Mitt barn har tvångstankar om att döda folk?!

"Tvångstankar" är normala.. Och ger man de ingen energi så blir dom genast rätt flyktiga. 

Nu har din son kommit och berättat om sina problem. Och det är nog för att han ser det som ett problem och att inte ska vilja skada andra. 

Det om något är ju ett tecken på något sunt.. 

"han vill gärna titta på ren skräck också, för det får honom att känna något."

Jaha, men om det blir såhär illa av att han kollar på sånt, är det verkligen något bra?..

Förmodligen är han väldigt lättpåverkad av sånt som han ser framför sig hela dagarna. Bättre att förklara att det är normalt och få honom att fokusera eller börja göra något annat...

Sen är det förmodligen något kontrollbehov som han lider utav. Kommer inte ge honom mycket i livet. Bättre om du lär han umgås med folk. 

Bästa du kan göra är att snacka lite smått.. Sluta feeda in i det.. Och kolla om det finns någon du kan lära dig mer utav och prata med. 

Bup. Prata med någon du inne på psyk. Någon måste ju veta vad det finns som du kan göra. 

Du måste försöka snabba på processen och ta hjälp. Barn som uttalar sådana tankar konkret behöver man fånga upp. Det går inte att "snacka bort". 
Det finns en dokumentär som heter The family I had som handlar om ett barn som tidigt visar avvikande beteenden och som till slut gör slag i saken.
Jag säger INTE att detta gäller för ditt barn men det är av största vikt att du tar det på allvar. Kontakta BUP, psyk, vårdcentral, elevhälsan, vad som helst. Så tar du första bästa där du får napp.
Lycka till!

Kanske sluta oroa dig så mycket för normala tankar. Och fråga vad det är som gör att han blir så jävla förbannad? 

Han kanske är frustrerad över situationen med sin syster.
Är man syskon till någon med NPF så blir man frustrerad. Föräldrarna måste dela på sig och massor av tid och energi går till den med NPF. Han kanske känner att han inte orkar mer. Då din dotter har OCD då kanske han upplever vardagen som extra jobbig.
Det är bra att du söker hjälp men det är långa köer på BUP nu. Kan du ansöka om en kontaktperson till din son?

Jan är även i puberteten och då händer det massor i både kropp och själ. Har det skett några förändringar? Typ ny skola, nya kompisar? Har han blivit mer ängslig eller orolig?

Vill inte hålla på och spamma för mycket då jag inte har så mycket insikt i det. Men här finns det förmodligen lite läsbart.

www.psychologytoday.com/intl/blog/the-unquiet-mind/202012/the-child-who-hurts-others

Han bor hos mig heltid nu då han vägrar åka till sin pappa så han får mycket mer egentid än något annat barn får. Hans pappa är ett jobbig bit och även om det är något vi jobbar på så sitter det största jobbet på pappans axlar och det kan inte jag göra något åt tyvärr. 

Men även om man har en dålig relation utvecklar man inte tvångstankar. 
Jag matar inte heller tvångstankarna utan han kan kommentera sina tankar och jag kanske säger jaha, men nu gjorde vi ju deen här grejen.. typ..

"jaha, men nu gjorde vi ju deeen här grejen..." 

Ja.. men dåså. Blir säkert bättre om du fortsätter ignorera honom lite till!

Kan säga såhär mycket iaf. Har han OCD tankar, så kommer det inte bli bättre. Av att du visar honom att du skiter fullständigt i vad han säger lite till. 

Stress, oro och ångest kan sätta igång tvångstankar.
Han kan ha innre stress och känna ångest och även om han har roligt. Jag kan få panikångest även om jag gör saker som är roliga och får mig att må bra. 

Nähe? För ett ögonblick fick jag för mig att tråden handlade om att han hade utvecklat tvångstankar?