Hur bemöta sambons utseendeoro?

Nästa gång hon frågar så säg bara att du tröttnat på hennes frågor och gå därifrån. Hon får skärpa till sig. Eller säg att du inte tänder på hennes personlighet längre, att du längtar tillbaka till tiden när hon var trevlig och gullig.

Det är tufft när kroppen förändras både under graviditet och efter förlossning. Jag vet faktiskt inte vad du kan säga, eftersom hon tolkar dig fel oavsett, men jag tyckte ändå du formulerade dig fint och respektfullt när du skrev "Jag vill hjälpa min sambo att känna samma känsla! ...för att få henne förstå att jag åtrår henne - samt hjälpa henne med hennes sargade självkänsla?"

Hennes självbild är inte ditt problem utan den får hon arbeta med.

Till att börja med måste du sluta bli hennes medberoende i hennes dåliga självkänsla. Sluta svara på hennes frågor som bara triggar igång hennes demoner och ångest. Oavsett hur du svarar kommer hon bara höra kritiken och bli mer och "säker" på att hon inte duger eftersom du säger precis det.. 

Bestäm dig för att inte gå på hennes frågor och säg det till henne. Försöker hon fiska svar på sina frågor så gå bara därifrån eller börja prata om annat. 

Hennes mående är hennes eget ansvar. Om hon inte känner igen sin kropp efter graviditeten så måste hon ta kontakt med nån som kan hjälpa till att reda ut kaoset i huvudet. Barnmorskan hon haft under graviditeten, BVC-sköterskan vid vägning av bebis, en kurator eller liknande. Kanske följa med och väga bebis och prata med sköterskan där om att du är bekymrad över hennes mående och vill hjälpa henne. 

Hm testa att sluta kalla henne för bär, julost och likställa hennes kropp med ett stavfel, en ful frisyr ingen kan gilla eller vågar kommentera. Sluta likställ hennes bröst som en dåligt gjord slide i en PowerPoint som du helst skulle göra om eller berätta för henne att hon är färgen blå när du vill ha grön. Sluta hacka när hon inte vill höra på dina elakheter och ber dig vara tyst så ska det nog lösa sig. 

Tack "Fjäril kär" för många kloka ord. Detta var helt klart det bästa rådet hittills. Inser att det nog är så jag måste göra...

Så svårt bara att acceptera att hon nu har fastnat i den felaktiga bilden att "jag inte attraheras av henne". Detta innebär ju att min sambo mår dåligt, och att relationen blir lidande, tills dess att hon nått en bättre självbild. Svårt också att förstå hur hon skall nå en bättre självbild om ämnet inte får beröras och jag inte får förklara att "hon är fantastisk som hon är och att jag attraheras av henne". Antar att hon måste nå dit själv, men hur?

Sen undrar jag också hur du menar med "...att hon inte duger eftersom du säger precis det." Menar du att det låter så i hennes öron, eller att jag faktiskt säger så? I så fall, hur skulle jag kunna uttrycka mig annorlunda på ett sätt som stärker henne istället?

Jag känner igen mig. Är orolig att mannen inte ska tycka att jag är attraktiv pga mer hud på magen och slappa bröst. Oroar mig för att han ska titta mer på alla snygga barnlösa (eller de som är finare än jag som fått barn). Samället är HEMSKT mot kvinnor. Överallt finns utseendehets. Man får hela tiden till sig att en mammakropp är ful. Det finns hur många exempel som helst på hur man värderar kvinnors kroppar. "Oförstörd", "milf", hängbröst, mammamage mm.
Stötta din tjej och ljug ibland! Säg att hon är den vackraste du vet. Det säger min man ofta fast jag är typ en 5/10. Men det känns bra att han säger det.

Mitt tips är att ge henne mycket spontana  komplimanger om hennes utseende i vardagen för att försäkra henne om att hon duger och boosta henne. Det är lättare att tro på någon som säger något spontant av egen fri vilja än någon som blir tvingad att uttrycka en åsikt.

i de situationer som hon kräver din åsikt så var bekräftande men inte konkret, dvs svara typ att hon är världens finaste och du älskar henne, men att du inte kommer ge omdömen om specifika delar. 

Ja, män har liknande erfarenheter.
Hur man än gör så gör man fel. Eftersom man är man.