Hans vuxna barn som bor hemma hälsar inte på mina barn

nej...

Nej vaddå?

Ja, det tillhör hyfs men det är inget måste. Släpp det bara. Konstigt att hans ungar beter sig som bortskämda tonåringar fortfarande. När ska de flytta ut dessutom...?

Nej, det här borde ni ha haft koll på innan ni flyttade ihop. Nu får du acceptera att det är så här hans barn är och förbered dig på att de kan nå 30-strecket innan de flyttar ut. Märkligt att de inte redan är sambos eller åtminstone flyttat ut.

Har de inget jobb?? Vad säger mannen om den här planeringen? När ska de UT??

Nej du ts, det här känns inte som en bra relation. Oavsett att ungarna flyttar ut så är mannens attityd och "problemlösningsförmåga" under all kritik.

PS: Det är inte mansplaining utan vanligt gnäll han håller på med.

det som är kass är att han vänder det mot mig att jag är tjatig  som gör det jobbigt för honom att han får ont i magen! Men det handlar inte om HONOM! utan mina barn och hans barn 

Nää, men varför måste du bry dig så otroligt mycket om detta...? Du verkar väldigt upprörd och det leder ju inte till något bra.

Hans ungar är ouppfostrade. Konstaterade fakta. Gå vidare med livet.

Alltså TS, att hans barn knappt hälsar och håller sig på sina rum, låter som ert minsta problem. Inte särskilt trevligt nej, men är det verkligen det du är mest upprörd över? 

Var tacksam över att du själv verkar ha barn som har mognat till självständiga ansvarstagande vuxna. Hur försörjer sig sambons barn? Vad har de för framtidsplaner? Har de nåt handikapp? Eftersom de beter sig som om de vore 10 år yngre än de är. 

Är pappan inte bekymrad över att hans vuxna söner lever och beter sig som tonåringar? 

Nej pappan är ej bekymrad

Det låter som ditt minsta problem just nu

Mitt minsta? Och vad är det största? 

Jag är mer förvånad över hur du kan acceptera att de bor hemma fortfarande?