Att vara det svarta fåret i sin familj

Du verkar inte fatta vad "det svarta fåret" betyder eller så utelämnar du all information som kan tyda på att du är det. Svarta fåret är den som är mest misslyckad, eller vad man ska säga. Är du alkoholist, våldsam, psykiskt sjuk, en riktig slarver som inte klarar att hålla livet på plats, skämmer du ut din familj titt som tätt eller varför är du det svarta fåret i er familj?

Jag funderar också på vilken slags relation du har till de andra, varför tycker de inte om dig? Har det alltid varit så här? Har du varit mobbad i din egen familj under uppväxten, eller vad handlar det här om?

Ja, jag är den som är misslyckad i min familj! Har alltid haft det svårt i skola och jobb och i livet. Mina syskon har familj, är välutbildade med bra jobb och en av den är snart utbildad läkare. 

Ok, ja men då stämmer det. Upplever du att de ser ner på dig för att du inte har kommit lika långt som de andra? Får du en massa kommentarer om jobb, utbildning mm? Det är ledsamt så klart men du ska snarare vara glad att ni inte har så nära kontakt isf.

Ja, jag är också det svarta fåret. Min pappa har nog en personlighetsstörning tyvärr och har sedan jag var ung behandlat mig annorlunda, samt också spridit lögner om mig i övriga släkten. När jag flyttade hemifrån fortsatte detta riktat mot mig, men även fick ett yngre syskon ta över min roll i den närmsta familjen.

Ett syskon är även felfritt i hans ögon, allt med detta syskon är perfekt, oavsett vad denne gör så har denne rätt i min pappas ögon.

Själv har jag haft det ganska svårt i livet och har aldrig fått hjälp av min familj, mina syskon har alltid blivit hotade att de kommer bli som mig om de inte skärper sig. Då baserat på lögner om mig, som de blivit matade med sedan de varit små.

Jag har svårigheter i livet, bland annat ADD, men det betyder inte att jag gjort något fel. Jag bara har inte lätt för att klara av vissa saker i livet. Jag har långa perioder varit fattig pga att jag har svårt att klara av ett heltidsarbete mer än periodvis. Det är inget jag själv valt, och det har inte blivit bättre av att få höra lögner om sig själv, som att jag är promiskuös (det har jag aldrig varit) och lat (jag förstår att ADD kan se ut så utifrån, men då har man inte kunskapen om vilket funktionshinder det kan innebära)

Jag är väl en slags överklassvariant av familjens svarta får med en livsstil som inte provocerar särskilt många men just i min familj är det här provokativt. 

Min man är hantverkare. Varken högutbildad eller miljonär. Vi bor i bostadsrättslägenhet och inte villa. Inte ens centralt! Han pratar även bonnig dialekt. 

Översätt till normala förhållanden är det här ungefär som om jag skulle leva med en hustrumisshandlande narkoman i en kloak.

Min man är det svarta fåret i sin familj, han har adhd m.m. svårt med jobb osv.
Hans familj visar ofta sitt missnöje över honom, det är mest pappan som driver det, han favoriserar dom andra barnen ( det känns och syns väldigt tydligt vid t.ex. middagar eller andra träffar. )
En av hans bröder gillar också att dum förklara honom i allt.
Vilket gjort att svärmor oftast hälsar på oss själv, som familj träffas vi väldigt sällan.

Något jag tycker är ännu mer konstigt i allt detta är att svärfar behandlar mig som sin dotter, alltså han behandlar sin son som skit men mig helt fantastiskt.

Låter som en typisk personlighetsstörd individ. Min pappa höll också på så, han fortsatte även ha kontakt med en f.d. partner till mig som varit dålig för mig och som jag själv brutit kontakten med. Tror det var ett sätt att komma åt mig.

Min pappa har även gett ekonomiska fördelar till sitt favoritbarn, det handlar om att det barnet fick en start på en miljon kronor när denne flyttade hemifrån, medan vi andra inte fick något.

Kanske är det att du är det svarta fåret men det kan ju också handla om annat. T ex att man själv sällan kommer med förslag eller planerar något. Sådan är jag rätt ofta och lämnas också utanför ibland. Men där kan jag ändå se att jag inte själv gör särskilt mycket för att träffas, hänger helst på andras planer och tackar rätt ofta nej. Då blir det ju naturligt så att alla inte räknar med en alltid. Kan du känna igen dig något i det? Att man kanske snarare är den introverta i en extrovert familj? 

Tack för du delar med dig❤️ Känner igen mig mycket i det du skriver. Min pappa har inte varit bra för mig, känns elakt att säga men han har alltid haft ett jävla humör och jag har alltid varit rädd för att göra fel inför honom eftersom han alltid blev så arg oavsett vad det handlade om. Det är väl grunden till min dåliga självkänsla och höga krav. 

Jag har också ADD så jag vet hur det känns att inte känna att man klarar av livet som ?alla andra?. Och som du säger: Att vi är lata! Fy fan vad trött jag är på att höra det. Om folk läste på lite mer. 

Skönt att man inte är ensam här!

Ja, jag har varit det svarta fåret pga flera års alkoholmissbruk, och är det väl fortfarande till viss del, efter 3 år och 8 månader som helnykter.

De slutade att bjuda mig på släktträffar i ganska tidig ålder, efter att de fått nys om mitt leverne. Jag var den som fick ta mest ansvar under uppväxten. Fick vara som en extrapappa för mina småsyskon när morsan och hennes karl ville supa ifred. Jag har aldrig fått något tack för att jag tog hand om mina småsyskon och hjälpte till i hemmet så mycket som jag gjorde.

Och morsan förnekar än idag hur det var, att hon och hennes karl såg alkoholen som prio nr.1. "Så var det inte alls". Hon slår ifrån sig om detta.

Att jag har haft begåvningar inom tecknande och musik, och att jag alltid har haft en viss verbal förmåga och kunnat uttrycka mig i tal och skrift, har varit mina styrkor och ibland en räddare när det har kommit till att bli socialt accepterad.

Men jag var mobbad i perioder i såväl grundskola som gymnasium och det sänkte min självkänsla och mitt självförtroende rejält.

Plus att styvfarsan ofta var aggressiv på fyllan och hotade med styk (och ibland gav stryk) om jag och mina syskon inte gjorde som vi blev tillsagda.
 
Jag kunde därför inte vila mitt huvud vare sig hemma eller i skolan.

Jag är hela min släkts svarta får. Varför? Jo, jag var inte lika snygg eller lika sjuk som halvsyrran, hade en pappa från en annan bygd som hette nåt annat än det ärade släktnamnet. Att ha hetat släktnamnet och komma från den byn smäller jättehögt i min släkt. Jag är dessutom lik pappa så alla fel. Ovanpå allt slopade jag kontakten med syrran för att hon är grav alkis. Det tolererades inte av släkten. Alla tog henne i försvar för det är ju så "synd om henne". Hon kan med sin bakgrund helt enkelt inte göra fel och jag med min bakgrund inte göra nåt rätt.

Man behöver inte alls vara den som är misslyckad för att bli det svarta fåret i en familj. Det kan till exempel finnas en narcissistisk förälder som utser det barn som vägrar kontrolleras till det svarta fåret. 

Ett sätt att frysa ut någon och försöka få makt över någon är att inte informera om när man ska ses eller att säga till i sista minuten, som för att visa att man bestämmer. 

Ha ha, det där känner jag igen även om min situation ser annorlunda ut.

Jag är högutbildad, har ett kvalificerat arbete med medellön, bor i ett bra område, mitt barn är skötsam och duktig i skolan MEN jag fick barn med en idiot, gifte mig aldrig och är ensamstående på heltid.

För min släkt, där alla är höginkomsttagare/väldigt förmögna, gifta och bor i flådiga villor, är mitt liv en tragedi. De kan knappt ta in att jag bor i en hyresrätt för det är likställt med slum och misär i deras värld. Att vara ensam mamma är också otänkbart och i nivå med barnen på Frostmofjället.

I min egen bekantskapskrets som är rätt typisk medelklass lever jag ett normalt liv och jag bryr mig inte om vad min släkt anser om mig. Det är en lättnad att slippa deras stela tillställningar. Jag har aldrig gillat när allt handlar om yta och prestige. 

TS, när man har en familj som din så är det bättre att omge sig med andra personer som får en att må bra. Man måste inte gilla eller umgås med sin biologiska familj. Det är en sorg i sig att man fick en sådan familj men då får man skapa sin egen familj. Jag har fått så mycket mer stöd av mina vänner än min familj.