Pappan ville egentligen göt abort.

Jag har ingen solskenshistoria som du efterfrågar. Jag kan dock inte låta bli att säga att jag tycker du tar fel beslut som går emot hans vilja att inte bli förälder, du visste ju innan graviditet att han inte vill ha barn. Såklart finns det en chans att han ändrar sig, men om han inte gör det, då måste du vara mentalt förberedd på att han lämnar dig.

Cusoon detta är inte planerat och ja jag visste de inna att han inte vill ha barn. Trodde också att jag inte heller ville det men nu står jag här med väldigt starka känslor för fostret I min mage. Då är de lättare sagt än gjort att ta bort det. Jag har gjort abort innan för nästa 10år sen och de hemsöker mitt psyke än idag. Jag vet vad en abort inbär och hur jag mådde över de sist då jag ändå var på de klara med att de var de jag ville. Har även sagt till min sambo att hamnar vi där så gör jag inte abort igen de var för smärtsamt, så där har han också vetat hela tiden vart jag står. Jag har inte lurat honom utan de är bådas ansvar att vi är i denna situation. Just nu känner jag väldigt mkt skuld för att jag kör över hans känslor. Men alt var att köra över mig själv och om jag skulle klara och leva med mig och honom efter de vet jag inte.

Jag tycker ändå att du tar fel beslut. Det spelar ingen roll att graviditeten inte är planerad, att ni inte hade för avsikt att bli gravid, eller om ni skyddat er eller inte. Du tvingar honom in i ett föräldraskap han inte vill ha. Jag har inte anklagat dig för att lura honom men jag instämmer med hur du känner att du kör över honom, för det gör du. Självklart förstår jag, och har förståelse för, att abort kan vara ett väldigt tufft beslut, likväl som jag förstår att känslor iom en graviditet kan svänga åt båda hållen. Tänk dig då hur ett blivande barn kan komma att känna sig oönskad. Det är inte heller lätt för ett barn att tackla. Jag har alltid haft en fast ståndpunkt i det här ämnet och det är att är man två om beslutet ska båda vara överens, ingen ska tvingas in i ett föräldraskap.

Oj, har missat att ts tydligen har tvingat sin kille att spruta i henne oskyddat? Du verkar veta mer om denna situation är vad som står skrivet! 

Och ingen ska tvingas till en ingrepp på sin kropp (och sin framtid) för att någon annan ska bli nöjd. Ska hon alltså må dåligt över beslutet i resten av sitt liv för att inte "köra över" partnern?

Vad vinner han på att lämna TS? Behåller hon barnet så kommer han att vara pappan, oavsett om han och TS har en relation eller inte.

monstretmonster: TS har inte förtäljt huruvida dom skyddat sig eller ej, en kvinna kan bli gravid även med preventivmedel, inget skydd är 100% säkert.
Du läser text jag inte har skrivit.

OchEnFisk: Nej precis, därför ska beslutet vara gemensamt, precis det jag skrev.

Persefone234: Vinner han något i en separation? Det var något nytt. Precis, han tvingas till faderskap. Separation är en farhåga TS uttryckt "Är så rädd att han inte kan acceptera detta i slutänden och antingen lämnar eller stannar och inte kan älska barnet när de kommer."

Vi har skyddat oss med kondom så eventuellt slarv är bådas ansvar. Ingen av oss beskyller den andre så hur vi hamna i denna situation spelar mindre roll.

Om inte beslutet kan bli gemensamt då Cusoon? Vem ska då ta beslutet? Vi har verkligen försökt lösa detta tillsammas, pratat och pratat med kurator på sjukhuset osv. Men vi känner så olika och de finns ingen kompromiss här. Så hjälp mig hur ska vi tänka för att göra ett gemensamt beslut? 

Hur vida han vinner på att lämna är upp till honom. Jag är rädd för de men medveten om att de kan bli en konsekvens. Hoppas inte de såklart vill vara med honom. Men skulle vi välja abort så är risken stor att jag lämnar istället om jag inte kan acceptera det. Så vår relation äventyras hur eller hur. 

Ännu en man som inte velat ta ansvar för sina simmare och sen kommer och gnäller när en graviditet uppstår. En man som inte vill ha barn gör en vasektomi eller avstår omslutande sex. I samma stund som TS man stoppade in snorren så accepterade han risken att ett barn kunde bli till.

Behåll ditt barn TS! Ingenting slår kärleken till och från ett barn. Barn är evig lycka. Män kommer och går, barn består. Vill inte mannen vara delaktig så klarar du detta galant på egen hand. Börjar han gnälla om separation om du inte gör abort så kasta ut honom. Han ska respektera din rätt till din kropp! Allt annat är övergrepp!

Min man lämnade mig när jag blev gravid med fjärde barnet. Han visste ju hur barn blev till och hade ändå kontinuerligt vägrat både vasektomi och kondom. Nu lever jag mitt bästa liv själv med mina barn på heltid.

Beundransvärt av dig att du försöker komma till ett gemensamt beslut. Det tjänar ert förhållande på. Så länge du har tid kvar innan graviditeten gått för långt för att göra abort så har ni tid att prata, väga för och nackdelar mot varandra. Har han uttryckligen sagt själv att det finns en risk att han vill gå skiljda vägar? Eller är det mer någonting du läser av hans ståndpunkt att döma? Är han totalt fast besluten? Om du fortskrider graviditeten och förhållandet skulle brista, känner du att du klarar av det, att hantera en separation och ta hand om barnet på egen hand? Har du ett kontaktnät som kan stötta dig?