Etiskt dilemma

Du babblar om din ångest när hon troligen mår mycket sämre än du.
Och ja, det var vidrigt att du lät henne köra. Du kunde tagit hennes bilnyckel och låtit henne gå hem alternativt bäddat ner henne i soffan.

Hon kanske är arg för att du skällde ut henne?

Visst, du hade kunnat ta nyckeln men hon är vuxen nog för egna dumma beslut och det kan knappast ha varit lång sträcka så man kan argumentera åt båda hållen.

Du borde så klart ha skickat hem henne mycket tidigare istället för att gnälla i efterskott och skylla allt på henne. Du är också vuxen nog att ta egna beslut!

Halva inlägget fattas (början) så det blir lite otydlig. 

Vill bara förtydliga att jag absolut inte skällde ut henne. Hur framgår det att jag skulle gjort det?

Om hon mår dåligt så har hon väl sig själv att skylla och dessutom en man att ta det med. 

Jag mår nu dåligt på grund av hennes agerande. 

Men visste jag kan väl ta hand om folk både på jobbet och fritiden om det är min lott i livet. 

Önskar också att jag var bättre på att sätta gränser. 

Du skickade ju ett rätt otrevligt sms!

Ja vem behöver fiender när man har vänner som resonerar så...? Det kanske är bäst om ni inte umgås privat längre.

Ta av dig offerkoftan! Byt jobb om det inte duger, byt vänner om de inte duger och ffa ta ansvar för att du själv inte gjorde något åt situationen. Det går bra att gnälla på grannen och hennes man men svårt att se din egen del i det hela?

Jag undrar vad min del är, när någon kommer objuden och sedan inte har vett på att gå hem i tid. 

Jag ångrar nu att jag inte ringde hennes man och sa att han fick hämta hem henne. 

Dina svar hjälper mig faktiskt att inse att folk är inte kloka. 

Din del är så klart att säga till andra att gå hem! Det måste du väl ändå förstå...? En person som är så full lär knappast inse att de borde ha gått hem för länge sedan. Beroende på när hon kom till dig så kanske du aldrig borde ha släppt in henne.

Ja vad bra att du fick den spegeln ts, du kanske kan fundera på din egen del även i framtiden istället för att skylla dina omständigheter på alla andra.

Ja jag kommer att fortsätta sköta mitt och ingen kommer oinbjuden innanför dörren längre. 

Ansvar för mitt liv har jag alltid tagit. 

Antar att du mår bra av att sätta dig på andra men det biter inte på mig. Någon spegel behöver jag inte men har fått bekräftat nu att jag hade svaret redan. Känns bättre nu. 

Hennes dåliga beslut får stå för henne. Känner igen mig lite i din del då jag själv har svårt att sätta gränser så det låter jättebra om du börjar jobba på det. 

Gränser är tyvärr inte bara sådana att man säger vad man behöver utan ofta får man se till att de efterföljs (som här att det inte räckte att du sa att du behövde sova, där skulle du som du skriver ringt hennes man. Säkert mkt mkt tidigare än så för att värna om dig sj).

Sen också att umgås med de man värnar om och som värnar om en tillbaka. Låta vänskaper som inte är bra dö ut för att ge plats åt nya mer hälsosamma vänskaper. 

Klart man ska bry sig om andra och jag hade inte tillåtit någon sitta o supa hos mig som ska köra hem men det är hon som tagit dessa beslut och handlat.

Tack för svaret som var lite mer reflekterande och inte så dömande som föregående. 

Ja förhoppningsvis så lär man så länge man lever. 

Det finns också människor som gör av med sin egna ångest på andra. Tänker att det kanske är lite så med henne och att jag ska parera det bättre framöver. 

Mitt dåliga samvete och skuldkänslor har nog gjort det lite lättare för henne, nu är det jag som är dålig inte hon. Vissa är experter på sånt.

Tiden får utvisa men på ett sätt är vår relation mer definierad nu. 

 

Skam är en väldigt giftig känsla och det svåraste att hantera vid gränssättning för mig personligen.

Något som hjälpt mig att inte bli övertagen av skammen och då falla till föga är att vända på det och fråga mig själv om jag skulle handla som den andra personen. Som alltid är det viktigt att vara ärlig mot sig sj, ingen människa är perfekt och man bör såklart ha fördragsamhet med både sig sj och andra till viss gräns.

Men ofta är svaret att jag sj aldrig slulle gjort som den andra, vilket hjälpt mig att släppa skamkänslorna, hålla min gräns och gå vidare.

Vissa behöver också övertydlighet för att förstå, kanske menar dom inte illa eg men där får man verkligen vara tydlig "nu måste du gå hem, tack för idag det var trevligt vi hörs i morgon *gå till hallen och räcka fram deras jacka*" ist för "jag börjar bli trött". 

Jag antar att du måste vara så barnslig för att du inte har nått den mognad som krävs för att diskutera på en vuxen nivå, på samma sätt som du inte klarar av att dra gränser mot en fyllekärring som sitter och svamlar till tre på natten. Det är väl enklare att käfta med de du inte har öga mot öga!

Jag förstår att du är väldigt grälsjuk, eller så har jag retat upp dig nåt otroligt. Jag förstår faktiskt inte varför du är så arg och otrevlig. 

Och Anonym, du kanske ska skaffa dig lite egen självinsikt. Du gör ju själv allt det du anklagar mig för. 

Du har gjort din ståndpunkt klar- det är synd om fyllekärringen och jag har gjort fel. Det är ok att du tycker så, man kan tycka olika och det är väl därför man skriver här. 

Jag har ju redan erkänt att jag har svårt att sätta gränser så det vet jag redan. 

Ha en fin helg när du lugnat ned dig.