Apropå störande grannar med små barn

Jag läste en tråd här nu och blev faktiskt ganska upprörd över svaren där och att folk verkar så oförstående. 

Jag är själv den där grannkvinnan med små barn som oväsnas och som med alla medel försöker få dem tystare och är nog lyckligt lottad som har förstående grannar till skillnad från vissa andra. 

Vi är en småbarnsfamilj på fem pers. Först är det tvillingarna på 2,5 år och sen är det en 4-åring. Barnen bråkar konstant med varann. Vi bor trångt i en trea, men det funkar väl så länge barnen är små. 

Innan nån kommer med pekpinnar: att vi skulle få tvillingar visste vi såklart inte innan. Vi hade även planer på att flytta till större (radhus förmodligen), men det blev inte så när läget försämrades med räntan och ökade elkostnader. Så nu vet ni det.

Hur som helst så skriker mina barn en hel del, både när de leker, slåss, är arga eller ledsna. För barn låter, ni har väl varit på en förskola nån gång? Och där finns det ändå tillgång till flera vuxna och inte bara en. 

Säger jag till mina barn att dämpa sig så lyssnar de på det en halv minut som max, sen är de igång igen. Det är normalt för barn i den åldern. Försöker jag avleda ett barn så bråkar de andra med varann. Jag kan inte placera barnen i olika rum då min man sitter instängd och jobbar i vårt sovrum under dagtid (med hörlurar på). Såhär ser det ut för oss. 

Nu går ju barnen visserligen i förskola, men de kommer hem vid 14.30-tiden och somnar vid 19. Det är ändå ganska många timmar hemma. 

Jag gör vad jag kan för att hålla koll och samtidigt sköta alla möjliga andra bestyr som måste skötas under tiden (tvätt, städ, matlagning). Att stå och laga mat samtidigt som barnen leker i vardagsrummet hör till vanligheten. Jag ingriper såklart vid slagsmål, men ibland hinner jag se saker innan jag kan springa fram till dem rent fysiskt och måste då ropa stopp åt dem. 

Tvillingarna är också väldigt klättriga av sig och staplar saker ovanpå varandra för att komma upp på byråer och andra möbler. Ser jag dem göra något farligt för dem där de riskerar att göra sig illa så skriker jag till i ren panik och det skulle nog vilken vettig mamma som helst göra i den situationen. Så är vi helt enkelt programmerade när det kommer till våra egna barn. 

Min barn låter som elefanter när de går, oavsett hur mycket jag är
på dem om att smyga som möss. 

BVC och psykologer säger till oss föräldrar att välja våra strider och att det inte funkar att säga ifrån till barn exakt varje gång. Kanske säger jag ifrån till mina i överkant, då jag verkligen är mån om mina grannar. 

Folk som skriver kommentarer i dessa trådar och klagar på små barn, vad förväntar ni er? Ni vet väl om att friska barn inte sitter passiva i ett hörn och leker tyst och stilla? Att barn trotsar/dvs visar egen vilja och att det är en naturlig del i utvecklingen? Att små barn är notoriskt klumpiga och tappar saker i golvet, ramlar och slår sig när de leker och hoppar? Att allt detta dunsar i golvet. Ni är väl medvetna om att små barn inte har en av- och påstängningsknapp? 

Har ni någon som helst empati för att en utsliten mamma som aldrig får en hel natts sömn kan skrika rakt ut i panik om hennes käraste ägodel ramlar och slår huvudet i ett bord samtidigt som hon står och steker plättar med hjärtat i halsgropen varje gång något barn skriker till? 

För det första, barn är inga ägodelar.

Sen då, 14,30 till 19 skulle väl kanske gå att leva med OM man jobbar dagtid och sover på nätterna.
Hur gör du på helgerna?
Väcks grannarna vid halv 6 av buller och bång, skrik och spring? Eller går du ut med ungarna efter att de fått frukost så folk kan få sova en helgmorgon?

Det är ett helvete med störande grannar som skriker och gapar, springer och slänger saker. Du kanske får "tillbaka" det om x antal år när dina små telningar har lärt sig att sköta sig. Gnäll inte då bara.

Det finns en del saker du kan göra som inte framgår att du provat av din TS.

1. Har du ens SAGT till dina barn (i lugn, trevlig ton) "När ni skriker sådär så får jag ont i öronen. Grannarna blir också störda. Kan du sluta skrika?"

Liksom, vad är felet på att uppmärksamma barnen om att något de gör stör andra människor? 

2. barnen är så små att du kan "natta dem" för att sova middag när de kommer hem. Läs en bok i lugn och ro för dem. När de somnat kan du laga mat. 

3. Gå en promenad med dem ett tag innan eller efter middagen så att de får leka av sig utomhus. Kanske gå till en lekplats eller något. Annars är väl en skogspromenad rolig för små barn också. 

Ja tror du inte kommer få så mkt med håll här.
Men ja håller med dig. Ja har 2 st barn med npf diagnos. Det kan vara mycket skrik o liv här. Mina barn kan bli så arga så dom ej kan kontrollera sig då skriker dom mkt  Ja försöker så gått det går o säga till dom. Sen tycker ja att om man bor i lägenhet så behöver man ha rätt stor överseende med andra människor. Ja har bott i lägenheten hela mitt liv. Dom ända gångerna ja ringt lr klagat är när ja tror någon far illa lr nått är fel.
Jag har pratat med mina grannar o informerat dom ang mina barn. Nu är det så att ja har världens bästa grannar o dom har full förståelse. Och min grannar säger att det är barn o dom får stoja o leka. Som sagt när det är barn inblandat så får man ha större förståelse i lägenhet.

Nu kommer många säga att man uppfostrar sina barn så dom inte skriker. Då har ni nog inte haft barn med npf diagnos. Tro mig ja diskutera o tjatar mig blodig på dom. Och ja trodde som ni med barn innan ja fick barn med npf diagnos.