Helt ärligt, vad gör jag för fel?
Hej, jag undrar om ni kan läsa igen min text och säga vad ni anser att jag gör fel på arbetsplatser?
Jag har enbart jobbat som undersköterska nu i 2 år, jag är i 20 års åldern. Problemet har varit med andra kvinnor i samma ålder, jag förstår inte riktigt vad som gått fel. Med män går det alltid bra, dom är öppna och trevliga.
På min första arbetsplats var inom hemtjänsten, då åker man två i bilen samtidigt. Jag jobbade med en annan tjej i min ålder. Som person tar jag sällan plats, är lite blyg, har ett allvarligt ansikte där jag kanske ser sur ut fast jag bara är trött eller fokuserad. Jag är mer åt people-pleasing hållet, vill vara alla till lags, vågar sällan säga min åsikt, är hjälpsam och trevlig. Vill inte stå i centrum heller, håller mig lite på avstånd och funkar bäst socialt i mindre grupper.
I bilen med kollegan så gick första två veckorna bra, vi pratade i bilen fram tills kunderna vi besökte, jag ställde frågor då jag är nyfiken av mig. Hon svarade och vi pratade lite allmänt privat, hon var öppen med att hon har adhd och blir snabbt rastlös och vissa dagar var hon väldigt social och andra inte, dock märkte jag att hon aldrig egentligen ställde frågor till mig, de var mycket prat om hennes liv.
Efter vecka två hade jag varit sjuk ett par dagar och märkte att stämningen kändes stelare i bilen. Jag är tyvärr sån som ogillar tystnader och tycker det lätt kan kännas pinsamt och jag tänker mycket ur den andres perspektiv och är orolig den tror att jag är sur eller osocial om jag är tyst, så jag så jag kan småprata lite allmänt, dock mer ytliga saker om väder och vad har du gjort i helgen och såna korta frågor, aldrig att jag börjar prata om mig själv eller mitt liv.
Jag kan självklart snappa upp signaler om den andre är trött och inte vill prata mer, utifrån hur personen svarar mig. Då låter jag isåfall personen vara.
I början åt hon lunch tillsammans med mig i fikarummet då jag var ny, men de blev tyst många ggr när vi började äta. De kändes obekvämt för mig och de kändes som jag enbart fick korta svar tillbaka på frågorna jag ställde av artighet och för att lära känna henne, alltså hur tycker du dagen gått? Vad ska du göra i helgen? Ja de snöar ute.. såna frågor som kanske kan starta en konversation.
Till slut åt hon alltid lunch inne på kontoret av nån anledning. Jag fick då chansen lära känna andra kollegor som var sociala mot mig i lunchrummet.
Följande veckorna var åkturerna i bilen mycket stela, förstår inte alls varför. Hon var min handledare också och efter jag avslutade min tjänst där ganska snabbt efter då jag inte trivdes, så skrev hon i kommentar i mina papper om hur jag jobbat som undersköterska- att jag inte blivit del av de sociala i gruppen och jag måste ta mer plats osv.
Men det var ju precis de jag försökte göra? Men många gånger när jag pratade så fick jag så korta svar tillbaka, kändes efter två veckor som hon var helt ointresserad, förstår inte hur de kände vända? Vi kunde skämta lite i bilen i början men sen bara tvärvände det?
Nu till arbetsplats nummer två. Jag går som sagt bra ihop med killarna på jobbet, många är öppna, nyfikna och frågvisa och pratar ofta med mig. En kollega (också undersköterska) vi börjar prata en del första två månaderna, sen umgås vi privat ihop med några andra kollegor på jobbet. Dock har jag märkt här också att jag aldrig fått frågor tillbaka om mig, hur min helg varit, mina intressen osv. Jag har frågat om vad dom gjort i helgen, vad tycker ni om filmen på Netflix också, om hon pratar om sin hund kan jag berätta om min hund, osv men jag får aldrig följdfrågor trots att jag försöker, inte ens på måndagar efter helgen varit får jag nån fråga hur min helg varit och vi pratar bara om hennes saker.
De blev två träffar privat med jobbet där hon var med. Allt kändes bra och jag vågade va mer social och kändes bra, även om jag inte delade med mig något privat om mig, de var mest skojig stämning.
Min pappa blev sen plötsligt sjuk i cancer och jag funderade hoppa av jobbet, de blev alldeles för mycket. Då sa hon till mig att hon tyckte jättemycket om mig och de vore tråkigt att jag slutade.
Men sen ett par månader senare så märker jag hur hon undviker mig på jobbet, hon byter bort ett pass där vi ska åka samma bil, då jag hörde det av gruppledaren att jag skulle jobba med nån annan och att hon ville byta. Jag förstod ingenting. Hon blir kortare och kortare mot mig under kommande månaderna. Ibland går hon förbi mig utan att hälsa. Jag förstår ingenting?
Till slut går jag fram till henne, vilket är modigt av mig och frågar lite försiktig om hon är sur på mig? Men det försäkrar hon att hon inte är, hon säger hon är trött bara. Men hon pratar med andra kollegor i fikarummet varje dag och skrattar och är glad med dom men inte med mig. Något är skumt.
Vad gör jag för fel? Något måste de va?
Obs, jag snackar inte skit om andra. Jag är alltid trevlig och försöker va så hjälpsam jag kan.