Varför vill man vara nära vän med någon av det motsatta könet?
Jag läste en annan tråd där flera personer skriver att män inte klarar av att vara nära vänner med kvinnor, att det nästan alltid slutar med att männen blir förälskade i kvinnorna. Det stämmer säkert. Från mitt perspektiv som man låter det ganska rimligt.
Om jag tänker utifrån mig själv vill jag umgås med människor som jag trivs och har roligt med. En man kan bli riktigt nära kompisar och ha vansinnigt kul med andra män, men de vill jag av förklarliga skäl inte ha ett förhållande med.
Kvinnor som man har lika kul med som sina allra närmaste vänner blir dock automatiskt attraktiva i mina ögon. Det är så det funkar för mig. En kvinna som man har en stark personkemi med blir mycket snyggare än, till exempel en anonym fotomodell som man inte känner.
En kvinna som jag en dålig eller endast halvbra personkemi med har jag dock inget intresse av att vara kompis med heller. Därför existerar inte ens kategorin - kvinnor som jag bara vill ha en stark vänskap med.
Vilka erfarenheter har ni som vill ha nära vänner av det motsatta könet, men aldrig blir attraherade av dem? Hur kan ni komma riktigt nära dem utan att det uppstår känslor? Nu pratar jag inte om kollegor och sånt, utan situationer när man umgås privat.
