Barn som inte vill till skolan.

För oss var det tillslut bara  att lägga ner och sluta pressa barnet. Vårt mål blev att ha ett barn som levde vid 16 och grundskolans avslutning istället för att besöka en grav. 
Strunta i de som säger " men det är väl bara att få iväg ungen till skolan, bär henne  om det så skulle behövas" för sånt kommer ni få höra. De här barnen kan inte göra på annat vis. 
Hemmasittare blir de inte för ro skull och de vet vad som förväntas. Men det går inte. Som förälder är det jättesvårt. Jag skämdes över mig själv som mamma
Det är ändå svårast för barnet. 

Skolan är viktig, ja! Men ditt barns välmående är viktigare. Skit i att ens prata om skolan, försök få henne att bjuda hem någon kompis då och då, för hennes skull! Låt skolan få försöka lösa skolplikten! Hemmakämpare vet att de "gör fel" och kämpar även med de känslorna. Spä inte på dem utan stötta henne. Nu vet jag inte hur gammal hon är men förklara för henne att allt det där går att lösa i efterhand, att HON och hennes mående är viktigast i det här!!!
/lärare samt mamma till hemmakämpande npf-ungdom.

Jag har varit med om hemmasittare Det gått både bra och dåligt för. Någon har börjat med små steg tillbaka, kom och åt lunch till en början/deltog på raster. För att över tid komma tillbaka på anpassat schema. Vi har en mindre undervisningA-grupp på skolan man kan placeras i. En del har börjat där och sedan skolats tillbaka i vanlig klass, en del har gått där på anpassat schema resten av skolgången med då reducerade betyg men ändå behörighet för gymnasiet. En del har vi aldrig fått tillbaka och de har slutat med alla F. 

Gemenssamt för de som det gått bra för är att de fått adekvat hjälp från BUP med ex medicinering för ångest/depression samt samtalsstöd. 

I flera kommuner finns det särskilda undervisningsgrupper för elever med ex diagnoser inom autistspektrat. Den gruppen är verkligen inte skolan anpassad för, men för många elever går det att få det att fungera med mycket jobb från både hem och skola. 

Det finns hopp, men klart jag förstår din oro. Den är berättigad. 

Prata med skolan. Ha en dialog. Se till att hon kan hänga med i undervisningen även om hon är hemma. Se om de kan underlätta för henne i mindre grupper etc, vad som helst bara hon kommer dit. Vissa skolor verkar ha tagit in terapihundar för de barn som mår dåligt, just för att hundarna inte dömer barnen och därmed blir det lättare för dem att öppna upp sig. Se vad ditt barns skola kan göra.

En publikation från Skolverket om hemmasittare och vägen tillbaka:

www.skolverket.se/download/18.6bfaca41169863e6a658a88/1553962179885/pdf2356.pdf

Riksförbundet Attention om hemmasittare och vägen tillbaka:

attention.se/om-oss/vara-projekt/vagen-tillbaka/

Från UR Play:

urplay.se/program/223628-dolt-under-ytan-mitt-barn-vill-inte-ga-till-skolan

Ytterligare en hemsida som kan ge dig stöd:

magelungen.com/mamma-till-en-hemmasittare-den-svara-kampen/

Hej!
Hur har det gått? Vi har samma problem med en dotter som helt slutat gå till skolan och nu inte längre går upp ur sängen alls vissa dagar. Vi är helt handfallna efter att ha försökt att få hjälp från skolan i ett år har allt kollapsat och hon går inte alls. Nu vill de hjälpa henne men vi kan inte få henne att gå dit.
BUP hänvisar till vårdcentralen men vi har plötsligt ett barn som inte vill prata med någon alls. och inte gå upp, eller äta.
vad gör man?

Ställ krav men på en rimlig nivå. Vill hon inte gå till skolan så okej då får hon plugga hemma istället. Klarar hon inte heltid kan hon läsa i en långsammare takt. Att bara sitta vid datorn som många hemmasittare gör är inte okej.