• Anonym (Mikaela)

    Separation men bor tillsammans

    Efter många om och men har vi separerat eller ja gjort slut. Bor ihop och har ett litet barn tillsammans. 


    alltid känt att jag fått kämpa medan han bara gett upp i relationen. Vet att det bästa är att det är slut.

    Jag går runt här hemma och har panik nästan. Känns så himla jobbigt att han inte rör mig eller ser mig. Han var väldigt kärleksfull innan. Jag förstår rent logiskt att det är bäst såhär medan han försöker hitta eget boende men jag mår så otroligt dåligt över att inte ha någon fysisk närhet eller ens samtal.

    hur står man ut? Andra som vart i liknande situation och kan komma med något förslag?

    Får också panik av att se andra familjer , på lekplats etc. Par som kramar varandra ,väntar sitt andra , tredje barn ..
    som håller ihop. medan jag känner att jag förlorat allt.

  • Svar på tråden Separation men bor tillsammans
  • Anonym (?)

    Jag gick ut en kväll på krogen, raggade upp en snygging och hade halvtaskigt fyllesex. Blev ett sätt att klargöra för mig själv att ett nytt liv har börjat

  • LMW75

    Mer eller mindre alla relationer går genom kriser. En dag var jag med barnen på lekplatsen och såg säkert ut som en helylle pappa. Ingen runt mig kunde märka på mig att jag just kommit på min fru att hon var otrogen. Försökte efteråt att laga förhållandet men i helgen så började vi seperationen.

    Har haft otroligt bra stöd från en kvinna som samtidigt tog sig genom ett destruktivt förhållande. Aldrig träffat henne utan vi har stöttat varandra i processen. Så prata med någon råder jag dig till. Proffisionell eller bara en kompis på nätet.

    Ingen mår bra av att trycka ner känslorna och inte kunna prata om dem. Vi har varit ett par i 20 år, två barn och drömboende. Det kommer ta tid för oss att separera och under tiden fokuserar jag bara på mig själv och barnen.

    Det är bara att skicka ett pm om du vill ha någon att prata med.

Svar på tråden Separation men bor tillsammans