Så svårt

Jag är bara 22 år och har aldrig varit i ett seriöst förhållande så är förmodligen inte den mest kompetenta att svara på din fråga. Med det sagt så låter det som att erat förhållande är slut, ni vill gå olika vägar och bör göra det. Det gäller bara att ta tag i situationen och få det gjort. Vad alla andra tycker spelar ingen roll, du måste gå din egna väg. Det var mina 5 kronor, hoppas på det bästa för dig och din familj!

Låter som du bestämt dig för länge sen, men velar pga vad andra ska tycka. Varför är detta viktigt? 

du lever bara en gång. Ryck av plåstret!

När en relation tar mer energi än den ger ska man avsluta den. Bara du själv kan avgöra detta. Bestäm dig.

Verkligen sant.

Hej..sådant där är aldrig lätt   ....

Man kanske kan filosofera lite.. hur känns dina chanser hos andra? Har du någon som har känslor för dig eller har du känslor för någon/några? Känner du dig het på marknaden är vad jag är ute efter. Och skulle du verkligen kunna ha en ny långvarig relation numera, med en ny person som har massa skavanker och problem?

Ibland är det långsiktiga alltid bäst.

Det här låter som min man. Han skilde sig, och jag är alltså "den nya" (hur länge man nu är det).

Det är inte så lätt som man kan tro att börja om i den åldern. Man tar med sig 20 års äktenskap i bagaget, in i det nya liksom. Gissningsvis kommer det finnas barn på båda sidor, kanske tom barnbarn. Det kan uppstå bitterhet. Hos ex givetvis, men även hos barn och andra släktingar. Men även hos nya partners. Jag vet inte hur många gånger jag blivit jämförd med hans ex. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan så att säga.

Jag kan inte säga hur du ska göra. Men om det hade varit jag hade vänskap och 20 års äktenskap vägt tungt, om man inte kan leva tillsammans är det kanske en annan fråga.

Om du bestämmer dig för att stanna så kan du ju prova att uppvakta henne igen, överraska henne, kom med blommor, fixa utflykter, bjud på middag. Det finns inga garantier för att känslorna och intimiteten kommer tillbaka men om den ena bjuder till tror jag den andra lättare följer efter. 

Åk bort själv. Det låter klyschig men jag tror på distansen. Det är så svårt att tänka hemma och i vardagen hur något annat skulle kunna vara. Ta en vecka eller två och gör egna grejer. Du kan hälsa på kompisar, åkabovj fiska själv, åka utomlands själv eller fjällvandra. Du kan åka bara två dagar här eller där men ta dig iväg på egna äventyr eller egen rekreation där du sover utan din fru och inte i eget hem. 

I distansen på annan ort får tankar och känslor chansen att bubbla runt och komma fram. Att umgås socialt med vänner utan sin partner kan också vara givande emellanåt. 

Bör man inte vara medveten om att attraktion kanske dör ut efter 20års äktenskap när man gifter sig? Att gifta sig ska väl ändå betyda att man väljer att leva med denne partnern i resten av sitt liv, i nöd och lust, på gott och ont? Vad är meningen med att gifta sig om man vill skilja sig så fort det dör ut? Vilket det förmodligen gör för dom flesta. Har svårt att tro att alla är nykära och förälskade i resten av sina liv tillsammans.

Lever du själv i en 20+ år lång relation? Nykär är man såklart inte. Men kärleken och ett samförstånd måste ju finnas där, annars är ju något fel. Man behöver trivas tillsammans för att leva ihop.

TS skriver att det varit mycket bråk och konflikt de senaste fem åren. Han skriver inte vad de bråkar om, men att ständigt bråka är inget harmoniskt liv. Om de inte löst sin konflikt på fem år - vad den nu än handlar om? - så kanske det är dags att gå skilda vägar.

Ännu ett tecken på inflationen.
I övrigt instämmer jag!

Kanske inte nyförälskade, men absolut kära och känner attraktion, snart 30 år ihop