Vad händer om frånvaron ökar?

Är det Stockholms stad eller? De verkar hetsa på om närvaro nu. Förra veckan skickade rektor tre mejl till alla föräldrar om vikten om närvaro. De hetsar också om vårt barn närvaro - i f-klass. Tydligen är det helt orimligt att vara sjuk en gång i månaden.

Vet lärarna om hennes ätstörning? Annars är väl det en bra att förklara hur det ligger till.
Jobbigt att ha den pressen med ett barn som är sjukt och blir sjuk ovanpå det. 
Att hon inte ligger efter med skolarbetet är bra.

Vad som kan hända är väl att skolhälsovården blir inkopplade till en början? Möjligtvis orosanmälan.

 

Jadå, de vet, men eftersom hon är pigg och normalviktig lägger de ingen vikt vid det. Jag vet inte ens om det är orsaken till att hon ofta blir sjuk, men det är en teori.

Och ja, vi bor också i sthlm.

Hur diskuterar ni med skolan kring skolsituationen utöver att hon blir sjuk? Det att hon känner att hon sitter av tiden och helst inte vill gå dit alls? Har ni tagit upp det med skolan och fått nåt slags handlingsplan? Och hur gammal är hon?

Har ni kontakt med vården angående hennes ätstörning, de kanske kan bistå med intyg om att hon riskerar att bli sjuk oftare än andra. Eller annat stöd så att hon inte blir sjuk lika ofta. 

Det skolan gör om frånvaron är hög är väl att kalla till SIP-möte för att utröna vilka insatser som skulle kunna hjälpa henne till högre närvaro i skolan. I slutändan kanske det blir en orosanmälan om de upplever att ni som föräldrar inte tar skolsituationen och/eller hälsotillståndet på allvar.

 

Jag försöker ständigt få dem att förstå, men det hjälper inte. De säger tex att hon "ska få mer utmanande uppgifter", men då ska hon få dem EFTER hon gjort det de övriga gör och som hon redan kunnat i flera år... Material i rätt nivå är tydligen en belöning i deras ögon. 
Hon går i lågstadiet och ligger ca 2-3 årskurser över kunskapsmässigt beroende på ämne.

Vi har väldigt lite läkarkontakt numera. De hade inte så mycket mer att komma med och vi hör bara av oss när vi behöver något. Det enda som kontrolleras regelbundet är hennes näringsvärden.

Så hon går i lågstadiet och har en ätstörning som hon inte får någon behandling i vården för? Det låter ganska allvarligt i mina öron. 

Har ni funderat på om hon kan vara särbegåvad eller liknande? 

Ni behöver träffa en psykolog som utreder eventuell särbegåvning. Ring BUP, det är en start. 

Skolverket satsar mycket nu på att uppmärksamma särbegåvade elever mer, läs där och ta upp vad som står där med barnets skola. Varje skola ska känna till vad som står på Skolverkets hemsida i olika frågor, så har de inte full koll på detta, så ska de skaffa sig det. Prata med skolans specialpedagaog. 

 

Hon har selektiv ätstörning och vi vet alldeles utmärkt hur vi ska hantera det. Hon har haft det sen hon var bebis.

Ja antagligen är hon det. Vi har önskat npf-utredning då syskonen har autism, men inget händer trots att de säger att de ska dra igång det.

Ja, det låter som att ni borde driva den linjen, många varningsflaggor här.