Vad sjutton ska jag göra?

Vad du gör?
Du bryter! Helt! Skicka någon att hämta alla dina saker. Flyttar till din syster. Tar bort honom från sociala medier och blockar honom.
Sedan tar du hand om dig själv i ett år eller två tills du är säker på att du vet ditt eget värde och har självförtroende nog att aldrig låta någon behandla dig illa igen. Sedan kan du se dig om efter en bra kille att dejta och senare skaffa familj med.
Du har ett liv. Gör något bra av det.

Tack för svaret! De kan låta så enkelt men det är det inte :( men jag uppskattar ditt ärliga svar.

Det är inte så enkelt men det är inte så svårt heller. Det är bara att göra. Riv av plåstret. Snabbt så blir det mindre smärtsamt.
Ibland måste man bara bestämma sig och göra det. Strunta i hjärtat. Det kommer att återhämta sig.

Men jag kan inte bestämma mig :(

Du kan bara göra en sak: gör slut med honom.

Du har redan bestämt dig ts, annars hade du inte startat tråden. Du vet att du ska göra slut. Då är det bättre att göra det snabbt nu direkt, än att slösa en enda dag till.

Men jag gråter varje gång jag skiljs åt från honom, hans fina sidor kommer tillbaka ibland och då mår jag så bra med honom. Han misshandlar inte längre sen två år tillbaka. 

Ja alltså förlåt ts men det är så typiskt vissa tjejer. Nu har du fått hjälp att komma därifrån men du äääälskar ju honom?
Snälla. Alla människor har fina sidor också. Det du ska kolla på är de dåliga sidorna. Han har misshandlat dig, vad fan finns det att älska? Vakna upp!
Stannar du får du aldrig skaffa barn med den här människan, Du kan inte sätta barn till världen i ett hem där det förekommer misshandel. Jag ger upp nu. Du lyssnar ju inte på vänner och du lyssnar inte på främlingar på nätet. Gör som du vill då. Många andra tjejer och kvinnor skulle ge allt för att få samma chans som du har fått, hjälp att ta sig därifrån! De flesta har vett att inte springa tillbaka in i elden igen. 

Hur då? Du skriver ju att ditt mål ÄR att bryta helt och flytta längre bort. Då har du väl bestämt dig? Eller hur menar du? 

Det ÄR svårt att förändra vanor och nu åker du tillbaka dit (jag vill inte kalla det för "hem") på helgerna för att du känner dig ensam och inte har något att göra. Då måste man hitta något att göra! Gå med i nån förening där du är, som gör aktiviteter på helgen. Det finns säkert någon grupp där man tex är ute och promenerar tillsammans eller liknande. Ganska enkla saker som inte kräver så mycket av en men som ger något tillbaka, bara du vågar. 

Du älskar inte honom - du känner dig bara så ensam så att du väljer att åka tillbaka till det osunda för att du inte har något annat. Det är inte att älska, det är ett beroende och som du levt med så många år så du minns liksom inget annat. Det blir lite som ett en alkoholist som ska sluta dricka - det är ju skitsvårt. 

Bra att du ändå tagit de steg du gjort, men som någon redan skrev: ta hjälp av någon att ta dina prylar och sen ser du dig aldrig om igen. Ni har inga barn så tacka gudarna för det, du har egentligen ingen anledning att inte kapa sista tråden i repet.

Din syster måste kunna hjälpa dig att göra klart allt så att du faktiskt kan flytta dit? 

Jag uppskattar ditt ärliga svar men vet inte om du känner till det traumatiska bandet? Jag väljer inte att med flit vilja flytta hem igen med honom och förstöra mitt liv, utan det känns som jag inte har något annat val. Jag dör inombords av alla känslor. Jag vet inte hur jag ska klara av detta. Jag får ingen terapi förens jag brutit i relationen säger vuxenpsykiatrin, för man kan inte behandla trauma om man forfarande är tillsammans med personen. 

Tack för förståelsen! Jag har så lite fritid efter jobbet att hinna syssla med andra intressen och jag har ett stort sömnbehov då jag har kvar symtom på min utbrändhet från alla åren av misshandeln, så jag måste sova 9 timmar för att klara jobbet och har därför så få timmar va för mig själv efter arbetsdagens slut. Men om jag hade haft vänner i staden så hade det underlättat mycket psykiskt, men är svårt hitta vänner i vuxen ålder bara sådär. 

Barn med honom kommer jag aldrig att ha. Men man saknar dom fina stunderna så oerhört mycket. Det är sån plågsam smärta ta steget och skiljas av från varann. 

Min syster vill att jag flyttar och hon har väntat på mig sen många år tillbaka, men beslutet måste jag själv ta.. men av nån anledning så kan jag inte ta beslutet. Det är helt vansinnigt sjukt! 

Hur vet man om man verkligen älskar någon? 

Rikta strålkastaren åt nya håll. Gå med i en sångkör. Engagera dig politiskt. Köp en hund. Lämna det gamla genom att ta emot det nya.