Har mitt undermedvetna gett upp kärleken?

Hej,
när jag upptäckte tjejer var jag så blyg. Men visst fick jag uppvaktning. Men jag vågade aldrig göra något åt saken. Jag var en sådan blyg liten pojke.

Vid tonåren, fortsatte uppvaktningen, men jag själv uppvaktade och frågade ut till ''fel tjejer'', tjejer som inte var intresserad av mig. Jag var visserligen fortfarande blyg och vågade inte göra så mycket, när andra visade intresse.

Jag gick på tonårs disco och det var ett av dem roligaste event som jag visste. Det skedde hångel och fina kontakt. Jag fick den där speciella pirret i magen och hela kroppen kändes så varmt. Jag lärde känna mig själv bättre, bland annat insåg jag exakt vilka typ av tjejer jag föll lättare för. Vänsterpartister och människor/kvinnor som står för mänskliga rättigheter rent generellt. Står på djurens sida och har god empatisk och sympatisk förmåga. Rättvis och ödmjuk.

Jag fick dejt till slut och fann en flickvän. Fortfarande blyg tonårskille. Till slut tog förhållande slut, p.g.a att hon fann någon annan.

Jag fortsatte med mitt singellivet, med brustet hjärta och känslan av att man inte kan bli kär i mig, började komma med smygande fart.

Vid ung vuxen ålder, har jag alltid fått sensuell kontakt, men aldrig romantik och kärleks bekräftelse. Det är nu som jag börjar tänka på att jag duger enbart till sex. Jag fann en annan dejt. Hon var min andra. Vi inledde inte riktigt något kärleksförhållande, men vi var på väg dit. Vi hann till andra dejten. Vi hade redan haf sex. Hon sa fina saker, för att även hon vid senare tillfälle försvann med någon annan. Idag ''vet'' jag att man inte kan bli kär i mig. Ibland har jag hopp, ibland känner jag att det är ingen idé att tro på sådant i mitt fall. Jag duger enbart till sex.

Jag har börjat skriva noteringsböcker och det har slagit mig att det var otroligt länge sedan som jag blev förälskad överhuvudtaget. Känslan av att kvinnan skulle vara intressant finns. Men jag vet inte hur länge sedan det var som jag faktiskt blev förälskad eller kär i någon. Jag har ju trots allt fått bekräftelse att jag inte duger till något annat än sex. Har mitt undermedvetna gett upp kärleken? Det är inget som jag egentligen ville. Jag känner fortfarande ett hopp ibland att jag skall finna kärleken, ett fint kärleks förhållande.