Bara jag som avskyr brännboll?

Var det nån som tyckte brännboll var kul?

Nej det är inte bara du. Brännboll var skräcken på idrotten för mig med social fobi. Det tillsammans med stafettlekar och redskapsgymnastik, alla stod och tittade på i väntan på sin tur.

Bättre än spökboll, som enbart gick ut på att mobbare kastade bollen i huvudet på sådana de inte gillade, allra helst kraken med glasögon. Sen i högstadiet ändrades det till att killar kastade boll på brösten och rumpan på tjejerna. Kul sport...

Håller med. Hur kan någon komma på något så idiotiskt? Lärarledd mobbning med våld. 

Min hat-lek var Akta min svans. Då skulle man sätta fast band i byxlinningen där bak, som en svans, och sen försöka ta varandras. Fritt fram för killar att ta en i röven med andra ord. 

Brännboll tycker jag är kul i rätt sällskap. Vi gjorde det ibland som barn om somrarna, några kompisar. Men i skolan med en grupp hånskrattande killar bredvid sig var det inget vidare. 

Jag tycker brännboll är roligt. Surt när man misslyckas med sina slag men att springa runt var roligt med oftast glad stämning. Vem som fångade eller sprang efter bollen var oväsentligt, kan då inte kasta för fem öre....

Jag tyckte brännboll är kul. Men det är en oerhört stor förståelse över skräcken man får uppleva och fick uppleva. Som vuxen och/eller att man spelar med en schysst grupp, så är det mindre skrik på varandra. Man har bara kul. Ingen bryr sig om man missar bollen eller inte.

Jag har spelat brännboll många gånger i mitt liv, men lik förbannad är jag dålig på lyror. Jag är blivit bättre med slå bollen med basebollträet.

Jättetråkigt att andra fick uppleva gap och skrik bara för att man missade. Det är liksom inget att bli arg för.

Beklagar! Men bortsett ifrån missar och skrik m.m. Skulle ni då tycka sporten skulle vara roligare? Om ni fick veta i förhand att gruppen/kompisar inte skulle beskylla er bara för att ni missade. Utan alla spelade, bara för att ha kul och trevligt. Ingen bryr sig över vinsten eller om man missar.

Var det inte brännboll så var det fotboll, hatar fortfarande båda.

Nej den förbannad fotbollen hela tiden. 
Idrotten över lag var tråkigt majoriteten av tiden. 
Tills jag fick möjligheten att hoppa över den och träna på egen hand. Det var för slappt och gav inget att träna med dom andra.
Å gympa läraren var bara glad när någon to idrott på allvar.
Hon var dock skeptisk till en början men efter några gps loggar på 2 mil löpning eller 8 mils cykling så vart det tyst. 

Fyfan för brännboll, och den där jävla svansleken. Sen skulle vi alltid välja lag också, och jag blev nästan alltid vald sist. Det kan ju inte finnas ett effektivare sätt att cementera den exakta rangordningen i popularitet. Varför gör en lärare så? År efter år, lektion efter lektion. Man hatade lektionen innan den hade börjat, och hade ju knappast motivation att kämpa för sitt lag. 

Jag slutade gå på idrotten redan i fyran. Och det var väl första året vi hade riktig idrott på den tiden. Brännboll var väl inte det värsta men inte var et kul. Jag var dessutom väldigt bollrädd, och är fortfarande.