Du som är vuxen med ADHD eller annan NPF diagnos eller du som har vuxna barn med ADHD eller NPF.
Hur var du som barn vs hur är du idag? Hur har din ADHD yttrat sig genom åren?
Är framförallt nyfiken på er som var mycket utåtagerande som barn (slogs, sparkade, kastade saker, skrek).
Vad tycker ni bäst hjälpt er genom åren?
Jag är en kvinna strax under 30 år idag.
Vad jag själv minns så var lågstadiet en period då jag var mycket kreativ men hade svårt att lära mig (läsa, klockan o.s.v.) Hade väldigt starka känslor och grät lätt.
På mellanstadiet blev känslostormarna värre. Bråkade med lärarna och det var ständiga konflikter med kompisarna. Kände mig alltid missförstådd och allt blev jämt fel. Sprang ifrån lektionerna ibland och bråkade ännu mer om det var något jag inte gillade. Hemma var rätt lugnt. Var ganska fri att göra saker jag tyckte om. Både låg- och mellanstadiet hade jag många vänner och periodvis bästisar.
Högstadiet var kaos. Tog sönder saker, kastade stolar och skrek. Lyckades med hjälp av engagerade lärare få godkänt i nästan allt och har idag en högskole-utbildning.
Som vuxen har jag en hel del svårigheter men inte som när jag var barn. Det som hjälpt mig allra bäst är dels medicin men också att bara bli äldre tror jag. Att öva och att förstå sig själv. Att ha människor runt mig som accepterar och älskar mig som jag är! Den är bäst tror jag. :)