Vart börjar man? Vad nu? (Dumpad)

Det låter som en otroligt tuff situation. Du kan säkert flytta när barnen blivit större. Om du är deras primära anknytning och ditt samarbete med pappan fungerar någorlunda. Men som det är nu ser det ut att bli svårt att flytta eftersom barnen har rätt till båda föräldrarna.
Jag hade börjat med att leta efter ett eget boende, men förstår att det inte är det lättaste om du inte har fast arbete. 

Tack.. jag har fast heltidsanställning. Problemet är bara att jag jobbar dagtid, kvällstid och nätter i en salig blandning och saknar barnomsorg/barnvakt/hjälp efter kl. 18:00.. och så behöver jag ju vara mammaledig igen ganska snart.

Känns som jag kommer bli galen helt själv utan en enda vän eller familjemedlem runt mig.

Positivt med mammaledighet är att du då kan hantera din tid mer fritt. Vad bra att du har ekonomi att hitta en bostad. Kan du hyra något innan ni sålt huset, eller om han vill köpa ut dig? 

Då får du fokusera på att hantera tiden fram till du ska föda. Sen är du föräldraledig och söker då jobb parallellt så du förhoppningsvis har ett nytt jobb när det är dags att börja jobba igen.

Sen kan man ju undra både vad det är som skett mellan dig och hans tidigare barn samt varför han inte dragit i handbromsen i er relation tidigare om nu resten av familjen avskytt dig för hur du behandlat hans tidigare barn. 

Nätverk med vänner har du helt uppenbart haft flera år på dig att fixa utan att ha gjort det så då får du väl börja nu med denna föräldraledighet. 

Vad är det du gjort mot ditt bonusbarn eftersom det blivit så stark reaktioner så han gör slut? Hur har du försökt lösa det här?

klart du inte kan ta gemensamma barn och flytta så långt, det måste du ju redan ha förstått när du flyttade dit och skaffade (3) barn med honom. Du har ju fl snart där du får försöka lösa din situation med nya vänner, annat jobb efter fl osv Sen är väl barnens pappa ditt stöd till avlastning.

Ah man får stroke bara av att läsa, en 3-åring, en 1-åring och ett spädbarn.

Nej, flytta till annan ort blir nog svårt. Har du möjlighet att skaffa ett jobb med kontorstid så gör det. I övrigt är det väl att typ härda ut. 

Du kan kontakta socialtjänsten för att bolla lite hur du ska tänka. Ni lär garanterat bli ett fall för dem sen, om ni inte kommer överens oavsett, så det kan vara lika bra att du får prata med dem och berätta om läget nu och få stöttning av dem. 

Helt vansinnigt att ni valt att skaffa 3 nya ungar när du inte funkar med hans första barn.

Sälj huset, , flytta till billigt hus alternativt lägenhet, byt jobb och försök skaffa vänner. Har du inte en enda vän efter så många år hos mannen? Inga gemensamma vänner heller? 
Avlastning kan du väl få av pappan och hans familj till era gemensamma ungar? De är nog glada att ställa upp så länge du är borta från sonen och första barnbarnet.

Jag förstår att många blir nyfikna på situationens uppkomst. Men det är verkligen inget dramatiskt som har skett. Jag tycker verkligen familjen överdriver och har en väldigt dålig grund/koll kring sina anklagelser med tanke på att dom har tagit mycket avstånd senaste åren. Den enda källan de litar blint på är en tonåring som desperat velat ha ut mig ur bilden sedan dag 1. Pappan till mina barn tycker uppenbarligen precis som mig att vi har haft det mycket mycket bra eftersom vartenda ett av dem är planerade.

Och med tanke på att hans barn sedan tidigare (tonåring) och hans föräldrar har drivit det här hatdrevet är jag inte sugen på att ha mina barn runt dom mer än vad jag inte kan påverka. Jag tycker de är skadliga, bråkiga, elaka människor som har tagit något från mina barn som inte var deras att ta (deras familj, driva/hota/utpressa min sambo till ett uppbrott)

Men nog med skitkastning. Det är ju faktiskt helt irrelevant numera.

Jag behöver överleva, hitta nån slags mening med livet och skydda mina barn från ytterligare trauman. Ni har rätt i att jag kanske klarar mig med att söka jobb för till efter mammaledigheten. Har inbillat mig att det är svårt att bli anställd i den sitsen dock.

Som alltid när kriser uppstår och allt ser överjävligt ut får man ta en dag i taget och en sak i taget. Att försöka greppa  alltihopa på en gång blir för mycket. Du får ta det mest akuta först och sen bena ut grej för grej. Varannan vecka med en nyfödd kommer ju inte ifråga hur som helst så det kan du i alla fall släppa. Vänner och stöd... Ja, inte via soc. i alla fall! Mamma-barngrupper, öppna förskolan, kyrkans barngrupper kanske vore nåt. De brukar vara från 0-6 år. Mår du alldeles för gräsligt just nu så sjukskriv dig en vecka. Du får inte glömma ta hand om dig själv för annars orkar du inte ta hand om barnen.