om det är hon som har gjort fel. 
    Det är inte, inte, inte, inte, INTE ditt fel! Du är inte en "dålig avkomma"! Det måste du inse!

    Jag förstår att det är jobbigt att försöka reda ut detta när du har dina syskon och din pappa också att tänka på men du kan inte ha det så här, älskade du! Det gör ont i hela kroppen på mig att du har det så pass illa hemma att du börjat fundera på om det är dig det är fel på! 

    Gissar att du gå sista året på gymnasiet? Fokusera då på skolan och att hitta ett bättre extrajobb så du kan spara undan så mycket du bara kan. Försök minimera kontakten med din mamma. Fundera också på vad du kan tänkas vilja göra efter gymnasiet, vad du vill plugga. Sen söker du eventuella utbildningar som inte ligger i din hemstad så du kan flytta på så vis. Ställ dig redan nu i alla tänkbara bostadsköer så du har en möjlighet att få en ungdomslägenhet eller kanske en hyresrätt när du slutat plugga. 

    Lycka till älskade du! Och kom ihåg att din mammas beteende INTE är ditt fel! Hjärta
  • Anonym (Flytta)
    cleanbandit skrev 2022-11-03 22:40:42 följande:
    Vill inte spekulera men tror hon går på antidepressiva för jag vet att hon också mår dåligt. Jag har också en pappa och syskon så vågar inte kontakta någon för att "reda ut det", förutom den kuratorn jag pratat med. Hon är ju snäll ibland men det känns jobbigt att jag inte vet om det är jag som överreagerar och är en dålig avkomma eller om det är hon som har gjort fel. 
    Du överreagerar absolut inte! Det du beskriver är inte alls ok. Din mamma verkar inte varariktigt rätt ihopskruvad.

    Sen undrar jag också hur din pappa agerat, sitter han bara och tittar på när din mamma kastar stolar på dig?? Han måste ju märka hur hon är mot dig? I så fall så verkar ju även han ha en skruv lös.

    Det bästa du kan göra är antagligen att planera för att flytta hemifrån. Kolla upp och sök olika högskoleutbildningar du tycker verkar vara intressanta tex, gärna en bit bort så att du får distans till din familj.
  • cleanbandit
    Anonym (??) skrev 2022-11-04 08:57:27 följande:
    Hur upplever ditt syskon det? För om ni är fler barn så drabbas ju inte bara du och då kan det väl verkligen vara rätt att kontakta någon utanför för att få hjälp? 

    Hur är din pappa? 
    Ja men mina syskon är yngre och visst tas det ut över dem, men inte lika mycket. 

    Min pappa har varit inlagd de senaste månaderna så han är inte hemma i nuläget. Innan när sånt hände satt han bara och brydde sig inte tills mamma klagade på mig till honom och det var då han kunde resa sig och skrika på mig/slå mig. 

    Annars är han väldigt sträng och lät mig inte göra något när jag var yngre och då var det min mamma som stod upp för mig ibland, därför vet jag inte hur jag ska hantera denna situationen...
Svar på tråden dålig relation med mamma(17år)