
-
Finns såklart en lång story bakom allt detta, men jag sitter här med en tre månaders bebis och min man och barnets pappa är helt känslokall och ointresserad av att spendera tid med någon av oss. En del av mig vill bara dra, men är så kluven till att ge min son ett liv utan syskon att dela tiden hos sin kalla pappa med. Som jag ser det är mina alternativ:1. Ge det några månader för att se om det blir bättre (han har uttalat sagt att han tycker han är nog bra nu och har inga ambitioner om det). Sen lämna om inget förändras. Pga diverse anledningar innebär detta en stor ekonomisk förlust för min del.2. Försöka skaffa min son ett syskon så snart som möjligt, leva med att han är ohjälpsam och visar noll kärlek och lämna när perioden med föräldraledighet är över. Detta är ekonomiskt en mycket smartare lösning av många skäl.3. Bara försöka jobba vidare på att försöka få honom att bli den man och pappa han gett bilden av i 8 år. Hoppas att han bara inte gillar bebisfasen och håller sig därför för sig själv.Kan tillägga att jag är 28 år, har ett bra jobb och fantastiska vänner/familj, så oavsett alternativ jag väljer så har jag människor runt mig som kommer finnas där. Dock tog det tid att bli gravid, så kanske aldrig kan ge honom ens ett halvsyskon om jag bara drar ich låter tuden gå. För mig är det en av de viktigaste sakerna i livet att ge honom, speciellt om hans pappa kommer vara såhär.
-
Svar på tråden Lämna eller inte innan syskon
-
Du ska väl inte skaffa fler barn med den mannen??? Hur tänker du att det löser något som helst?
-
Räcker det inte att ett barn har en icke-fungerande pappa, varför skaffa fler?
Det bästa du kan ge ditt/dina barn är en kärleksfull uppväxt, det slår syskon med hästlängder. Det är ju du som vill ha fler barn. Och det är ok, men skaffa dom då med någon som bryr sig om både dig och barnet. -
Han vill också ha fler barn. Jag skulle självklart inte göra det för att rädda relationen, men för att rädda min son från ett liv utan något syskon vid sin sida. Kan tänka mig att man far mindre illa av det om man delar det med någon som verkligen förstår och finns där. Ett oersättlig stöd genom hela livet.
-
Kan absolut vara sjukt att jag tänker såhär. Jag kan absolut leva mitt liv med vetskapen att jag "bara" får ett barn, så handlar inte om mitt behov att få fler ska väl förtydligas. Önskar gärna ett till, men är inget måste eller något jag tar för givet.
-
Måste också tillägga att jag har två systrar som för mig är det bästa stöd man kan tänka sig. De är så otroligt viktiga för mig. Kanske är lite färgad av att jag berövar mitt barn något om inte han får chansen till en sån relation. Skär i hjärtat av att han ska behöva gå igenom detta som barn utan någon att dela det med som verkligen fattar. Men kanske är helt världsfrånvänt att tro att det är så viktigt.
-
Börja med att släpa med honom till BVC och prata om problemet. Om han ändrat personlighet sedan barnet föddes kan det vara någon form av förlossningsdepression. Ja det kan drabba män också.
-
Och om pappan beter sig helt olika mot barn 2 än vad han gjort mot barn1? Hur tror du det påverkar barn 1?Panda123 skrev 2023-01-11 12:21:45 följande:
Han vill också ha fler barn. Jag skulle självklart inte göra det för att rädda relationen, men för att rädda min son från ett liv utan något syskon vid sin sida. Kan tänka mig att man far mindre illa av det om man delar det med någon som verkligen förstår och finns där. Ett oersättlig stöd genom hela livet.
Ja, du har hen bra relation till dina systrar och känner att du nekar ditt barn något som du haft mycket stöd av. Det betyder tyvärr inte att ditt barn kommer att få en liknande relation till sitt eventuella syskon. Speciellt inte om pappan skulle behandla barnen olika.
När ändrades hans beteende? Om det är efter förlossningen så kan det mycket väl vara förlossningsdepression. Detta ska egentligen fångas upp av BVC men de kan vara lite tröga på den biten så jag tycker du ska ta upp detta med dem. Sen gäller det så klart att din man är villig att ta emot hjälp. -
Det enda som är värre än att ha ett barn med en oduglig pappa är att ha två barn med en oduglig pappa. Barn ska inte skaffas för att vara stöd åt ett syskon. Den bördan lägger man inte på ett barn. Stöd och en bra relation kan de kanske få som vuxna, men det är ju ingen garanti heller.
Sätt ultimatum. Sök hjälp, gå i terapi, skärp dig eller vad som helst. Annars har du det bättre som ensamstående. Ensam är du ju redan. -
Ni har nog helt rätt, man blir lite sjuk i huvudet av att spendera veckor med att försöka tänka ut vad som är rätt när allt blivit så oväntat fel. Jag ska ge det lite mer tid, diskussion och eventuellt hjälp utifrån, blir inte det bra av det så får jag tacka för mig i denna relation.
Tack för svar, ibland behöver man bara höra det från ett gäng främlingar! -
Om beteendet hastigt ändrats eller kom efter barnet föddes kan det som sagt bero på depression. men det är en stor varningsflagg att han inget inser själv. Prata, sök hjälp, ställ krav och som du sa, blir det ingen skillnad så får du nog lämna.Panda123 skrev 2023-01-11 13:54:10 följande:
Ni har nog helt rätt, man blir lite sjuk i huvudet av att spendera veckor med att försöka tänka ut vad som är rätt när allt blivit så oväntat fel. Jag ska ge det lite mer tid, diskussion och eventuellt hjälp utifrån, blir inte det bra av det så får jag tacka för mig i denna relation.
Tack för svar, ibland behöver man bara höra det från ett gäng främlingar!