Skaffa hund som ensamstående till barn med npf-diagnoser?

Ensamstående fd hundägare till några barn, varav ett med adhd/autism, här. För oss gick det bra med hund. Barnet med npf gosade inte med hunden, tyckte nog knappt om den, men gick gärna promenader tillsammans med oss andra (och hunden då så klart). Vi hade en liten meshund! Ville ha något barnen kunde hjälpa till med utan att jag behövde känna oro. En större hund som drar eller eventuellt blir förbannad på någon/något var aldrig aktuellt. Men denna lilla fjant kunde alla hantera (en femåring skulle klarat det) så det var bara ett positivt inslag i vår familj. Tyvärr finns hon inte längre... Jag gjorde liksom du- jobbade och pluggade.

Tro inte att hunden gör att barnet går ner i vikt, det handlar om maten. Däremot kan det bli bra med hund ändå. 

Att skaffa hund är ett långt och stort åtagande. Det blir en ny familjemedlem.

Det är jättebra att tillvaron fungerar nu men vad händer efter två år? Kommer en hund fungera med tiderna på ditt nya yrke? Finns det någon som kan avlasta dig om det behövs alt vid semester?  Kommer du tjäna såpass bra i ditt nya yrke att hunddagis kan vara aktuellt, om inte hunden kan följa med?

Sen skriver du att du har barn med npf-diagnos samt är ensamstående. Förstår att det också tar tid och energi. Kommer det finnas tid över till hunden? Aktivitet, lek, mat och kärlek? 

Jag har två hundar själv, bästa beslutet någonsin. Så jag avråder dig inte. Men det är krävande och ett beslut man bör tänka igenom noga.

Vad kul att höra, tack för att du delade med dig. Jobbade du också med hund? Det jag är livrädd för är att jag ska känna att jag tagit mig vatten över huvudet med ett ytterligare åtagande samtidigt som jag ju vet hur mycket en hund kan tillföra i en familj, och ha en generellt lugnande effekt. 

Helt sant såklart, men tror det skulle kunna göra barnet åtminstone lite engagerad i något, just nu är liksom ingenting så lockande och ätandet och den ständiga hungern beror mycket på uttråkan generellt. 

Precis, vad som händer om två år vet jag ju inte, förutom att jag redan är inställd på att inte arbeta heltid på åtminstone fem år än. Att barnens diagnoser tar tid och energi är helt sant, men nästan åt andra hållet, att få dem att engagera sig lite i något annat än hemmasittande, även om jag är inställd på att hunden isf blir mitt projekt och fullt ut ansvar naturligtvis, så är förhoppningen att vi kommer ut lite mer. Vi är hemma mycket i vardagen och reser ganska sällan, och hundvakt är inget problem alls, har flera i min familj med samma längtan men där det verkligen inte går att skaffa en egen.

Hej.
Vi har haft hundar när jag var gift då var vi 2 vuxna som jobbade mot varandra.
När min man försvann ut ur bilden så oplanerade jag hans jakthund för att jag inte hann tillgodose hans behov.
Ett år senare insåg jag att vara ensamstående med ensamt ansvar för inkomst, möten, läxor, aktiviteter gjorde att även den lille sällskapshunden kom i klämma.
Han bor nu hos en äldre dam och får så mycket tid som vi inte kunde ge.
Mina barn tyckte mycket om hundarna , gosade ibland men car inte pigga på att promenera i dåligt väder eller om de hade annat för sig.
Känner DU att DU har intresset för att ha en hund, att du kan lägga alla dina lediga timmar på träning och annat som hunden kan vara med på, att du är beredd på att ta alla promenader i 15 år, ja då kan du skaffa en hund.
Annars kanske ni kan vara hundvakter? 

Om det inte finns ett brinnande intresse för hund hos er skulle jag råda dig att ställa upp som hundvakt och se hur det fungerar. En hund tar ju iaf 3-4 timmar per dag med motion, pälsvård, träning mm. Även om ni köper en sällskapsras ( rasgrupp 9 ) behöver den ju även mental aktivering utöver motion.
Att skaffa hund för att barnen ev kommer komma ut mer tycker jag inte är rätt skäl till att bli hundägare 10-14 år framöver.

Jag har haft hund under hela föräldrarskapet, utom nu sista året och en paus när ena barnet var runt 3 år och vi var emellan hundar.

Jag tänker att det absolut viktigaste är att man väljer rätt hund och rätt tid i livet för valp. Eller vuxen hund.

Just nu har ju du radat upp svårigheter med att skaffa hund. Du är ensam och barnen har add/adhd. Fundera lite på vilka förutsättningar som faktiskt finns. 

Du kanske vet med dig ungefär hur lätt det skulle kunna vara att få in en hund i vardagen. Det skulle kunna vara en familjemedlem som ni inte orkar, eller en som ger kraft. Det kan vara kompisen som gör att man vill gå ut, eller familjemedlemmen som ständigt kommer sist och inte får sina behov tillgodosedda!

Jag tycker du ska börja med att vara hundvakt eller dagmatte för att se hur det går, det är inte alls säkert att dina barn blir engagerade i hunden. Ekonomiskt är det inte så bra att skaffa hund heller om du är ensamstående student att ha hund är dyrt, jag tycker du ska vänta tills du är klar med studierna. Tror inte ditt barn kommer gå ner i vikt heller det handlar om maten. 

Jag har själv autism och för mig har djur varit jättebra både som barn och vuxen. Mina föräldrar började med en hamster, det är ett mindre åtagande de lever inte så länge och kräver mindre.