Min 14åring vill ha syskon

Skaffa en hund.

Ett syskon kan inte ersätta jämnåriga kamrater. Även om ni plötsligt skulle ha en  bebis i familjen så blir det inte så mycket av kompis till henne. 

Idén ovan med hund är inte tokig, eller ett annat husdjur som passar er. Någon att bry sig om. 

En hund är såklart inte ett bättre substitut för ett syskon än ett faktiskt syskon!

visst, det blir stor åldersskillnad och de kommer inte att ha en syskonrelation på det sättet under uppväxten. Men när ena syskonet är 25 och det andra 40, då är båda vuxna och kan ha en relation. hunden däremot, är sedan länge död och borta.

dessutom är en liten människa som växer, börjar prata, ha intressen och utvecklas roligare att ha att göra med än en hund som lever i några år. Och som dessutom knappast ändå kan följa med på alla de där resorna.
Ett jämnårigt syskon kan ni inte ersätta med varken bebis eller hund men en bebis är iallafall ett syskon, det är inte hunden. 

Vill och kan du ha fler barn då? Är ju rätt avgörande.

Jag har mer än 20 år mellan äldsta och yngsta. Det är mindre åldersskillnad mellan mig och den äldsta än mellan den äldsta och den yngsta. Det är inga problem.

De blir ju inte lekkamrater på det sättet. De blir som storasyskon-småsyskon. Mina kommer bra överens, gillar och tar hand om varandra, det är min erfarenhet.

En kompis som är ensambarn fick ofta ta med sig en kompis när familjen skulle ut och resa eller till landet just pga detta. Det var inget hon krävde utan föräldrarna insåg själva att det var en bra ide. 

Har ni några familjevänner ni kan åka/ göra saker tsm med annars? Alltså era vänner med barn i någorlunda samma ålder? 

14 år är för stor ålderskillnad för att dom ens skall kunna leka innan ditt barn har flyttat ut. Så det bästa tipset är nog att skaffa er en hund.

Är en i den åldern, spelar väl en bebis mindre roll. Är knappast en ersättning för kompisar eller ett mer jämnårigt syskon.
Låter mer som det är en känsla som vädras än att det skulle vara ett realistiskt alternativ.
Hur en tröstar? Svårt säga. Men väldigt många problem då det gäller barn, är att de inte känner sig sedda och bekräftade. Kanske är de överbekräftade i bland. Men känslan kvarstår.