Varför är jag aldrig glad/lycklig?

Jag är likadan. Har aldrig varit på djupet lycklig. Melankoliskt lagd kallar jag det. Inte deprimerad i den betydelsen heller för på såna test får jag rätt låga poäng. Pessimist, realist, utan större förväntningar på livet är andra ord för att uttrycka samma sak för mig.

Jag är en kvinna på 40+,  gift med min stora kärlek och vi har tre barn i åldrarna 1-5 år, plus att jag har en tonåring sen tidigare relation.
Men jag är inte glad, jag har inte den personligheten, helt enkelt.
Redan i tonåren reagerade mina bästa och närmaste vänner på att jag aldrig var glad eller lycklig.  
Visst hade jag då som nu vissa lyckliga och glada stunder, men de var mycket kortvariga.
Det var jag som friade till min man, men ändå har jag inga minnen från vår vigsel.
Jag minns att han sa på morgonen:  Är du inte glad?  Vi ska ju gifta oss idag!
Jag älskar min man, men hade inget svar på att glädjen inte fanns där.
Jag vill ju så gärna vara glad!  Jag älskar att skratta!   Men det känns som att jag är fångad i något.    Jag vill vara en glad, sprudlande och positiv människa, men det är jag inte, och jag avskyr den jag är! 

Jag är en kvinna på 40+,  gift med min stora kärlek och vi har tre barn i åldrarna 1-5 år, plus att jag har en tonåring sen tidigare relation.
Men jag är inte glad, jag har inte den personligheten, helt enkelt.
Redan i tonåren reagerade mina bästa och närmaste vänner på att jag aldrig var glad eller lycklig.  
Visst hade jag då som nu vissa lyckliga och glada stunder, men de var mycket kortvariga.
Det var jag som friade till min man, men ändå har jag inga minnen från vår vigsel.
Jag minns att han sa på morgonen:  Är du inte glad?  Vi ska ju gifta oss idag!
Jag älskar min man, men hade inget svar på att glädjen inte fanns där.
Jag vill ju så gärna vara glad!  Jag älskar att skratta!   Men det känns som att jag är fångad i något.    Jag vill vara en glad, sprudlande och positiv människa, men det är jag inte, och jag avskyr den jag är!