Jag är känslomässigt störd. Fler?

Skulle tillägga att jag inte blir förbannad när han är ledsen såklart. Utan gråter pga en film. Annars vore jag en riktig psykopat. 

Bra att du inser att du har svårt med att visa känslor. När det gäller bångstyriga tonåringar har de flesta föräldrar det krångligt. Men ge dem en kram ibland, så blir de kanske enklare att komma överrens med.

Och din make tycker jag att du från och med idag ska se till att krama rejält minst en extra gång per dag. Ge honom en puss med!

Jag har också känsloproblem fast åt motsatt håll. Jag kan grina och bli hysterisk åt allt. Det absolut värsta med det är att det blir extremt själviskt. Som när jag grinade åt att min dåvarande var sjuk och jag grinade så mycket att han fick ta hand om mig, trots att det var han som var sjuk. Det där skapar ångest och skam, sedan börjar jag grina av skam och fortsätter mönstret. Blir liksom inkapabel att vara omhändertagande eller hjälpa någon pga detta.

Jag har aldrig haft ett förhållande och blev av med oskulden först vid 35. Jag hånglade med tre tjejer när jag var 13-14, sen dröjde det ända tills jag var 32 innan jag hånglade med en kvinna igen.
Det har satt spår inom mig och jag tror jag har en del störningar. Jag förväntar mig t ex inte att jag kommer ha ett förhållande nån gång, vet inte ens om jag klarar av det. Jag är i alla fall snäll och respektfull med kvinnor jag träffar, så det är ju positivt.

Jag har varit i din sambos sits. Var tillsammans i 10 år med en kvinna som sällan visade känslor. Gav heller inte komplimanger och var inte mottaglig för dem. Hon kunde gärna berömma mig för min händighet eller att jag gjorde så mycket i hemmet, ofta mer än hon. Det kunde hon uppskatta. Men jag kan inte minnas att hon en enda gång gav mig komplimanger till MIG och min person eller utseende. Jag försökte i början ge henne komplimanger och pussa på henne men oftast började hon bara skratta. Inte elakt eller hånfullt.

Till sist tröttnade jag och allt vad känslor hette rann liksom ut i sanden. Till slut var vi som två kollegor som råkade bo ihop. Jag hade typ glömt hur det var att änna riktig attraktion, både fysisk och mental.

Trots detta blev hon väldigt bestört när jag ville separera, trots att vi pratat om detta flera gånger och att jag vill ha ut mer av ett förhållande. Tror fortfarande än idag att hon inte förstår varför jag inte ville längre.
T.S., din sambo måste ha en ängels tålamod eller själv inte värdera känslor så mycket. Jag kan bara tala för mig själv men jag hade inte stått ut så länge. Jag fick en total nytändning när jag började dejta igen och förbannade mig själv att jag stått ut i tio år med ett känslomässigt vacuum. T o m mina tillfälliga sexpartners gav mig mer ömhet och bekräftelse än hon någonsin gjort.

Jag har den egenskapen.

Är glad och positiv som människa. Gråter aldrig. Men är ganska känslokall. Något jag har fått viss kritik för genom åren.

Enda jag egentligen har ordentliga känslor för är mina barn. Där är jag väldigt beskyddande.

Hej Ts, 
Jag är väldigt lik dig. Jag är uppväxt med föräldrar som sällande fysiskt visade kärlek men jag visste av deras handlingar och omsorg att jag var älskad. Men kramar och närhet var extremt sällsynt. 

Jag har alltid haft svårt i relationer att ge och få komplimanger. Dock är jag väldigt lojal mot min partner och går igenom eld och vatten när det behövs. 

Jag har två barn som jag älskar och avgudar. Jag har alltid gett dom extremt mkt närhet, kärlek, kramar och pussar. Det känns som mest naturligt att vara nära dem. Jag hoppas att jag bryter det här mönstret med mina barn, att som inte bli känslomässigt reserverade som jag och mina syskon och även mina föräldrar är. 

han berömmer mig hela tiden och säger att han är så lycklig med mig. Saken är den att vi har kul i hop, vi trivs i varandras sällskap, hittar på saker, har bra sex.  Jag tror inte att vi har det som er. Jag kan gärna krypa nära honom och vara nära fysiskt även om jag inte talar om för honom hur mkt jag tycker om honom. 

så på det viset känns det fel att skriva att du inte stått ut som att jag är exakt som ditt ex. Och att han skulle se mig som en kollega, på samma vis du såg på henne. jag är fortfarande lika kär och han verkar vara det i mig efter såhär lång tid.