Sonens pappa "lämnar" honom igen. Vad säger jag?
Hej!För 14 år sedan lämnade jag mitt ex och sonens pappa. Anledningarna var många, men låt oss säga så här: jag gjorde det för min sons skull och för att han skulle få växa upp med en lycklig mamma. Han var 1½ år vid det tillfället.
Jag gick in med inställningen att min son har rätt till sin pappa. Och bara för att det inte fungerade mellan oss så ville jag att det skulle fungera mellan dem. Jag kämpade därför på med varannan vecka m.m. Exet krånglade, hämtade inte de tider han skulle, bråkade m.m. Jag skulle kunna skriva en bok om saker han sagt och gjort, men jag lämnar det där.
Vi började med att jag kontaktade familjerätten. Exet var krånglig på många olika sätt. Han kom inte alltid på våra möten, sa att jag inte hade informerat om tiderna. När familjerätten började posta och smsa tiderna påstod han att han inte fått posten eller smsen osv. Ja, ni fattar.
Det gick en tid och jag fann kärleken igen. Jag och min numera make bestämde oss för att flytta ihop. Min son var 3 år vid det tillfället. Jag berättade det för exet vid en hämtning och han smällde igen dörren framför mig och sonen. Kort därefter berättade han att han skulle flytta 5 mil bort, han hade lämnat orten inom en månad.
Jag kämpade på för varannan vecka så länge sonen var liten, men när exet fick jobb med dagtid och sonen började skolan blev det varannan helg istället. Exet träffade en ny som han flyttade ihop med. Hans nya var fantastisk med sonen och de önskade varannan jul osv. "Kanon!" tänkte jag och så blev det. Men när de fick egna gemensamma barn började det krångla mer och i samband med att sonen blev äldre och hellre ville stanna hos mig där hans kompisar fanns, så sa exet att "Vi struntar i varannan helg fr.o.m. nu, han får komma till mig när han vill istället".
Besöken minskade DRASTISKT! Från varannan helg gick det till max 4 ggr per år istället, varav sonen (som då var 11-12 år) ringde sena kvällar och bad mig komma och hämta honom.
Det slutade med att han inte åkte dit, hans pappa ringde aldrig honom och enligt sonens farmor sa han att "sonen har mitt nr, han kan ringa mig när han vill." När hon hade sagt att han är vuxen och måste tänka på sin son svarade han: "Jag har fler barn att tänka på och kan inte lämna [nya frun] själv med dem".
Det innebar att sonen inte pratade med sin pappa på över 1 år. Istället har han ett STORT förtroende för min man som varit med i hela hans liv och pratat mycket med honom om saker som han tänker på.
Men.. för 1½ år sedan hörde hans farmor av sig och berättade att hans pappa hade flyttat tillbaka hit! Han skulle skilja sig och hade skaffat lägenhet här.
Min då snart 14-åriga sons känslor var "all over the place". Han tyckte synd om sina halvsyskon, tänkte att han aldrig skulle få träffa sin bonusmamma igen, men var ändå glad över att hans pappa hade flyttat tillbaka för då kunde han kanske bo där varannan vecka osv.
Jag började fundera över varför han inte informerat sonen att han skulle flytta hit, istället var det FARMOR som informerade det när han redan bodde här och hade bott här i en vecka. Men det sa jag inte till sonen. Dock sa min son att "det måste ha gått fort ändå, han bor ju redan här".
Sonen begav sig dit någon dag senare för att hälsa på. Exet sa att han hade flyttat hit för att "ta tillbaka kontakten" med sonen och att den numera exfrun inte ville flytta hit. Till mig sa han att de hade gått över till en vänrelation istället för en parrelation. Till en annan bekant hade han sagt att det gick snabbast att få en lägenhet här.
Sonen sov där någon natt och fick en egen nyckel, men sedan gick allt tillbaka till som det var. De har ytterst lite kontakt, det kan gå någon månad. Exet tog tillbaka nyckel för "det kändes olustigt" att sonen hade den. Nu ses de mest om sonen vill ha skjuts och jag/min man inte har tid att skjutsa. Sonen, som nu är 15 år, tycker att hans pappa är "chill" och säger mest "då drar jag till pappa" när han inte får som han vill hos mig. Men det är tomma hot, han stannar alltid hemma ändå. För det är hos mig som han säger "hemma" till. Pappas hem är "hos pappa".
Strax innan jul pratade jag och exet med varandra i telefon ang. vår son. Jag gav lite information om skolan/betyg osv (jag sköter allt som gäller vår son. "Jag överlämnar det till dig", sa exet för många år sedan). Då berättar han att han ska flytta tillbaka till grannstaden igen. Han ska titta på en lägenhet och får han inte den så kommer han titta på fler. Låt oss säga så här: han kommer inte bo kvar.
Det har gått några veckor nu och han har inte sagt något till vår son. Jag är jätteorolig att exet bara ska flytta härifrån och inte säga något till honom. Han har en tendens av att smita från saker som är jobbigt och lämna mig med det.
Ska jag säga åt exet att säga något? Eller är det bäst att jag säger till sonen att han planerar att flytta? Eller ska man låtsas som att det regnar (vilket absolut inte känns bra).
Jag är rädd att sonen ska känna att pappa "lämnar" honom igen. Även om de inte har den vad jag kallar "pappa-son-relation" som jag hoppades att de skulle ha för 14 år sedan.