Min fru äter mindre drastiskt

Fint att hon har dig. Det låter som en ätstörning eftersom hon blir arg när du frågar. Har hon haft det tidigare i livet också? 

Ja, låter som en ätstörning. Jobbigt! 

Nej, det har hon inte vad jag vet. Ibland kan hon slänga ut en kommentar att det är så jobbigt att äta hela tiden. Och att hon är trött på det ständiga ätandet. Hon önskade att det fanns en tablett man kunde ta istället för att äta regelbundet typ.

Men hon säger bara hela tiden att hon gör det för sin skull och att jag skall varken oroa mig eller lägga mig i.

Hon va ju så jättefin som hon var innan, alltid sagt och bekräftat det för henne ofta. Fina normala kurvor, aldrig överviktig.
Nu börjar det nästan bara bli benigt när man kramar henne.

Jag är glad för hennes skull så klart, för hon säger att det var det hon ville men samtidigt mer orolig för varje dag som går.

Hon väger för lite skulle jag säga. Jag är nästan i hennes ålder och precis lika lång, jag mår bra vid 57-59 kg, vid 55 kg börjar man redan se lite väl smal ut. Jag förstår att du är orolig för henne.

Fråga vad målet är och varför hon vill vara så oerhört smal. Förstår hon inte att det är för mycket? Nej, du kanske inte "behöver" oroa dig men det är klart du bryr dig om den du älskar! Det kan du passa på att säga också.

Hon behöver hitta en balans. Man kan äta ganska lite på en dag utan att det är någon fara men hon får inte gå ner mer nu tycker jag, och många läkare skulle nog skriva under på det också.

Ja men precis. När man väl börjar rasa, så går det fort. Gäller att stoppa upp och hitta en bra balans nu. Men hon verkar inte riktigt acceptera det än. Hon är mitt allt och bryr mig om henne så oerhört mycket. Klart man börjar bli orolig. Hon har aldrig gjort så innan, vi har haft ett jättelångt äktenskap. 

Kan det vara en kris? Ålderskris? Annat som ligger bakom mer än att man säger att man gör det för sin egna skull?

Allt du berättar låter som ätstörning och att hon är aktiv i den, eller vad man ska säga. Det kan absolut utlösas av livskris. 

Jag tänker att eftersom ni har en lång relation och hon plötsligt beter sig annorlunda skulle du kunna prata med henne generellt om hur hon har det med sig själv, jobbet och er relation utan att direkt prata om maten. När en partner plötsligt beter sig annorlunda behöver man prata om det oavsett vad det gäller. 

Vikten i sig är inget problem. Längden minus 110 kan man väga och det är normalt. Det stora problemet är att det gått så fort. Att gå ner ska gå långsamt om det ska vara nyttigt och hållbart i längden. Så det där tyder på en ätstörning. Hon kommer fortsätta rasa i vikt med den snåla dieten. 
Det kan -och gör förmodligen också- ligga nån kris bakom. Ålder, klimakteriet, vad som helst. Det enda du kan göra är att försöka prata, stötta, uppmuntra. Kanske laga god mat eller baka nåt om du kan så hon slipper? Vägrar hon äta då med är det nog ingen tvekan om att hon är ätstörd.

Hon har sagt till mig att hon har känt att hon vägt för mycket och inte mått bra av det. Hon säger att hon mår mycket bättre nu efter viktnedgången och det känns bättre i kroppen efter.

Men jag vill att det stannar här, på denna vikten. Absolut inte mindre. Men det verkar som hon vill köra på ett tag till. 
Vet att hon har det stressigt på jobbet, hoppar ofta eller alltid över frukost och lunch där. Äter inget på morgonen hemma heller. Tar något litet när hon kommer hem.
Hon måste förstå att hon är nummer 1 och arbetsgivaren får komma i efterhand.  Ta dina raster och luncher, är och må bra. Hälsan först. 

Så det kanske är en kombo utav stress på jobb samt att hon vill gå ner. Eller bara det ena. 

Att hon blir arg, inte ser det som ett problem och tänker fortsätta på samma stig är oroväckande signaler ja.
Icke ätstörda människor förstår givetvis att kroppen är något man måste ta hand om och att en sådan kost inte är hälsosamt öht.