• Anonym (Sambon)

    Bipolär/närstående till bipolär

    Hej, 
    Jag vänder mig till er med erfarenhet av närstående som är bipolär, eller till dig som har diagnosen. Min sambo är under utredning för just detta. Har började få symptom i senare tonåren och är nu i 35-årsåldern så det har gått några år. Han har vart sjukskriven för utmattning ett par vändor och ätit bland annat SSRI. 


    Nu ska han testa ny medicin, vet ännu inte vilken det blir men pratas om antingen litium eller seroquel. Någon som har erfarenhet av dessa mediciner och kan berätta om för- och nackdelar?

    Ni som är närstående till någon som är bipolär, hur funkar er relation? Jag själv känner att det är väldigt tungt att vara den bredvid också.

    Behöver nog mest någon att bolla med, någon som kan komma med bra historier om att kunna leva ett någorlunda normalt liv med diagnosen?


     


     

  • Svar på tråden Bipolär/närstående till bipolär
  • Anonym (Bipolär)

    Jag har bipolär sjukdom och har hittat mediciner och rutiner som fungerar för mig. Det är viktigt att hitta rätt medicin men det är lika viktigt att ordna sitt liv på rätt sätt så att man orkar med och håller sig stabil. 

    För mig är det viktigt att sova tillräckligt. Att kliva upp samma tid och lägga mig samma tid varje dag. Att äta regelbundet och ta medicinerna regelbundet. Det är viktigt att inte stressa. Att inte dricka alkohol för ofta. Att bara lita på medicinerna fungerar inte. Man måste lära sig att märka tecken i tid så man varken hinner bli för uppjagad eller hamna i depression. Man måste ta ansvar för sin hälsa helt enkelt. Det är inte lätt men så ser det ut. Man kan inte gömma sig bakom sin diagnos och låta den styra för det är då det går illa. 

  • Anonym (Sambon)
    Anonym (Bipolär) skrev 2022-12-16 16:49:42 följande:

    Jag har bipolär sjukdom och har hittat mediciner och rutiner som fungerar för mig. Det är viktigt att hitta rätt medicin men det är lika viktigt att ordna sitt liv på rätt sätt så att man orkar med och håller sig stabil. 

    För mig är det viktigt att sova tillräckligt. Att kliva upp samma tid och lägga mig samma tid varje dag. Att äta regelbundet och ta medicinerna regelbundet. Det är viktigt att inte stressa. Att inte dricka alkohol för ofta. Att bara lita på medicinerna fungerar inte. Man måste lära sig att märka tecken i tid så man varken hinner bli för uppjagad eller hamna i depression. Man måste ta ansvar för sin hälsa helt enkelt. Det är inte lätt men så ser det ut. Man kan inte gömma sig bakom sin diagnos och låta den styra för det är då det går illa. 


    Hej och tack för ditt svar. Jag tror precis som du säger att det är viktigt att finna sina rutiner, jag märker bland annat på min sambo att när han exempelvis är trött blir han väldigt irriterad på både mig och vårt barn och han är även väldigt känslig för stress. Skönt för dig att du hittat ditt sätt att hantera din sjukdom på även om jag förstår att det inte är lätt alla gånger.

    Får jag fråga vad du äter för medicin? Och i vilken dos? Har du typ 1 eller 2? 

    Hur upplever du anhöriga och hur tycker du att man som anhörig kan stötta på bästa sätt? 


     

  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Sambon) skrev 2022-12-16 17:51:39 följande:

    Hej och tack för ditt svar. Jag tror precis som du säger att det är viktigt att finna sina rutiner, jag märker bland annat på min sambo att när han exempelvis är trött blir han väldigt irriterad på både mig och vårt barn och han är även väldigt känslig för stress. Skönt för dig att du hittat ditt sätt att hantera din sjukdom på även om jag förstår att det inte är lätt alla gånger.

    Får jag fråga vad du äter för medicin? Och i vilken dos? Har du typ 1 eller 2? 

    Hur upplever du anhöriga och hur tycker du att man som anhörig kan stötta på bästa sätt? 


     


    Typ2. Läkemedel som fungerar bra för en kan vara rena rävgiftet för någon annan så andras recensioner är det bäst att inte lyssna på. 

    Jag gillar att sköta mig själv. Behöver jag stöd säger jag till. Jag vill inte bli behandlad på nått särskilt vis. 

    Sen tycker jag inte att du och barnet ska tolerera vilket beteende som helst. Din sambo är en vuxen människa och måste ta ansvar för hur han beter sig med diagnos eller utan. Han får lära sig att kommunicera vad han behöver på ett ansvarsfullt sätt. 
  • Anonym (Sambon)
    Anonym (Bipolär) skrev 2022-12-16 18:06:48 följande:
    Typ2. Läkemedel som fungerar bra för en kan vara rena rävgiftet för någon annan så andras recensioner är det bäst att inte lyssna på. 

    Jag gillar att sköta mig själv. Behöver jag stöd säger jag till. Jag vill inte bli behandlad på nått särskilt vis. 

    Sen tycker jag inte att du och barnet ska tolerera vilket beteende som helst. Din sambo är en vuxen människa och måste ta ansvar för hur han beter sig med diagnos eller utan. Han får lära sig att kommunicera vad han behöver på ett ansvarsfullt sätt. 

    Jag hoppas det är okej att jag ställer frågor annars är det bara säga ifrån. 


    Jo det är sant att man kan reagera olika på olika mediciner, men kan ändå vara intressant att höra andras erfarenheter. 


    Har du behövt göra anpassningar på jobbet om du jobbar? Jag har hört att utmattningssyndrom inte är helt ovanligt och uppenbarligen har min sambo problem med detta. Jag är tveksam till att han kommer kunna jobba heltid framöver tillexempel även om han inte vill erkänna detta.

    Har du haft din diagnos länge? Och hur lång tid tog det för dig att få den? 


    Tack, jag tycker detta är så svårt. Han kan vara rätt otrevlig och när jag påpekar detta blir det än värre. Sen någon timme senare låtsas han som ingenting och blir bara irriterad igen om jag tar upp det. Jag hoppas att humöret är något han kommer kunna få verktyg kring genom kbt som han ska påbörja.

  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Sambon) skrev 2022-12-16 19:00:45 följande:

    Jag hoppas det är okej att jag ställer frågor annars är det bara säga ifrån. 


    Jo det är sant att man kan reagera olika på olika mediciner, men kan ändå vara intressant att höra andras erfarenheter. 


    Har du behövt göra anpassningar på jobbet om du jobbar? Jag har hört att utmattningssyndrom inte är helt ovanligt och uppenbarligen har min sambo problem med detta. Jag är tveksam till att han kommer kunna jobba heltid framöver tillexempel även om han inte vill erkänna detta.

    Har du haft din diagnos länge? Och hur lång tid tog det för dig att få den? 


    Tack, jag tycker detta är så svårt. Han kan vara rätt otrevlig och när jag påpekar detta blir det än värre. Sen någon timme senare låtsas han som ingenting och blir bara irriterad igen om jag tar upp det. Jag hoppas att humöret är något han kommer kunna få verktyg kring genom kbt som han ska påbörja.


    Jag har fått skola om mig för att klara av att arbeta heltid, så visst kan man sköta ett jobb utan problem om man hittar ett jobb som fungerar. Men bara om man är noga med rutinerna och tar ansvar för sin hälsa också.

    Jag har haft min diagnos länge. Blev sjuk tidigt. 

    Din sambo behöver inse att han inte har någon rätt att vara otrevlig bara för att han är sjuk. Det fungerar inte så. Nu kanske jag låter hård men han måste ta sitt vuxenansvar. Det är med ansvar man kan hålla den här sjukdomen i schack. 
  • Anonym (Din egen mentala hälsa)

    Det här har kanske inte med ämnet att göra och väldigt tabubelagt men som närstående till en bipolär drabbas man ofta av psykisk ohälsa själv. I USA är detta studerat, närstående till bipolära och den åkomman de drabbas av kallas för Cyclothymi. Vilket är som bipolär light kan man säga. Man hänger med i svängarna och svänger själv med den bipoläre. men man kan också hamna ur rytm/cykel med så att man blir lätt manisk när partnern lugnar ner sig och blir låg när partnern blir manisk. 

    Det här är tabu för att det stigmatiserar psykisk sjukdom genom att säga att det faktiskt smittar.

    Botemedlet till cyclothymi verkar vara att sluta vara närstående till en bipolär, då är man vanligtvis symptomfri inom några år.

    Men ändå, som närstående till bipolär är det jättelätt att glömma av sig själv och sitt eget psykiska välmående, man skall inte vara självisk, men man bör även ha koll på hur man själv mår och sin egen psykiska hälsa vilket man ofta faktiskt inte har.  

  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Din egen mentala hälsa) skrev 2022-12-16 19:22:00 följande:

    Det här har kanske inte med ämnet att göra och väldigt tabubelagt men som närstående till en bipolär drabbas man ofta av psykisk ohälsa själv. I USA är detta studerat, närstående till bipolära och den åkomman de drabbas av kallas för Cyclothymi. Vilket är som bipolär light kan man säga. Man hänger med i svängarna och svänger själv med den bipoläre. men man kan också hamna ur rytm/cykel med så att man blir lätt manisk när partnern lugnar ner sig och blir låg när partnern blir manisk. 

    Det här är tabu för att det stigmatiserar psykisk sjukdom genom att säga att det faktiskt smittar.

    Botemedlet till cyclothymi verkar vara att sluta vara närstående till en bipolär, då är man vanligtvis symptomfri inom några år.

    Men ändå, som närstående till bipolär är det jättelätt att glömma av sig själv och sitt eget psykiska välmående, man skall inte vara självisk, men man bör även ha koll på hur man själv mår och sin egen psykiska hälsa vilket man ofta faktiskt inte har.  


    Jag håller med. Du måste tänka på dig själv och barnet också. 
  • Anonym (Kotten)

    Jag kan tipsa om Lamotrigin istället för litium. Om han har mest depressioner. Litium går man oftast upp i vikt men Lamotrigin är viktstabil.

  • Anonym (Sambon)
    Anonym (Bipolär) skrev 2022-12-16 19:14:44 följande:
    Jag har fått skola om mig för att klara av att arbeta heltid, så visst kan man sköta ett jobb utan problem om man hittar ett jobb som fungerar. Men bara om man är noga med rutinerna och tar ansvar för sin hälsa också.

    Jag har haft min diagnos länge. Blev sjuk tidigt. 

    Din sambo behöver inse att han inte har någon rätt att vara otrevlig bara för att han är sjuk. Det fungerar inte så. Nu kanske jag låter hård men han måste ta sitt vuxenansvar. Det är med ansvar man kan hålla den här sjukdomen i schack. 
    Inga andra anpassningar på din arbetsplats? Är din arbetsgivare medveten om din sjukdom? Du ger mig hopp om att han ska klara detta med rätt hjälp och verktyg.

    Ja, vi har haft flera diskussioner om detta. Väldigt svårt för mig att hantera ibland då jag inte tycker mig ska behöva hantera detta. Jag bara hoppas att nu när han vet vad han behöver hantera så ska det bli bättre?
  • Anonym (Sambon)
    Anonym (Din egen mentala hälsa) skrev 2022-12-16 19:22:00 följande:

    Det här har kanske inte med ämnet att göra och väldigt tabubelagt men som närstående till en bipolär drabbas man ofta av psykisk ohälsa själv. I USA är detta studerat, närstående till bipolära och den åkomman de drabbas av kallas för Cyclothymi. Vilket är som bipolär light kan man säga. Man hänger med i svängarna och svänger själv med den bipoläre. men man kan också hamna ur rytm/cykel med så att man blir lätt manisk när partnern lugnar ner sig och blir låg när partnern blir manisk. 

    Det här är tabu för att det stigmatiserar psykisk sjukdom genom att säga att det faktiskt smittar.

    Botemedlet till cyclothymi verkar vara att sluta vara närstående till en bipolär, då är man vanligtvis symptomfri inom några år.

    Men ändå, som närstående till bipolär är det jättelätt att glömma av sig själv och sitt eget psykiska välmående, man skall inte vara självisk, men man bör även ha koll på hur man själv mår och sin egen psykiska hälsa vilket man ofta faktiskt inte har.  


    Jag kan faktiskt förstå detta. Det var mycket värre under pandemin när vi båda jobbade hemifrån och på det ett barn i förskola som nästan alltid var tvungen att vara hemma. Nu mår jag bättre när jag kommit ut ur huset och kan vara på jobbet och få mer av den sociala biten. 


    Vi har det väldigt bra tillsammans i mångt och mycket och även om han varit sjukskriven ibland så har vi båda hjälpts åt och tagit ansvar för hem och familj. Men det är tufft att se honom i de djupare depressionerna som kommit på senare år och att behöva hantera hans irritation som kommer emellanåt. Förr bad han om ursäkt för sitt beteende men det har han slutat med sen länge.

Svar på tråden Bipolär/närstående till bipolär