Dejta som singelmamma

Satsa isåfall på en kille som själv har barn. Tjejer säger ofta att killar utan barn inte förstår vad det innebär att ha vara förälder.

Här är ur en tjejs synvinkel, när man är barnlös men träffar nån som redan har barn:

Jag hadde varit singel i många år och dejtade på nätet. Valde i första hand att dejta killar som inte hade barn, men började inse att jag inte ville välja bort någon som faktiskt kan visa sig vara den rätta. Jag visste på ett sätt vad jag gav mig in på men på ett annat inte alls. Idagsläget känns det många gånger som vi har en halv relation. Jag har träffat barnen några gånger och det är fina barn. Vi har inte fått en naturlig relation än jag och barnen, för jag träffar dem så lite. Min kille har dom varannan helg så jag kan förstå att han vill ha egentid med dem när de ses så lite. Men problemet är väl det att han har så lite tid överhuvudtaget för mig. Pga yttre omständigheter och att han är snäll och tar på sig mycket annat när han inte har killarna. Vi har snart inte setts på två veckor. Dels för att han varit bortrest en vecka och sedan jobbat över mycket. Han har barnen nu i helgen och de ska på nöjesfält ihop med hans syster. Han har inte frågat om jag vill med. Jag känner migen många gånger frustrerad för det tar sådan tid mellan gångerna vi ses,men sen känner jag mig faktiskt utanför. Hur lång tid ska det behöva ta innan vi får en fungerande relation där jag känner mig delaktig? Eller åtminstone får vara med?

Hmm, ja alltså jag får känslan av att singelpappor har det myyycket lättare att träffa vettiga tjejer då jag tror många fler kvinnor är okej med att mannen redan har barn.

Men tuff situation du sitter i. Kan verkligen inte vara roligt... hoppas det ordnar sig bra för dig!

Nej, det tror jag då verkligen inte.
Jag skulle aldrig i livet satsa på en man med småbarn, kommer aldrig att hända.

För mig är det inte ett alternativ att anpassa mitt liv efter andras ungar. Dock aldrig.

Ingen där ute som har lite erfarenheter från det jag frågat om i tråden? Eller är det verkligen så hopplöst? 😂

Det är nog rätt hopplöst så länge ungen är liten iallafall.

I princip kan jag tänka mig dejta en singelmamma men om inte det omvända gäller spelar det förstås ingen roll. Det finna säkert några killar som kan tänka sig det men de flesta verkar rygga tror jag.

Men din eventuelle partner ska anpassa sig efter dina ungar?

Mina "ungar" är vuxna.
Tack för kaffet! 

Det blir inget kaffe för dig, tanten.

Varför vill du göra om samma misstag igen ? Vad får du ut av en relation egentligen? 

Haha jag hoppades på att få lite peppiga ord i denna tråd men det var visst att hoppas på mycket!

Och du som ifrågasätter att "göra samma misstag igen". Bara för att man vill ha en relation igen efter en annan tagit slut betyder väl verkligen inte att man gör om samma misstag, herregud... tråkigt om alla människor bara fick dejta en person, sen var det kört för all framtid. Frågar om det finns bra killar som skulle acceptera en kvinna i min sits, inte om det finns en ny pappa till mitt barn där ute nånstans.

Det hindrar inte mig i alla fall och ett barn är rätt lugnt.

Jag blev "singelmorsa" vid 26års ålder (2019) med två barn 2 och 4 år gamla. Ett bra jobb med god ekonomi. Tror man behöver vara ganska uppriktig själv när man dejtar som singelmamma, att man faktiskt behöver någon som engagerar sig i ens barn också. Man kommer ju lite som en "Happy Meal". 

Jag personligen skulle inte vilja dejta en kille som redan har barn då det skulle kunna bli frågetecken kring hur man vill uppfostra sina barn. Man kanske gör det olika liksom. 

Jag träffade en kille 2020 som var helt med på att han inte kunde bli "hela min värld" då jag redan hade "mitt universum" med mina "två planeter (Barnen alltså)" cirkulerande. Han har hela tiden accepterat att bara vara "en planet" i mitt redan skapade universum. Om du förstår? 

Idag väntar vi barn tillsammans och han tar hand om mina två killar som om de vore hans egna. Tror män som han är väldigt sällsynta och inte alls lätta att hitta, men hittar man en ska man nog vara väldigt mån om att bevara den relationen. 

1. Kort om er, ålder, yrke, ålder på barn etc
Nu 40 år, jobbar inom IT  nuvarande ålder på barn 6, 10, 13
När jag träffade min nuvarande fru så var jag 27 och hade inga barn. Men hon hade en dotter på 1.5 år.

3. Om du är kille, hur resonerade du när du träffade en tjej med barn?

Jag tänkte inte speciellt mycket på att hon hade barn. Dom hade delad vårdnad så det första tiden (månaden/månaderna) så träffade jag henne själv. Men relativt kort efter vi började träffas fick jag träffa hennes dotter. För mig var det självklart att dottern var med, det var ett så kallat packet deal. Jag gillade henne och hennes dotter. Jag köpte som exempel rätt tidigt en stol till dottern så hon kunde sitta bra hemma hos mig. Det har alltid varit så självklart. 

Nu så där 13 år senare, är vi gifta och har två barn tillsammans. Jag skulle vilja påstå att det går utmärkt att dejta även om man har barn. Har singel vänner som gärna skulle dejta någon med barn.