Får så mkt skit för att jag ännu inte lyckats få ett jobb

Jag förstår att du mår dåligt. Jag misstror dig inte alls!
Jag tycker du ska sluta tänka på vad svärföräldrarna anser om dig. De bor liksom inte i din kropp. 

Däremot, för din egen skull- försök söka jobb som vanligt och börja med meditation, avslappning och skogspromenader för att stärka ditt välmående.

Prova ett jobb där du känner att jobbet inspirerar dig! Bara gör vad du kan utifrån dig själv. Jämför dig inte med andra!

Sorry, men får liksom inte ett drömjobb. Dags att kavla upp ärmarna och bita ihop. De tysta jobb du önskar dig får du med största sannolikhet inte. 

Ta av dig bomullstussarna och dra på dig handskarna. Ut och jobba!

Vad säger din sambo? Jag tycker att hen ska ta det med sina föräldrar, att de måste backa i detta. Det är ingen strid som du ska behöva ta.

Har du inkomst eller är det det som oroar dem, att din sambo står för allt? Isåfall är det din sambo som ska sätta ner foten mot dem vad gäller det också. Det här har ju trots allt inte pågått i åratal utan endast 3 månader. 

Jag tycker också att om de tex skickar dig länkar så skriv bara ett kort sms typ: tack för länken, jag ska titta på detta.
Sedan inget mer.

Vad är du utbildad till? Finns det möjlighet att gå någon extra kurs för att kunna göra något annat i branchen? Eller möjlighet att helt enkelt utbilda om dig till något som skulle passa?

Du kan också prata med arbetsförmedlingen om att hjälpa dig matcha jobb som kan passa, komma på nya tankar etc.

Du kanske också skulle behöva bli sjukskriven ett litet tag, en månad kanske kan räcka, där du har tid att utan press kunna hitta vad du faktiskt skulle kunna jobba med, lägga upp en plan och rehabilitera dig själv lite. Att få en kravlös tid om än kort kan faktiskt hjälpa en att hitta nya spår.

Känner med dig. Har haft en liiite liknande situation, fast inte tidigare utbrändhet men är tex introvert, men där fick jag också ofta mycket bra hjälp. Men ibland var det bara "tack så mycket för tipset!", så det är mitt råd också, gör ingen grej av det.

Tacka (fast det kan ta emot, jag vet), och om dom faktiskt kommer ihåg tipsen dom gett dig och frågar om det (så var det inte för mig, det glömdes bort i allt annat) så säg att du sökt men direkt fick ett nej för du inte hade egenskaperna som krävdes. Eller säg bara att du sökt och inget mer. 

Det är ABSOLUT ingen idé att du börjar förklara, såna där människor kommer aldrig förstå. 

Har själv svår ångest (och lidit av djupa depressioner med självmordstankar i perioder) plus en mag-tarm sjukdom som gör att jag känner mig trött och utmattad. MEN, jag jobbar ändå, man får inte intala sig själv att man inte kan och inte klarar saker, det blir inte lättare då. Jag har högskoleutbildning och ett socialt jobb där jag behöver vara trevlig och ge mycket av mig själv. Kan vara helt slut i huvudet och öronen tjuter vissa dagar men det är så det är att jobba. Det finns inget jobb man glider igenom obemärkt. Vill du ha det så kanske daglig verksamhet är något för dig? 

Varför är svärföräldrarna så engagerade? Är det för att din sambo betalar allt hemma eller har du a-kassa? 

Att vara arbetslös någon period i sitt liv är inte konstigt eller ovanligt och drabbar väldigt många. 
Oj, så lustigt att höra från dom att det kryllar av jobb och ingen behöver gå arbetslös!? Kan de visa exakt var dessa jobb finns? Alltså inte bara lite svepande säga att jomen ööhh..  vården behöver folk utan verkligen peka ut arbetsgivare. 

Annars har vi haft tunga år i Sverige och världen. Under pandemin gick många företag i stöpet. Det var vanligt med avsked och permitteringar. Sedan blev det bättre, för att bli sämre igen med ökade kostnader, höga elkostnader vilket drabbade många företag mm.

Svärföräldrarna låter som min morbror. Han gick in på ett ställe för 40 år sedan och fick jobb eftersom de då skrek efter folk på flera ställen. Han blev kvar där och har aldrig jobbat någon annanstans. 
Men han vet exakt att "det bara är att söka jobb så får man det". Han säger att man ska "ringa till de företag som ligger nära och säga att man vill jobba, då kommer man att få jobb samma dag."
Eller favoriten: Skriv ut några ex av ditt CV och gå runt spontant till företag och säg att du vill prata med chefen. Lämna ditt CV. De kommer att tycka att du är handlingskraftig och ge dig jobb direkt. 

Jag tycker att du ska blocka svärföräldrarnas nummer ett tag. Be din kille att de ska lugna sig. Finns det någonstans du kan gå för rådgivning och få tips på ställen som du kanske inte tänkt på? 
Du kan börja i liten skala, tex söka jobb på äldreboende eller hemtjänsten på helger. Ja, vården är stressig och dåligt betald. Men om du jobbar på helgen är det lugnare tempo och du har kommit in på en arbetsplats. Du hinner vila emellan. 

Och just det, hur kontaktar dom dig? Eftersom det låter som ni inte träffas irl så mycket. Skit i så fall i att svara när dom ringer. Säger dom nåt om det så säg att du söker jobb på heltid och då inte svarar i telefonen, precis som på ett jobb. 

Jag hade aldrig stått ut med att umgås med svärföräldrarna om dom höll på sådär. Dom har inte ens med ditt liv och dina och din sambos val att göra, och du ska inte behöva känna att du måste förklara eller försvara dog inför dom. Det är dom som är respektlösa.

Ge inte upp jobbsökandet och försök lägga deras korkade och oförstående åsikter och kommentarer åt sidan. Det är inte lätt att få arbete nu i dessa tider oavsett bra och lång utbildning, och har man en utmattning blir ju urvalet ännu mindre. Utmattning ska man ta på allvar.