Anknytningsproblem

Skulle givetvis stå de och inte dig.

hur långt är ett snöre

Vill du ha svar från dem som spelar svåra eller vill du ha anknytningsteori? Jag skulle i och för sig också vara intresserad av att läsa om andras erfarenheter av människor med anknytningsproblem. De är väldigt jobbiga att ha att göra med och sårar en djupt, särskilt om man tycker om dem. Jag håller mig borta om jag kan. De får gå i terapi istället för att använda mig. 

Haha, bästa svaret.
Men jag undrar också vad man är ute efter.
Det finns olika slags anknytningsproblematik och hur den ter sig, dvs hur en person "beter sig" utifrån att hen har anknytningsproblematik beror på när den har uppstått och vilken slags mönster det har gett upphov till. 
Samt om hen är medveten om det här och har fått hjälp att aktivt arbeta med detta eller om hen bara kör på, lever i svåra eller misslyckade relationer och gång på gång lämnar och inte förstår sin egen del i detta.

Beror ju också på hur mycket självinsikt man har. Ett förslag i en annan tråd var att människor ska leva ensamma och välja sällskap. Detta för att slippa sällskap när det inte känns bra. Det lät som en röst ur otrygg anknytning. 

Boken Hemligheten. Finns massa olika anknytningsmönster, men det står i alla fall exempel där på vanliga reaktioner, även om alla är väldigt olika. Sen sitter det ju djupt, så att du kan gissa att det är så och kanske tom skriver personen på näsan med det kommer ju inte hjälpa för att få honom att sluta upprepa sina destruktiva relationsmönster. 

Precis. Har sett flera trådar med denna frågeställning utan någon som helst information. Hur ska man kunna ge råd? :D

Det beror på hur svår anknytningsproblematiken är och vilket anknytningsmönster det handlar om.

Jag har träffat flera undvikande t.ex. det är helt hopplöst att ha att göra med. Ett steg framåt och ett tillbaka hela tiden. Kärleksförklaringar följt av distansiering. Inbokade träffar som bokas av. Intensiv kontakt följt av tystnad. 

Personen ifråga måste verkligen vara villig att göra en förändring och ha självinsikt för att det ska kunna fungera. De jag träffade hade inte det, så jag lämnade dem. 

SPOT ON!

De kan t ex ha en tendens att dras in i destruktiva relationer.

Men hur beteer han sig om han blir kär men har anknytningsproblem? Backar han?

Om han har en ambivalent otrygg anknytning så kan det vara så att han blir mer klängig och ångestfull, kanske startar konflikter. Har han en undvikande otrygg anknytning kan han istället dra sig undan när en viss nivå av närhet nås och han börjar känna "för mycket". Det har varit min erfarenhet iallafall. Det går bra upp till en viss nivå, sen måste han backa.

Att tramsa bort stunder av närhet, följa upp en kärleksförklaring med något löjligt eller opassande eller helt bortförklara eller släta över eller förminska den har jag lagt märke till också hos de undvikande jag träffat. Kan bli väldigt förvirrande när man ena sekunden får stora kärleksförklaringar, bara för att de ska tas tillbaka på ett sätt eller annat igen. Tramsandet vid närhet kan bli väldigt frustrerande när man själv vill nå en viss nivå av närhet men de inte klarar av det.

Det kan ju vara att TS har en otrygg anknytning (också) utan att veta om det. Då blir det ju inte så enkelt att kategorisera partnern enligt anknytningsteorin utan det hela får en helt annan dynamik. Utöver anknytningsteorin finns andra teorier/ modeller inom psykologin som påverkar beteendet också. Kan dock rekommendera boken "Hemligheten" som redan nämndes här i tråden. 

Bra fråga för jag har anknytningsproblem och det är stor skillnad på hur jag beter mig när jag bara vill ligga och när jag faktiskt är kär. Jag själv har inga problem när det gäller att bara ligga och är då väldigt avslappnad, beter mig nästan som om jag hade en jättebra självkänsla. Men när känslor kommer in blir jag extremt osäker och känner nästan obehag. Jag övertänker varje situation och är så extremt rädd att jag inte vågar ta första steget. Jag blir också väldigt konstig för jag överkompenserar och pratar hur mycket som helst om mig själv och mina egna meriter, och osäkerheten hörs säkert i min röst. Däremot kan jag dras till den jag är kär i, försöker alltid hitta ensamstunder med henne och gärna sitta lite extra nära. Om jag kommer henne nära blir jag otroligt flirtig, men inte på det där "kåta" sättet utan mer närgånget. Jag vet inte hur jag ska beskriva det sista.

Jag kan säga såhär: När det gäller ytliga relationer är jag extremt självsäker och flirtig från första början. Men när det gäller kärlek är jag extremt töntig och osäker, men kommer man mig nära blir jag fruktansvärt kärleksfull.