Göra skillnad på sina barn
hej! jag är en 25 årig tjej.
När jag var runt 10 år gammal fick jag diagnosen autism. Jag flyttade hemifrån när jag var cirka 15 år till ett boende via soc, då mina föräldrar helt enkelt inte orkade med mig, jag var väl ganska annorlunda och hade själv svårt att förstå varför jag gjorde si och så. Ibland fick jag utbrott för att jag inte visste hur jag skulle hantera mina känslor, pappa hanterade oftast detta genom att låsa in mig på rummet, hålla fast och för min mun så jag skulle vara tyst osv, mamma stod mest bara och skrek till pappa att fortsätta. Men vilketsom, sedan jag blev förflyttad har jag alltid fått klara mig själv ekonomiskt osv. Dom la då istället all fokus på min lillebror.
min lillebror är 17.
Han bor fortfarande hemma, och är väl fortfarande familjens favorit.
Ju äldre jag blir har jag märkt att våra föräldrar (nu skilda), speciellt pappa behandlar oss väldigt olika. Och även om jag tänker tillbaka.
Min bror fyller snart 18, och ska då få ett sparkonto utbetalt från pappa. Vilket fick mig att tänka på att jag aldrig fick något sånt.
förra julen fick min lillebror bland annat en ny iPhone 12 av pappa. och absolut, jag är äldre nu och borde inte behöva få saker längre ens. Men när min bror berättade att pappa hade funderat på att ge mig sin gamla plastjulgran i julklapp för att han ändå tänkt köpa en ny, så gör det såklart ont.
i år sa pappa att jag inte skulle köpa något till honom, för att jag ändå inte kommer få något av honom.
När pappa firar saker med familjen på hans sida, tex farmors födelsedag och bokar bord på restaurang osv så får jag aldrig ens en förfrågan om jag vill följa med.
Det här gör ont såklart, min pappa är inte bara elak heller. men det märks så tydligt att jag är det där barnet han skäms lite över, och min bror är bara perfekt hela tiden..
finns det någon i min situation? hur ser er relation med föräldrar ut idag?