Anonym (Kompisar) skrev 2022-12-09 13:02:36 följande:
Jag känner igen mig. Min erfarenhet är att det tyvärr är svårt att få och behålla vänskap med välfungerande människor om man har problem. Det beror på att de välfungerande tycker om att prata om saker som hör deras välfungerande liv till ostört, och inte på att de skulle vara empatilösa på något sätt. Det är tvärtom deras förmåga att känna med dig som gör att de slutar bjuda in till saker, för att de tänker att det bara gör dig ledsen och får dig att känna dig utanför.
Om du själv mår bättre så kommer saker att kunna lösa sig av sig själv. Jag hade till exempel en kompis förut som trodde att hon aldrig skulle få familj. När hon fick familj så fick hon tillbaka kontakten med vissa vänner.
Om du kommer att leva med psykisk ohälsa så är mitt råd att vara väldigt noga när du väljer vilka sammanhang du ska umgås i. Det är väldigt lätt att bli utnyttjad när människor märker att du är ensam och kanske beredd att utplåna dig själv för att få sällskap.
En partner är ett bra sätt att höja sin status och bli inbjuden. Då tycker inte folk synd om dig på samma sätt längre.
Om du har fler frågor, ställ dem här i tråden så ska jag försöka svara på dem utifrån mina erfarenheter av en liknande situation.
Kram.
Du skriver något som verkligen gav mig en insikt, fick lite kalldusch kan man säga. Jag har som " välfungerande" aldrig behövt sätta mig in i situationen, då jag själv inte har psykisk ohälsa.
Vilken sjuk situation att behöva tampas med, att försöka hamna i sällskap med fungerande människor, men inte för bra fungerande. Men inte heller för sjuka så dom drar ner en i sjukdomen igen, men samtidigt människor med så pass mycket empati dom har förståelse och inte utnyttjar en.
Fy fan vilka kämpar ni som lider av psykisk ohälsa är som under tiden med sjukdomen och påväg tillbaka ska tampas med även detta.
Jag vill nästan be om förlåtelse för att man inte fattat det förr. För jag tror faktiskt på att varje ord du säger är sant 
