Omöjligt val

Din fru ställer alltså ultimatum; det blir som hon vill, eller skilsmässa. Oavsett vad dottern vill.
Frågor:
1) Hur är er relation i övrigt? Skulle du beskriva det som ett riktigt bra äktenskap ur alla andra aspekter? Älskar du din fru?
2) Hur verkar dottern trivas? Antar att ni flyttade när hon började åk 1...
3) Skulle du eller din fru kunna acceptera att inte bo med er gemensamma dotter (för det blir ju resultatet av att du ev flyttar tillbaka till Stockholm)
4) Skulle du överhuvudtaget kunna tänka dig att leva resten av ditt liv i Norrland?

Låter som en förfärligt svår situation.

Men man kan ju också vända på det:

Ni har bott 7 år (minst) i Sthlm tillsammans- där du kommer ifrån.

Ni har bara bott 3 år på hennes hemort. Hon har ju uppenbarligen offrat sig för dig tidigare då hon uppenbarligen ville tillbaka.

Säger inte att du ska härda ut, men jag hade blivit ganska pisst om min man efter bara tre år ville ge upp och flytta tillbaka.

vad har du gjort för att rota dig på orten? Varför ville du flytta dit?

såklart en tonårstjej vill vara i storstan och dessutom med sin mamma när hon är är i den sköra åldern. Det kunde du ju ha räknat ut och lätt kunnat bromsa hela flytten för tre år sen med just argumentet att du inte kan flytta långt ifrån barnets mamma.

Det är en jätteomställning att som stadsbo flytta till mindre ort. Småorts mentaliteten passar inte alla. Samtidigt som det kan vara svårt för en småstadsbo att finna ro med att bo i en hetsig stad, inte kunna bo i hus alltid och en massa buller.

Tack för ditt svar Plupp!

Vår relation är väl lite sådär. Jag älskar henne men har på den senaste tiden insett att vi kanske glidit isär lite. Vet inte om det beror på min hemlängtan eller något annat. Jag har full förståelse för att hon vill bo här och ja...hon ställer väl ett ultimatum. 

Min dotter trivs bra här. Hon har kompisar och skolan går bra men jag vet att hon saknar gamla kompisar "hemma" i sthlm. Sen säger hon att hon saknar sin storasyster såklart. 

Jag har väldigt svårt att se att jag skulle kunna bo här hela livet. När vi flyttade hit älskade jag det. Hade stora förhoppningar om ett bättre liv. När äldsta dottern flyttade kände jag direkt att allt förändrades men jag känner även tydligt att jag hör hemma i Sthlm.

Att flytta utan min dotter vore såklart oerhört jobbigt. Hon är allt som håller mig kvar. 

Hur kan det vara ett svårt val? Du vill flytta till Sthlm främst för din skull, men du använder ditt äldsta barn som svepskäl. Tvivlar inte på att du saknar henne, men om ett par år är hon vuxen och kommer inte vilja ha pappa i hasorna, det vill hon kanske inte ens nu. Att du ens överväger att lämna din 10-åring är ju vansinne. Sen kan jag ju undra varför i hela friden du gick med på att flytta från början när din 16-åring skulle få så långt till sin mamma. Och du måste väl ha insett risken i att hon skulle sakna sin mamma och vilja flytta tillbaka. Nu överväger du att utsätta ännu ett barn för detta? Otroligt själviskt. 

Tack Lova!

Jag har full förståelse för att min fru vill bo här. Hon har allt hela sin familj här som hon är mycket nära. 
Vi bodde ihop i Sthlm 10år innan flytten men ho hade bott där många år innan vi träffades. 

Jag har försökt "rota" mig här och jag trivs ju med en hel del men det känns inte som hemma. 

Du kanske har rätt i att jag kunde ha "räknat ut" att min äldsta dotter skulle vilja flytta hem men vi hade långa samtal om det innan och hon ville verkligen flytta med. Det var helt hennes eget beslut.

Ja du kanske har rätt. Jag försöker landa i alla tankar, känslor och val. 
Jag vill flytta till Sthlm dels för min skull men övervägande för att jag saknar min dotter och hon mig. Naturligtvis vill jag inte lämna eller överge min yngre dotter.
Jag funderar vidare med din input i bakhuvudet.  

Klassiskt dilemma. Det hade varit en sak om du inte haft det yngre barnet. Nu blir det som att välja ett barn och välja bort det andra. Om man bortser från relationen med din fru.
Man kan inte bo på två ställen och man kan inte klona sig. Du behöver helt enkelt fatta ett beslut och landa i det. Sen utvärdera. Mer än så kan du inte göra.
Du kan fatta ett nytt beslut i ett senare skede och den flexibiliteten behöver finnas. Jag menar så här, din fru blir säkert glad (såklart) om du inte flyttar. Men det betyder inte att diskussionen är begraven för alltid utan du kanske känner om 1,5 år att nej, jag vill verkligen inte bo här. Jag kan inte bo här.

Då är din äldre dotter ännu äldre. Och din yngre får kanske se sig resa fram och tillbaka på lov osv, och även du. Att du besöker dem i norr regelbundet.
Jag köper inte argumentet om att du inte kommer vara önskad i den hellre flickans närvaro, man behöver vara tillgänglig även för stora barn. Har man varit närvarande och byggt trygghet genom att finnas där för barnen när de är små så har i alla fall jag känt att jag vill finnas där hela tiden. Även om "behoven" och kontakterna kan skötas på olika sätt. 

Men jättesvårt. Verkligen jättesvårt....

Jag kan absolut förstå att du inte vill bo ifrån något av dina barn. Det skulle inte jag heller vilja. Det spelar ingen roll att din äldsta är 16, man vill ändå finnas där i vardagen för sina barn även om de är tonåringar. 

Självklart ska inte er 10-åring bestämma var ni ska bo, men jag kan tycka att det är fair att ta in allas åsikter och sedan fatta ett vuxet beslut. Hon är ju också en del av familjen och hennes åsikter betyder väl något i alla fall. Tror din fru inte vill höra vad dottern har att säga eftersom hon innerst inne vet att hon vill flytta tillbaka till Stockholm...

Tack Ida! 

Jag går precis i dessa tankar och försöker vara mitt bästa jag och finnas till för båda mina barn. Pratar med min äldsta dotter varje dag och besöker henne så ofta jag kan. 
Jag är fullt medveten att min yngsta dotter behöver sin pappa mer i den ålder hon befinner sig i. Jag är på det klara i att jag satt mig själv i denna situation. Tid och kommunikation med alla inblandade är väl som alltid nyckeln...

Finns det någon möjlighet att du tillbringar en del tid i Stockholm, tex en vecka i månaden. Kan du jobba på distans eller kan du byta jobb så du kan jobba på distans?

Sen behöver du ju självklart någonstans att bo när du är i Stockholm, helst där din äldre dotter också kan vara. Är ju inte alltid det lättaste och i nödfall kanske vandrarhem kan funka (alltså utan dottern). På lov kanske du och yngsta dottern kan vara mycket i Stockholm så syskonen kan träffa varandra (om inte äldsta alltid vill åka upp).

Ska ett sånt här upplägg funka krävs det att din fru ställer upp för dig och förstår ditt behov att spendera tid i Stockholm.