Dejta över klass/utbildningsgränserna?

Det är väl helt beroende på hur ni båda är som personer, vad ni har för behov i en relation.
Utbildning, jobb och umgänge säger en del om någon men inte allt. I slutet är det ändå vem man är som person som är intressant, inte vad man har för materiella tillgångar. Men om du redan känner dig i underläge "vad ska hon med mig till" så kommer din dåliga självkänsla lysa igenom. Dålig självkänsla är oattraktivt oavsett vem man dejtar.

Klass-skillnad i sig är ju ingen dealbreaker, inte för mig i alla fall. Jag har dejtat båda, det avgörande är samtalen och utbytet i konversationerna. Om du undrar vad hon "ska med dig till" får du väl fråga henne.

Jag reagerar över att du ser till de ytliga sakerna. De är självfallet inte oviktiga, men för att det ska hålla på sikt behöver ni känna er rätt med varandra.
Om hon valt att fortsätta dejta dig och har en god ekonomi så är troligen varken pengar eller det akademiska, eller din klass, det viktiga för just denna kvinna? Åtminstone inte i detta skede, och det är där din frågeställning kommer in, som jag tolkar som "kan detta bli seriöst"? 
Du säger att hon är "fantastisk" och ser bra ut. Det är lite för ytliga parametrar även för mig att bedöma på. Men om du tycker om henne och hon dig så kan du försiktigt kolla av vad hon söker. Om hon säger att hon inte söker seriöst och du gör det så får du väl ta dig en funderare kring vad detta ger dig. 

Nej, det kommer inte att fungera för hon är van vid en annan livsstil än dig. Det beror alltså inte på skillnad i utbildning eller inkomst men hon verkar vara en liten prinsessa medan du är mer jordnära och ingen av er skulle må bra av att behöva leva den andras liv. Det finns intelligenta, högt utbildade kvinnor med riktigt bra jobb som ändå har en liknande livsstil som dig, men hon är inte en sådan.

Nu är jag förvisso inte en överklasskvinna, men räknas nog iaf in i övre medelklass utifrån min uppväxt och omgivning/umgänge och har en man som låter väldigt lik dig. Han tillhör riktig arbetarklass och har bott hela sitt liv i småstad. En helt ny värld för mig. Men han är mitt livs kärlek och den finaste man jag någonsin mött. Han har ibland ställt sådana frågor som du gör??vad ska jag med honom till? osv. Och jag kan bara säga att han ger hela mitt liv en trygghet, glädje och stabilitet som jag inte trodde var möjligt. Utöver det också en stark kärlek och passion. Han tillför absolut inget materiellt i mitt liv, men så otroligt mycket annat. 

Jag kan givetvis inte veta om din kvinna känner samma för dig som jag gör för min man, men vad du gör?se till att släppa mindervärdeskomplexet! Sträck på dig och stå för den du är och inse att hon har valt just dig av någon anledning. Kanske träffades ni via en dejtingapp? Jag gissar att det kommer att bli vanligare med sådana konstellationer i framtiden. Det är mycket lättare att träffa någon utanför ens vanliga umgänge/krets och därmed hamna hos en person vars väg man aldrig korsat i den vanliga vardagen.

Utbildningsnivå i sig är inte avgörande. Jag har fem års högskolestudier bakom mig, min man har inte ett enda högskolepoäng. Han har ingen längre eftergymnasial utbildning öht, bara några kortare påbyggnadskurser.

Men han tjänar mer än mig, även om det inte är jättestor skillnad. Han är hyfsat allmänbildad och jag har alltid haft ganska blandad bekantskapskrets, aldrig enbart umgåtts med akademiker. Mer avgörande är livsstil och hur ni är som personer.

Sen har inte min man ett typiskt arbetaryrke, han jobbar inom IT. Har både högutbildade och mindre utbildade kollegor. Varken han eller jag umgås heller i ?finare? kretsar.

Lever man väldigt olika liv kan det nog bli svårt oavsett utbildning och inkomst. Det är lite som när det gäller stora kulturella skillnader. Det kan funka, men är olikheterna för stora blir det svårt. 

Varför verkar hon vara en liten prinsessa?

Jag har börjat dejta en fantastisk kvinna från societetsklass. Höginkomsttagare, gått på högskola och satsar på karriären och umgås i lite finare kretsar. Hon är extremt begåvad. Hon slösar mycket pengar på sig själv, sitt hem och se fin ut

Jag menar inte att hon är bortskämd alltså utan att de lever två helt olika liv, hon med någon slags lyxtillvaro och han mer "normalt".

Hsr försökt detta en gång. Det är svårt. I mitt fall så var hon ändå rätt jordnära och så, men man märkte successivt att hon gärna "dömde" människor utefter statusen på deras jobb, inte på ett elakt vis men det fanns liksom där. Men det stora problemet var skillnaden i inkomst och därmed skillnaden i vilken typ av liv man lever. Jag hade t.ex råd att bjuda ut henne på en ordentlig middagsdejt en gång i månaden, två om jag plockade lite ur mina besparingar. Det är liksom en rätt stor grej för mig att göra sånt (jag gillar det dock, så det var så värt det!), men för henne så var det vardagsmat och inget speciellt alls. Hon kunde liksom ta en impulsvecka utomlands medans jag får jobba extra ett halvår för att göra det. Så en relation med den skillnaden i livsstil och till viss del värderingar? Njae.. inte optimalt. 

Ja, de lever ju med olika förutsättningar, det är väl det som hela tråden handlar om. Tycker dock inte att ordet prinsessa passar här, men nu förstår jag i alla fall vad du menar. Tack för förklaringen.

Ja jag tillhör helt klart arbetarklassen, tjejen ifråga var akademiker. Och dömde är kanske fel ordval, kategoriserade är väl mer korrekt. Jag upplevde inte att hon såg ner på mig direkt, men skillnader uppkom successivt. Varför jag dejtade henne? Vi hade väldigt fin kemi, attraktion och var på samma intellektuella nivå så vi hade mycket att prata om.

Vad upplever du att det saknas hos män ur arbetarklassen? Och vad gillar du hos dem/oss? 

Någon månad, det var rätt så gemensamt då vi båda märkte att det inte funkade. 

Gästspela.. Ja jag förstår vad du menar. Så ni träffades utomlands då eller? Eller hemma fast under semestern? Märktes skillnaderna direkt eller kom de smygande? Och framför allt, vad var den huvudsakliga dealbreakern till att du insåg att ni inte hade någon framtid tillsammans? 

Låter som en trevlig sommarhistora, nästan som ett manus ur en romantisk film.  

Vi träffades ute, började snacka och hade skittrevligt. Nyförälskelsen tog över kan man väl säga. Men när det började dra mot det mer seriösa hållet så blev skillnaderna mer påtagliga. Lite tråkigt, man tänker sig att den typen av klyftor mellan samhällsklasser inte finns i dagens Sverige, men de är faktiskt väldigt tydliga.

Det beror ju på hur viktig klassen är för er båda. För en del är det en viktig del av livet, för andra inte. Mycket i en relation handlar ju om att förstå varandra. Och det gör man oftast genom att ha liknande upplevelser. För en del är klasstillhörigheten viktig där, men för andra kan det ju vara andra aspekter.

Svårt att säga, alla akademiker är ju inte likadana. Nu är jag iof man men jag kommer själv från arbetarklass men utbildade mig akademiskt och har ett hyfsat välbetalt jobb, gillar att lära mig nya saker och snöa in mig i olika ämnen. MEN jag trivs generellt sett inte bland andra akademiker, tycker de flesta av dem är oerhört torra och tråkiga även om det såklart finns undantag. De flesta av mina vänner är från arbetarklass. Antar att det beror på min uppväxt.

Jag anpassar mitt språk och samtalsämne efter umgängeskrets. När jag umgås med akademiker så pratar jag deras språk och ämnen... när jag umgås med mina kompisar så pratar jag som de gör och deras samtalsämnen. Så jag har väl en fot på varje sida kan man väl säga... när jag umgås med akademiker kan jag sakna den mer råa humorn och frispråkigheten hos mina vänner... när jag umgås med mina vänner kan jag jag ibland sakna att kunna djupdyka i andra samtalsämnen än tex sport, osv som jag kan göra med akademiker.

Men som du beskriver din tjej så verkar hon ju ha båda fötter i den miljön och har hela sin umgängeskrets där... men samtidigt så har hon ju valt dig som kille istället för en akademiker så det kan ju vara så att hon gillar det som är mer typiskt för arbetarklass... om det kommer funka eller ej kan man ju inte veta om något förhållande oavsett klass...man kan vara hur lika som helst och det skiter sig ändå, eller vara olika och ändå trivas... det finns lixom inget facit eller sätt att förutse framtiden.

Jag tänker att, alla mänskliga relationer är väl i grunden ett experiment som kan bära eller brista så varför oroa sig för framtiden du kan ändå inte förutse vad som kommer ske? Jag tror faktiskt att man gör mer skada än nytta genom att springa runt och noja...så mitt råd är väl... sluta noja, slappna av och njut av den tid ni får tillsammans oavsett om blir en månad eller 20 år. 

Det här hade jag kunnat skriva. 

Jag skilde mig, började dejta, tänkte att jag skulle inte vara så smal i tänkesättet utan ge olika typer en chans. Jag är själv akademiker, och känner mest sådana också.
Jag dejtade bla. en snickare, flera gånger. Absolut trevlig men det räckte inte. Efter ett antal träffar behövde jag avbryta för det kändes inte rätt. Hade verkligen gett honom en chans, men när samtalet inte riktigt flöt på mer än om vardagliga saker, när han valde andra tv-program än jag att titta på (han ville tex se på snickeriprogram, medan jag ville titta på dokumentär eller nån djupare film), när han  med tindrande ögon började prata om att bila ner till Tyskland för att köpa någon speciell bil att ta med hem, och undrade om jag ville hänga med (lite som en romantisk resa) - ja där insåg jag hur olika vi var. 

Efter några andra dejter som bara blev en dejt med varje, så mötte jag min man. Också akademiker, jobbade nästan med exakt samma sak som jag, gillade ungefär samma saker - ja det sa bara pang! Nu har det gått 9 år och vi är så underbart lyckliga tillsammans. 

Men TS, du ska givetvis prata med den du dejtar för hon behöver inte alls tänka så. Hon kanske snarare vill träffa någon som inte är som "alla andra" hon umgås med. Men visst, det är väl alltid enklare om man är lite mer lika, men det handlar nog mest om vad man har för grundvärderingar, hur man tänker sg livet framåt osv. 

Jag tycker inte det är något hans ska ta upp med sin tjej, det här handlar ju till 100% om TS egen osäkerhet och nojor och har egentligen inte så mycket med henne att göra. Jag tror snarare tvärtom att ta upp såna saker kan skapa problem i relationen som inte funnits där innan.