• Anonym (Tonårsmamman)

    Hur hantera bråkig tonåring och vv-boende

    Jag och min exman separerade för många år sedan. Vår son är nu 14 och går igenom en typisk tonår med trots och allmänt trist beteende. Pappan är utbränd sedan några år tillbaka och har jättesvårt att hantera detta. De hamnar tydligen väldigt ofta i konflikter medan hemma hos mig går det ändå rätt bra. 


    Nu föreslår pappan att sonen ska bo hos mig mera men jag är väldigt tveksam till detta av flera skäl. Dels tror jag det ändå är bra för pappan att ha de kraven på sig som det innebär att vara förälder varannan vecka. Han skulle lätt kunna grotta ned sig djupare i sin utbrändhet om han gavs möjlighet och risken är att han fjärmar sig mer och mer från sonen. Jag är också orolig för hur sonen skulle ta det, att han är för jobbig för att leva med. Sen, rent själviskt, har jag inrättat ett liv utifrån varannan vecka med jobb mm och det är inte helt enkelt att ändra på det. Men det år klart att jag gör om jag måste.

    Jag vill att pappan ska söka mer stöd. Både för sitt eget mående och för relationen med sonen. Men han tar sig inte i kragen och gör något. 


    Vad är bäst att göra i en sån här sits? Tips och råd?

  • Svar på tråden Hur hantera bråkig tonåring och vv-boende
  • BuoBä

    Är inte det viktigaste att sonen mår bra och har en fungerande vardag, fri från onödiga konflikter?
    Hur pappan hanterar sitt mående är väl inte ditt problem?

  • fornminne

    Börja med att prata med pappan. Jag antar att du redan har försökt, men ta dig tid (kräv att han lyssnar) och förklara din syn på saken. Fråga också pappan varför han inte söker hjälp. 

    Naturligtvis måste du i slutändan göra det som är bäst för sonen. Det är bara så typiskt att det nästan alltid är pappor som checkar ut från sitt föräldraansvar så fort det blir jobbigt, sällan mammor? 

  • Anonym (På allvar)

    Så ledsamt för sonen att ingen vill ha honom. Pappan orkar inte och du övertar ansvaret bara om du ?måste?. De flesta föräldrar gör allt de kan för att ha sina barn en större del av tiden, men uppenbarligen inte alla?

  • Anonym (att våga se)
    Anonym (Tonårsmamman) skrev 2023-03-21 08:10:26 följande:
    Hur hantera bråkig tonåring och vv-boende

    Jag och min exman separerade för många år sedan. Vår son är nu 14 och går igenom en typisk tonår med trots och allmänt trist beteende. Pappan är utbränd sedan några år tillbaka och har jättesvårt att hantera detta. De hamnar tydligen väldigt ofta i konflikter medan hemma hos mig går det ändå rätt bra. 


    Nu föreslår pappan att sonen ska bo hos mig mera men jag är väldigt tveksam till detta av flera skäl. Dels tror jag det ändå är bra för pappan att ha de kraven på sig som det innebär att vara förälder varannan vecka. Han skulle lätt kunna grotta ned sig djupare i sin utbrändhet om han gavs möjlighet och risken är att han fjärmar sig mer och mer från sonen. Jag är också orolig för hur sonen skulle ta det, att han är för jobbig för att leva med. Sen, rent själviskt, har jag inrättat ett liv utifrån varannan vecka med jobb mm och det är inte helt enkelt att ändra på det. Men det år klart att jag gör om jag måste.

    Jag vill att pappan ska söka mer stöd. Både för sitt eget mående och för relationen med sonen. Men han tar sig inte i kragen och gör något. 


    Vad är bäst att göra i en sån här sits? Tips och råd?


    Jag tänker att människor som inte mår bra ibland faktiskt vet vd de inte förmår och att det blir knasigt att låta din son vara saken som ska få ex:et att ta sig i kragen.

    Min far lät min bror som inte mår bra överta en halv stuga. just för att man faktiskt mår bättre av att göra saker än att grubbla. Dock blev det ju bara ett misslyckande, för min bror orkade inte med det extra ansvaret och blev stressad.

    I den bästa av världar orkar exet göra det som behövs. Klarar du inte att ta över ansvaret, är det kanske smartare att du ber om hjälp, snarare än att tro att han som inte förmår plötsligen ska ta tag i det hela.

    Det måste stå för ditt ex att välja hur han vill göra. Väljer han bort boende, väljer han faktiskt också att tappa viss relation till sitt barn. Men han väljer kanske också att hans barn får en tillvaro hon någon som har goda förutsättningar att orka. Och det kan inte vara ett barns uppgift att hålla sin förälder över ytan. 
  • Anonym (Tonårsmamman)
    Anonym (På allvar) skrev 2023-03-21 09:20:54 följande:

    Så ledsamt för sonen att ingen vill ha honom. Pappan orkar inte och du övertar ansvaret bara om du ?måste?. De flesta föräldrar gör allt de kan för att ha sina barn en större del av tiden, men uppenbarligen inte alla?


    Men snälla du. Känns det bättre i ditt skrumpna lilla hjärta efter att ha plattat till mig sådär?

    Rent egoistiskt skulle jag gärna haft sonen på heltid sedan separationen men tack och lov för hans skull har hans pappa ändå funnits där. Sen har jag inrättat mitt liv därefter, vilket bland annat innebär att jag arbetar på annan ort 3 dagar varannan vecka. Det är inte så lätt att styra om det från en vecka till en annan. 


    Jag försöker se en helhet här, där alla kan må bra. 

  • Anonym (Tonårsmamman)
    Anonym (att våga se) skrev 2023-03-21 09:35:24 följande:
    Jag tänker att människor som inte mår bra ibland faktiskt vet vd de inte förmår och att det blir knasigt att låta din son vara saken som ska få ex:et att ta sig i kragen.

    Min far lät min bror som inte mår bra överta en halv stuga. just för att man faktiskt mår bättre av att göra saker än att grubbla. Dock blev det ju bara ett misslyckande, för min bror orkade inte med det extra ansvaret och blev stressad.

    I den bästa av världar orkar exet göra det som behövs. Klarar du inte att ta över ansvaret, är det kanske smartare att du ber om hjälp, snarare än att tro att han som inte förmår plötsligen ska ta tag i det hela.

    Det måste stå för ditt ex att välja hur han vill göra. Väljer han bort boende, väljer han faktiskt också att tappa viss relation till sitt barn. Men han väljer kanske också att hans barn får en tillvaro hon någon som har goda förutsättningar att orka. Och det kan inte vara ett barns uppgift att hålla sin förälder över ytan. 
    Du har helt rätt i att det inte är sonens jobb att hålla sin pappa ovanför vattenytan. Jag är bara orolig (för barnens skull) att han helt ska försvinna ut i periferin om sonen inte bor där. Vi har ett äldre barn också, en dotter som bodde vv hela gymnasiet och har nu flyttat till en annan ort för att plugga och hon har knappt någon kontakt alls med sin pappa sen hon flyttade. Det är ju inte bara pappan det går ut över utan även barnen så kan jag göra något för att undvika det så gör jag det gärna.
  • Anonym (A)
    Sen har jag inrättat mitt liv därefter, vilket bland annat innebär att jag arbetar på annan ort 3 dagar varannan vecka. Det är inte så lätt att styra om det från en vecka till en annan. 

    Kan sonen vara hos pappan de tre dagarna och resten av tiden hos dig?
  • Anonym (Tonårsmamman)
    Anonym (A) skrev 2023-03-21 12:21:51 följande:
    Sen har jag inrättat mitt liv därefter, vilket bland annat innebär att jag arbetar på annan ort 3 dagar varannan vecka. Det är inte så lätt att styra om det från en vecka till en annan. 

    Kan sonen vara hos pappan de tre dagarna och resten av tiden hos dig?
    Temporärt kanske, men jag har svårt att se att jag kan ha kvar mitt nuvarande jobb om mina privata förutsättningar ändras. Och det blir ju väldigt lite tid med pappan, inga helger. Men visst, det finns ju mellansteg mellan vv och att bo heltid hos mig. 
  • Anonym (Stina)
    Anonym (På allvar) skrev 2023-03-21 09:20:54 följande:

    Så ledsamt för sonen att ingen vill ha honom. Pappan orkar inte och du övertar ansvaret bara om du ?måste?. De flesta föräldrar gör allt de kan för att ha sina barn en större del av tiden, men uppenbarligen inte alla?


    Detsamma gäller såklart även samboende föräldrar. Ingen vill någonsin jobba, träffa vänner, åka på konferens eller gymma. Alla vill bara vara med sina barn hela tiden och man gör bara det man är av nöden tvungen. Eller? 
  • BuoBä
    Anonym (Tonårsmamman) skrev 2023-03-21 12:27:27 följande:
    Temporärt kanske, men jag har svårt att se att jag kan ha kvar mitt nuvarande jobb om mina privata förutsättningar ändras. Och det blir ju väldigt lite tid med pappan, inga helger. Men visst, det finns ju mellansteg mellan vv och att bo heltid hos mig. 
    Det är ju inte säkert det behöver vara så för alltid bara för att ni ändrar var sonen bor nu. Han blir äldre och kommer förhoppningsvis ur den här fasen. Om han och pappan inte nöter på varandra lika mycket kanske de fortare kan få en bättre relation. Och pappan kanske rent av förvånar dig genom att ta tag i sitt mående. Så lös det så bra som möjligt nu "akut", och så får ni se hur det utvecklar sig. 
Svar på tråden Hur hantera bråkig tonåring och vv-boende