Separerat...men känns som man ska ge de en chans igen..

Du har redan en tråd med samma trådstart som du startade kl 9.50. 

Jag är i en ungefär liknande situation och känner att jag blir snart galen. Är i separation med sambon men bor fortfarande kvar med barnen.
Sambon vill ha mig kvar till varje pris och försöker att vara någon han aldrig varit och gör allt för att jag skall ha dåligt samvete då jag träffat en annan.
Det har varit slut i många år då han tagit mig för given och jag har gjort allt i hemmet och för barnen. Nu säger han att han skall bli den bästa mannen för mig.
Jag velar från dag till dag och ibland vill jag bara därifrån och ibland vill jag ge honom en ny chans i den tron att han kan bli bättre för mig och barnen.
Vilka mekanismer är det i mig som velar och gör mig ambivalent? Ibland är jag så övertygad om att separera och ibland reparera. Varför tänker jag och funkar såhär jag behöver hjälp att förstå innan jag blir galen. Många säger separera för det kommer aldrig att ändra på sig efter så många år. Vi har gått i parterapi men där fick jag all skuld.