• Anonym (Knääis)

    Jag är känslomässigt störd!!

    Jag vill veta om det finns fler och om ni lyckats bli bättre. Isf HUR!!??

    Jag insåg för länge sen att jag är knäpp när det gäller känslor. 


    Om jag gillar en människa då GILLAR jag dem. Ger den allt. Men om de inte gillar mig tillbaka lika mycket så blir jag förstörd. Superledsen. Vill blocka direkt och rymma till andra sidan jorden! 


    Jag vet att det är stört och jag vet att andra människor har sitt liv och världen snurrar inte runt mig, men jag kan inte komma ur denna skit!
    Träffar jag en ny person som kan bli en vän eller annat som jag blir jätteglad i och det verkar som hen också blir det så är det bästa känslan!  Tills detdär smset som inte blir besvarat. Eller de hör inte av sig på några dagar. Jag blir helt förstörd. 


    Sen efter några dagar hör de av sig som att inget har hänt,och jag skäms över att jag suttit och tänkt så mycket skit?.

    Finns det fler än jag? Hur tar man sig ur det?!

  • Svar på tråden Jag är känslomässigt störd!!
  • Anonym

    Fråga efter samtalsstöd på vårdcentralen. De kan stödja och hjälpa dig

  • Tukt

    Låter som en portion borderline, men kan såklart bero på annat också. Jobba med det, i stället för att mystifiera.  

  • Anonym (Borderline)
    Tukt skrev 2023-01-15 00:07:22 följande:

    Låter som en portion borderline, men kan såklart bero på annat också. Jobba med det, i stället för att mystifiera.  


    Exakt så - klockren borderline.

    TS! Sök hjälp! Om du inte redan har en etablerad kontakt med psykvården är det enklaste att söka till vc och se om de kan remittera dig vidare till specialistvården.

    Lycka till!
  • Anonym (Knääis)

    Haha vad kul att ni skriver klockren borderline ?skrattande smiley?!
    Jag fick diagnosen adhd när jag var 27,och efter att ha läst något på Internet,så frågade jag överläkaren om jag inte hade borderline också, pga detta problem där uppe. Han sa då att nä,du har inte borderline,men adhd kan ibland ge detdär ?upp och ner i känslor? osv. 


    Jag vill ju  jobba med det,men vet inte hur. Tänkte om någon här kanske hade lite tips och råd. ( i vissa fall har jag lite borderline men jag kvalar inte in nog mycket för att få diagnosen). 

  • Anonym (känner igen mig)

    Det bästa du kan göra är att sluta fokusera på förhållande.


    Gör dig oberoende känslomässigt genom att finna dig själv.


    Sådana som vi går tiden fortare för i huvudet. 2 dagar för en normal är ca 2 veckor eller 2 månader för oss. O det gör en stressad, får oss att må dåligt, skapar mycket oro.


    Speciellt när det där svaret inte kommer på 2 veckor kanske. Det känns som en evighet för oss.


    Vi har kapacitet till andra saker. Vi är snabbare i tänket och kanske i kroppen än många. Vi hinner med att göra så mycket mer än "normala". Bara det att vi fastnar lätt på saker som får oss att må dåligt så uppgivenheten blir ett faktum och vi glömmer att leva under tiden istället.


    Jag har gett upp vad gällande förhållande helt och hållet. Jag kommer inte att passa för förhållande försen jag finner mig ett lugn inom mig. O det kommer jag inte att nå alls försen jag har löst den ekonomiska biten.


    Mitt tips är att finna dina mål i livet utöver relationsbiten / bitarna. Och satsa hårt på det innan du står där som en loser en dag. 


    Spelar ingen roll om man har en diagnos eller inte. Du fungerar på ett visst sätt så det handlar om att lära känna dig själv och veta vad du är kapabel till och inte låta dig begränsas av folk som aldrig skulle klara av saker som du klarar.


    Hade jag varit du så hade jag sparat ihop 200 tusen. Fullt fokus på det. O sedan åkt utomlands för att endast komma tillbaka och arbeta under sommar månaderna. Kanske fixa dig en familj på vägen som du inte spenderar din tid med konstant utan som sagt behöver lämna en period i taget för att arbeta lite.


    En del säger borderline. Det sa din läkare att du inte har. En del säger Adhd. Det sa min läkare att jag inte har. Vad jag har haft är komplex ptsd samt haft stora förluster vad gällande familje relationer som barn och mycket våld.


    Fastna inte på vad andra säger.. utan lyssna på dig själv. Lär känna dig själv. 


    Jag kom på det här försent. Eller jag kom hem igen ifrån en utlandsresa och var pepp i 1 år och sedan sjönk jag och fastnade helt enkelt igen. Skulle ha dragit igen utomlands med det samma men hade omgivit mig med så mycket folk då att jag tappade helt fokus. 


    Idag får jag börja om på nytt som 35 åring. O det är inte kul. Så passa på och gör rätt för dig själv innan det blir försent.

  • Anonym (..)
    Anonym (Knääis) skrev 2023-01-15 02:52:08 följande:

    Haha vad kul att ni skriver klockren borderline ?skrattande smiley?!
    Jag fick diagnosen adhd när jag var 27,och efter att ha läst något på Internet,så frågade jag överläkaren om jag inte hade borderline också, pga detta problem där uppe. Han sa då att nä,du har inte borderline,men adhd kan ibland ge detdär ?upp och ner i känslor? osv. 


    Jag vill ju  jobba med det,men vet inte hur. Tänkte om någon här kanske hade lite tips och råd. ( i vissa fall har jag lite borderline men jag kvalar inte in nog mycket för att få diagnosen). 


    Prata med dom på Habiliteringen?
  • Anonym (Knääis)
    Anonym (känner igen mig) skrev 2023-01-15 03:58:05 följande:

    Det bästa du kan göra är att sluta fokusera på förhållande.


    Gör dig oberoende känslomässigt genom att finna dig själv.


    Sådana som vi går tiden fortare för i huvudet. 2 dagar för en normal är ca 2 veckor eller 2 månader för oss. O det gör en stressad, får oss att må dåligt, skapar mycket oro.


    Speciellt när det där svaret inte kommer på 2 veckor kanske. Det känns som en evighet för oss.


    Vi har kapacitet till andra saker. Vi är snabbare i tänket och kanske i kroppen än många. Vi hinner med att göra så mycket mer än "normala". Bara det att vi fastnar lätt på saker som får oss att må dåligt så uppgivenheten blir ett faktum och vi glömmer att leva under tiden istället.


    Jag har gett upp vad gällande förhållande helt och hållet. Jag kommer inte att passa för förhållande försen jag finner mig ett lugn inom mig. O det kommer jag inte att nå alls försen jag har löst den ekonomiska biten.


    Mitt tips är att finna dina mål i livet utöver relationsbiten / bitarna. Och satsa hårt på det innan du står där som en loser en dag. 


    Spelar ingen roll om man har en diagnos eller inte. Du fungerar på ett visst sätt så det handlar om att lära känna dig själv och veta vad du är kapabel till och inte låta dig begränsas av folk som aldrig skulle klara av saker som du klarar.


    Hade jag varit du så hade jag sparat ihop 200 tusen. Fullt fokus på det. O sedan åkt utomlands för att endast komma tillbaka och arbeta under sommar månaderna. Kanske fixa dig en familj på vägen som du inte spenderar din tid med konstant utan som sagt behöver lämna en period i taget för att arbeta lite.


    En del säger borderline. Det sa din läkare att du inte har. En del säger Adhd. Det sa min läkare att jag inte har. Vad jag har haft är komplex ptsd samt haft stora förluster vad gällande familje relationer som barn och mycket våld.


    Fastna inte på vad andra säger.. utan lyssna på dig själv. Lär känna dig själv. 


    Jag kom på det här försent. Eller jag kom hem igen ifrån en utlandsresa och var pepp i 1 år och sedan sjönk jag och fastnade helt enkelt igen. Skulle ha dragit igen utomlands med det samma men hade omgivit mig med så mycket folk då att jag tappade helt fokus. 


    Idag får jag börja om på nytt som 35 åring. O det är inte kul. Så passa på och gör rätt för dig själv innan det blir försent.


    Haha jag har redan 5 barn ! 


    Detta gäller ju relationer överlag. Med kvinnor och män. Vänskap eller kärlek. Men jag tar till mig det du skriver! Tack att du tog dig tid!

  • Anonym (Fortsätter leta)

    Jag har eips. (Borderline) Är oerhört svårt det där med att kunna bli lycklig i sig själv istället för att söka det genom en man. Det är egentligen ett bra råd, men nog för svårt.

    När har jag vart ?ycklig? Jo de gånger jag haft en bra man och känt mig älskad av honom. Singel är miserabelt, dålig man är ännu mer miserabelt och livsglädjen går genom en bra man. 

    Just nu är jag alldeles för trasig så jag måste nästan vara singel, saknar omdöme och det nästan lyser varning: personlighetsstörd- som en neonskylt med dödskalle och varningstriangel över huvudet men så fort jag mår bättre skall jag försöka igen. Fortsätt leta är mitt tips.

Svar på tråden Jag är känslomässigt störd!!