Utbränd kollega- är det verkligen jobbets ansvar??

Som att utbrändheten inte är jobbrelaterad men bolaget måste ta smällen.

Tyvärr så det fungerar.
Samma med om du bryter benen och blir sängliggande i flera veckor när du är i fjällen på din fritid så är det företaget som får betala sjuklönen första tiden. Skulle det vara riktigt illa så är det även vikarie och arbetsträningsperiod även där.
Blir du sjukskriven i samband med skönhetsoperationer har jag för mig att företaget också för betala sjuklön.
Har en kollega som gjorde en magoperation pga vikten och vi kollegor slet som djur under hans frånvaro och företaget betalade sjuklön.

Hade en väninna som också blev utbränd pga hemsituationen och "dåliga gener" och företaget fick betala.

Arbetsgivaren har ett stort rehabiliteringsansvar för de anställda.

Tycker du samma sak om någon som får cancer, att de inte heller ska få stöd av arbetsgivaren, det är ju inte heller arbetsgivarens fel?

Så är det ju med a l l a sjukdomar och skador.. Väldigt få där ansvaret faktiskt kan läggas på arbetsgivaren utom möjligtvis arbetsplatsolyckor och annat direkt relaterat till en skadlig arbetsmiljö.
Hade du tänkt lika om din arbetskamrat fått cancer? Och om du skulle göra det, varför? 

Jag hoppas att din ts bara är lite ogenomtänkt och inte vittnar om ett förakt för dem som lider av psykisk ohälsa...

Tänker som så att om hennes man blivit arbetslös så borde ju Han då i min värld ta mer ansvar hemma och därmed så bli den delen mindre belastning för henne. 

Men hon kanske är den som känner ansvar för allt och då är det nästan givet att man till slut blir utbränd.

Det som många har svårt för är att förstå att det inte funkar att både jobba heltid och ha lika mycket eller än mer kanske privat. 

Det är upp till var och en hur man löser vardagen. Skillnad också på om man blir sjukskriven pga utbrändhet och pga brutet ben eller annat som man inte kan göra nåt åt. 

Om denna kollega nu inte kan jobba och ansåg att jobbet var hennes andrum så måste de nu vara än värre att hon då skulle må sämre. 

Just såhär är det. Jag tycker att man borde se över reglerna för sjuklön och rehabiliteringsansvar för företagen. Även de "svaga" skulle tjäna på det. För nu törs man inte anställa någon om man på minsta sätt misstänker en bakgrund med sjukdomar och problem. De som varit sjuka lyckas inte ta sig tillbaka för att ingen vågar chansa. Stor del av rekryteringsprocessen blir att sålla bort potentiella framtida problem. 

Bättre om samhället tog större ansvar för sjuka och att företagen istället skulle ha ännu skarpare regler kring arbetsmiljö och säkerhet (och la pengarna där istället för att betala sjuklön och rehabilitering på några få individer). 

Har även varit med om att person med återkommande problem har sjuklön i två veckor. Sedan tar Försäkringskassan över. De nekar sjukpeng och "tvingar" personen tillbaka till jobbet (för att kunna försörja sig) - där hen presterar en bråkdel av vad som behövs. Leder till ny sjukskrivning och ny sjuklön.

Att som litet bolag kunna hantera dessa situationer med övrig personal, personen som mår dåligt, fack, försäkringskassa, etc, etc är inte busenkelt m.a.p både lagar/regler och medmänsklighet. 

Det ska stå: Om du INTE skulle göra det, varför?

Arbetsgivare har ett omfattande ansvar för rehabilitering och anpassningar oavsett varför arbetsförmågan är nedsatt. Så jo, ett stort ansvar hamnar där.
Men det kan ju också visa sig efter en tid att nej, det här är inte den plats där vederbörande bör tillbringa sin arbetstid.  Det måste till större förändringar för att hen ska kunna jobba upp en större förmåga.
Och där har den enskilde ju ett väldigt stort ansvar för att se helheten och även ta in svår information. Att det här som jag känner är mitt drömjobb är inte bra för mig. Jag är tyvärr sån som person eller mina omständigheter just nu är sådana att jag inte kommer bli bättre/frisk så länge jag är här. Och det kan vara otroligt jobbigt! 

Fast jag håller inte med om att det är människoförakt att tycka att samhället ska ha större ansvar. Som reglerna ser ut idag så kan du som anställd också drabbas av tur/otur beroende på vilken arbetsgivare du har. Stort företag med stora resurser innebär ofta bättre hjälp, än på ett litet företag med små resurser.

Är det inte mer medmänskligt att alla företag genom arbetsgivaravgift och skatt tillsammans finansierar detta och att graden av hjälp inte ska bero på vilken arbetsgivare du har? D.v.s att sjuklön snabbare går över till Försäkringskassan och att företag får stöttning med rehabiliteringsåtgärder.