Anonym (Fundersam) skrev 2022-11-15 21:04:01 följande:
Tack så mycket för ditt svar!
Tycker du att du blev rustad för arbetet som specialpedagog när du gick utbildningen? Jag tycker inte att man blev det från lärarutbildningen, väldigt mycket var så luddigt och man fick lära sig när man väl fick anställning. Är lite orolig att det är samma på övriga utbildningar som är riktade mot skola.
Ja, jag tycker också att det låter vettigt med ferietjänst för specialpedagoger. Hur ska man annars jobba fullt ut om resten (elever och lärare) inte är på plats de veckorna. Men det verkar som att just specialpedagoger oftast har semestertjänst.
Vad fick dig att vidareutbilda dig? Tycker du att man behöver vara av ett "särskilt kaliber", eller vad man nu ska säga, som specialpedagog? Jag känner mig som en helt vanlig lärare och vet inte hur jag skulle kunna leda andra lärare, jobba med skolutveckling och ha svar på svåra frågor.
Jag hade jobbat i över 20 år som lärare innan jag gick utbildningen så jag hade mycket med mig som jag haft nytta av. Sedan arbetade jag ca 60% som specialpedagog när jag studerade på halvtid och hade otroligt stor nytta av min specialpedagogkollega parallellt med utbildningen. När jag sen var klar skulle hon gå i pension, och då kände jag att jag lärt mig väldigt mycket av henne + att jag haft spec.pedtjänst redan, så att inte allt var nytt när jag väl fick examen. För mig blev det därför ingen big deal när jag var klar. Det var väldigt bra att så där successivt kliva in mer och mer i rollen medan jag fortfarande studerade.
På ett sätt kan jag nog tycka lite grann att man kan behöva vara av en "viss typ", men jag tror många kan passa till det. Man behöver ha stort tålamod med andra, både eleverna och kollegor, och ha enormt stor förståelse emellanåt. Man behöver vara intresserad av att stötta de elever som kanske verkligen kan kännas krävande ibland, man måste stå ut med att kollegorna kommer och vill prata och blåsa ur sig etc. Man behöver vara stadig när det blåser, och man behöver klara av att stå upp för saker även om skolledningen tänker annat, tex pga ekonomin.
På utbildningen diskuterar man oerhört mycket runt det du tar upp, att leda andra, att jobba med skolutveckling och svåra saker, så man växer in i det.
Jag valde att hoppa på utbildningen av några olika skäl: dels för att jag under flera år innan blivit mer och mer intresserad av tex dyslexi. Varför är språk så svårt för vissa, och hur kan man hjälpa dessa bättre? Sedan har jag egna barn som i den vevan fick NPF-diagnoser och jag var väl inte alltid helt nöjd med hur deras skola agerade, och jag tänkte en hel del på hur de specialpedagogerna eller spec.lärarna kunde ha gjort för att hjälpa mina barn bättre, eller hur skolan borde ha vari organiserad bättre. Så kom möjligheten att få studera med statsbidrag och då var det helt enkelt dags att ta chansen. Jag skulle kunna återgå till att vara lärare, jag kan sakna det ibland, men jag blev så intresserad av det här istället att det tog överhanden.