Hej!
Min sjuttonåring vill gå från varannan-vecka till att bo heltid hos mig. En otroligt stor förändring både för mig, min sambo och hennes pappa och sambo.
Ska man lägga sitt liv åt sidan för att tillgodose hens önskemål?
Ser du det som en enorm uppoffring att ha ditt eget barn hemma hos dig kanske det är bättre att 17-åringen bor hos pappan på heltid.
Lägga sitt liv åt sidan? Det är ju ditt eget barn. Dessutom nästan vuxen.
Stackars barn.
Ja. Båda mina valde 100 hos mig.
Tror vi behöver mer info från TS. Om det vore en vanlig familj så skulle inte TS uttrycka sig på det här viset, tänker jag. Vilka är de speciella omständigheterna?
Hur menar du att du får lägga ditt liv åt sidan för att ditt barn bor hos dig på heltid?
Väldigt många föräldrar har sina barn på heltid
Blir lite brydd faktiskt. Mina gick från vv till 100 hos mig. Vad skulle jag säga- Nej gossar nu har jag vant mig vid att vara barnledig varannan vecka så det går inte."
Har man nya partners kanske det känns surt men nu hade inte jag det. Det var nog inte så kul för pappan heller.
Största anledningen var att skolan låg här och pappan bodde så de måste åka buss 1.40 h eller tåg 40 min.
Lägga sitt liv åt sidan...
Lägger man sitt liv åt sidan för att ens barn bor heltid? En 17 åring dessutom. Med ett så äckligt resonemang så är det underligt att tösen ens VILL bo hos dig.
Ingen kan tvingas att ta hand om sitt barn, men det är givetvis en absurditet att tvinga en 17 åring att bo varannan vecka. Skulle du själv vilja byta hem varannan vecka?
Der är väl självklart att en 17åring borde få välja själv var hen vill bo. Men jag tror du ska berätta för hen vad du tycker om att ha hen hemma hos dig, att du anser att du inte ha ett liv då, då kanske du slipper ditt barn helt för hen väljer bo hos pappan på heltid.
Men vilka påhopp man får?
Jag menar: pappan får inte bo med hen längre, jättestor omställning
Jag tycker inte det är nåt större problem egentligen men min sambo kommer flytta, han flyttade in på premisserna: 50/50. Risken att mitt förhållande tar slut alltså.
Men visst, i hjärtat känns det ändå rätt att hen bestämmer.
Hen är less på att leva i kappsäck och trivs bäst hos mig, det är anledningen.