olika ekonomiska förutsättningar trots gemensamt liv

Helt rätt! Gemensam ekonomi kan man ha när man har gemensamma barn.

Har man gemensam lägenhet så delar man såklart kostnaderna förknippade med lägenheten 50/50.

Han ska absolut inte vara med och dela på kostnader som du har valt att dra på dig i form av barn eller liknande. 

Kostnader ni drar på er gemensamt ska ni såklart dela på, kostnader ni drar på er var och en för sig får ni stå för själva. 
Om du eller han erbjuder er att bjuda på något eller stå för merparten av så är det ren och skär goodwill och ska inte användas som en hävstång för dåligt samvete.

Ni får väl anpassa er till din ekonomi, sen vad det är konstiga i att ni har separat ekonomi när ni inte har gemensamma barn?

Jag hade antagligen inte valt gemensam ekonomi senare heller i bonusfamilj. Barn med en annans man är väl föräldrarnas sak att betala för?

Förtydligande: jag vill inte att han betalar mina enskilda räkningar, dock gemensamma räkningar betalas tillsammans. 
jag anser att om man valt att leva ett liv tillsammans så ska man väl leva på samma villkor. 
min önskan hade varit gemensam ekonomi eller procentuell ekonomi. 

Att du vill ha gemensam ekonomi är ju inte svårt att förstå, det är värre att förstå om någon öht skulle gå med på det.
Varför ska han rodda dina ungar som du skapat med någon annan?

Den dagen han går med på det så tar han automatiskt på sig ett ansvar för dina ungar, varför skulle han vilja det?

Vi har separat ekonomi, på mitt initiativ men han håller med såklart. Det är jag som tjänar mindre, maken har även en del arv och sparpengar. 

Vi lägger ribban efter den som tjänar minst. Vill min man att vi ska göra något som jag inte vill (oftast kan jag i dessa lägen men känner inte att det är värt det) så betalar han. 

Vi har ett gemensamt sparande till gemensamma grejer, som till boendet. 

Din sambo jobbar som ett as och tjänar massa pengar, klart han ska ha dem. Och du har valt att skaffa två barn, det kostar och du får ligga i den säng du bäddat. 

Era villkor är ju olika eftersom du har skaffat två barn. Det är inte din sambos val och inte hans problem. Face it. Kan du inte byta till ett bättre betalt jobb?

" han vill nu spara pengar till vissa saker till lägenheten och vill att jag nu börjar snåla in på saker"

Säg nej? Hur svårt kan det vara?

"Jag respekterar din åsikt att vi inte ska ha gemensam ekonomi eller köra % - MEN det inntebär samtidigt att vi två har vilt skilda ekonomiska förutsättningar. 

Vill du ha skild ekonomi, så undanber jag mig både synpunkter och press från din sida, angående min ekonomi och hur jag planerar den. Min ekonomi är min ekonomi. 

Om du vill köpa saker till lägenheten så har du valen att köpa det själv eller fråga mig hur mycket jag kan bidra. Du kan dock inte kräva att jag ska prioritera att spara så att jag har råd att sponsra varje grej till 50%, om det går ut över andra prioriteringar jag har. För mig känns det nämligen orimligt att man som par "sätter ribban" utefter den person som har det mest förspännt, det innebär ju direkt att den fattigare parten hamnar i kläm! Så nu får jag be att du ger mig rum att planera min ekonomi, som jag alltså itne har gemensamt med dig."

Tack för ditt fina inlägg som inte är ett påhopp om att jag vill att min partner ska betala för mina barn (som inte var grejen alls med mitt inlägg). 

Det du skriver här har jag gång på gång fått upprepa till min partner då han verkar ha svårt att förstå att jag planerar min ekonomi och har en budget. Jag har visat han min kalkyl över hur mina förutsättningar ser ut på sparande. Ibland förstår han, ibland förstår han inte. 

Han kan fråga mig tex om vi ska äta ute flera gånger i månaden, både billigt och dyrt. Jag får ofta säga nej, att jag inte har råd alltid då mina pengar måste räcka hela månaden. Han kan ibland då säga att han bjuder men ibland kontrar han med att han inte förstår hur jag inte kan ha råd. Sen kan jag få höra att han bjudit mig hit och dit vilket för mig inte är ok. Jag skulle aldrig bjuda honom på något och sedan slänga det i hans ansikte. 
När han köper presenter till mig är jag tydlig med att jag inte har möjlighet att köpa presenter till honom i samma prisklass så om han inte är ok med det så undanbeder jag honom att köpa dyrare saker till mig. Väljer han sedan att ändå köpa dyrare saker till mig är det ett val han gjort. 

Av den här anledningen kan jag tycka att det blir jobbigt med våra olika förutsättningar, att jag får prestationsångest, INTE!!!!! för att jag vill att han ska betala för mina barn. 

jag har faktiskt varit på en intervju nyligen som skulle generera 10-15 tkr mer i månaden för mig, så vi får väl hoppas. 

Ni får anpassa era utgifter efter DIN ekonomi. Inte hans.

Dvs han får börja leva som om han hade 30000/månad eftersom han förväntar sig att ni ska dela 50/50 på allting.