Min son ska få halvsyskon och jag är jätteledsen

Släpp din egoism,  ska din son bo hos dig olycklig bara för du vill Är det inte bättre han är lycklig eller har agg mot dig resten av livet. 

Det enklaste svaret hade varit att hålla med dig och bekräfta att ditt ex är ett as. Dock är det 100% ok att vara bitter och slicka såren efter en separation.

Men om man vill utvecklas och komma någonstans så behöver man ställa jobbiga frågor. Den första som dyker upp när jag läser din text är att du upplever att du tappar kontroll pga detta.

Varför skulle han välja att vara med med sin pappa pga detta?
Vad spelar det för roll om han gör det i perioder? Han har ju varit mer med dig under en period nu innan? Det är väl bra om han får en bättre kontakt med sin pappa?

Du verkar även haka på och fördöma ditt ex liv. Vad gör du för att ditt liv ska bli bättre? Vad vill du hitta på? Vad gör dig lycklig? Om du blir mer tillfreds med detta så kommer många knutar lösa sig automatiskt.

När jag och sambon fick vårt gemensamma barn, så skickar jag än idag tacksamma känslor till sambons ex. 
Trots att de var hund och katt så togs vårt barn emot med vam hand. Hans äldre syskon fick älska sitt yngsta syskon utan bitterhet från mamman och nu, när alla är vuxna så har vårt barn fortfarande än tight och nära relation till min sambos ex.

Förmodar att du inte är en av dem som har erfarenhet av en likande situation. goddag yxskaft, är du läskunnig? 

Vem svarade du?
Om det är mig så kan jag upplysa om att sambon och hans ex inte kunde prata normalt med varandra förrän efter 10 år

Det är återigen av er som har erfarenhet av det tunga jag går igenom som jag vill läsa. Verkligen, andra svar undanbedes. det går av någon anledning inte att förstå hur jobbigt det här känns om man inte varit i en liknande situation.

vi är inte alls som hund och katt, det finns inga konflikter. Men pappan till min son har varit fruktansvärt ojämställd och har å det grövsta försummat sitt ansvar som förälder. Han och hanS nya har också varit helt bedrövligt taskiga mot mig medan jag tar 100 % ansvar för sonen. Han betalar inget underhåll, jag betalar alla kläder allt! Och han tar dessutom halva barnbidraget. OCH han har försökt ta halva min lägenhet, någon som drivits på friskt av flickvännen. Exet har adhd och autism, förmodligen har hon något hon med. 

tro mig, jag är inte lagd åt det borta hållet men man måste få bearbeta känslor och känna var ens gräns
går. Min är passerad för länge sen. 

jag har inte sagt ett ord om att min son inte får älska sitt halvsyskon, jag ber om råd precis för att kunna hantera smärtan i att det blev bara ett barn för mig och jag satsade helt enkelt på ett svin som bedrog mig med en 12 år yngre kvinna osv. Det är så klassiskt att jag ibland skratta åt eländet. 

Ja precis jag svarade dig och du bekräftar nu att du inte har erfarenhet av detta. Jag har har också tidigare i mitt liv varit i den situation du är nu. Mannen jag var tillsammans med innan detta ex hade barn sedan tidigare och en mycket mer aktivt aggressiv relation till sitt ex. Jag tyckte hon var bitter och jobbit. NU fattar jag vad det handlar om, men det går inte att förstå det från din position om man inte är en oerhört empatisk och mogen person. 

Det är en heeeelt annan femma att vara den som blivit övergiven och fråntagen sitt barn på deltid. Jag tampades med en mansgris utan dess like och vill under inga omständigheter vara tillsammans med honom eller någon som liknar honom igen. Dock var han mitt barns pappa och det har bara gått ett drygt år sen vi var en familj. Känslor tar tid. 

Prata med försäkringskassan ang underhåll. 

Om du separerat och har barn som bor hos dig större delen av tiden har du rätt till underhållsbidrag från den andra föräldern. Om det inte fungerar kan du ansöka om underhållsstöd från Försäkringskassan.

https://www.forsakringskassan.se/privatperson/foralder/for-foraldrar-som-inte-lever-ihop/barnet-bor-hos-dig/underhallsstod-fran-forsakringskassan

Du kommer vinna, om man kan använda det ordet, genom att acceptera att du inte kommer kunna ändra exet och leva ditt liv.
Problemet med sambons ex var att hon hakade upp sig på att det var orättvist ekonomiskt etc och trots detta så lät hon inte detta gå ut över vårt barn 
Barnet kommer och de lever sitt liv. Hur bitter du än är så kan du inte ändra detta.  Så fokusera på ditt liv och den framtid som du kan påverka.
Det är nog det enda sättet att gå vidare. 

Att ha känslor är en sak, att agera på dem är en annan. Jag förstår att du är jätteledsen över att hon nu får det du ville ha, men är det så, egentligen? Du och ditt ex passade ju inte ihop eller snarare var han ju inte rätt för dig? Mellan raderna känns det som att du fick vända ut och in på dig själv för att göra honom lycklig och glömde dig själv i processen?

De kanske får det jättebra tillsammans eller så får hon det som du hade det. Vad som än händer finns det dock ett faktum och det är att din son kommer att få ett syskon.
Detta faktum är det enda du egentligen behöver tänka på och vad är bäst för din son? Jag skulle säga att det bästa för honom är ändå att ha sin pappa och sitt syskon i sitt liv.

Jag tror inte din son kommer glömma bort dig som mamma för att det kommer in andra människor i hans liv. Mamma är alltid mamma! Men risken är större att han hellre kommer välja sin pappa om ditt hem är fyllt av bitterhet och pappas hem är fyllt av glädje.

Det bästa för både dig och din son är att du försöker se det bästa ur situationen. Ok det var inte du som fick syskonet, huset och katten. Men hade du fått det med exet, hade du verkligen varit lycklig när bara hans behov fick komma först?
Se det istället som att din son ska få ha det bäst i båda sina hem. Ett liv med mamma och ett liv med pappa. Kan ni samarbeta är det ännu bättre för sonen.
Dock måste du såklart inte sitta barnvakt för deras barn, men hindra inte din sons glädje utan ge honom gåvan att få vara glad över sitt syskon.

Och det finns ju inget som säger att du inte kommer träffa en toppenman i framtiden och få fler barn och hus med honom. Katt kan du köpa redan nu.