Prata känslor med chefen?

Byt jobb och hör av dig sen. Är det meningen så sker det ju ändå.

Jag tänker att jag inte har ett behov av att höra av mig om jag lämnar. Då försvinner problemet lite av sig själv. Förutom att jag behöver hantera och komma över mina känslor ändå. Problemet finns ju bara i den konstellation som är nu. 

Min fråga är kan man komma över det här utan att ta upp det och prata om det eller måste jag byta jobb för att komma över känslorna? 

Varför behöver du komma över henne om du byter arbetsplats? Då är hon ju inte din chef längre så då kan du väl bara köra! Eller finns det andra hinder?

Mina tankar är nog lite överallt just nu. Det finns inga oövervinnerliga hinder. Jag älskar mitt arbete och jag gillar henne! Jag vill inte utsätta någon jag gillar för en jobbig situation som tex att ta upp det. Det finns ju dessutom en microchans att jag lyckats läsa av alla saker väldigt fel! 

Om jag kan komma över de här känslorna utan att ta upp det här med henne så får jag förvisso aldrig veta vad som kunde hänt men jag kan då stanna kvar på jobbet jag tycker om. Klarar man det? Kan man komma över sina känslor på ett enkelt sätt? Eller ska jag skona oss båda från det här och tacka ja till ett arbete jag inte vill ha egentligen bara för att komma undan det hela? 

Inser att jag nog har svårt att erkänna ens för mig själv hur starkt jag känner för henne. 

Men alltså, jag tänker lite att äsch så himla stor grej är det väl ändå inte! Eller vad snackar vi för chef? Hur mycket din chef är hon? Ni är ju också bara två människor som är fria och lediga att bli kära i varandra om ni båda vill. Jag hade nog ändå försökt få till någon dialog om det hela innan jag fattade en massa oåterkalleliga beslut om att byta jobb mm. Vet hon om det andra jobbet? Kan du på något sätt vara rak mot henne om att du tycker om henne utan att göra henne obekväm om det skulle vara obesvarat? 

Här skulle jag vilja ge min synpunkt i två perspektiv. Dels vad jag som chef hade uppskattat att en underställd/anställd med känslor för mig hade gjort, tillika vad jag själv hade gjort i en liknande situation som dig

Jag reserverar mig för att information om situationen i sin helhet saknas och därmed blir mina argument i ett generellt perspektiv.

Ur ett chefsperspektiv:

Om det finns privat situation som påverkar arbetssituationen är jag högst angelägen att som chef ta del av det. Dels för att kunna hantera vad som är bäst för företaget och vad som är bäst för personen i fråga. Detta innefattar även om en underställd har känslor för mig.

Ur det perspektivet ges möjligheten att ha en konstruktiv dialog om vad som är bäst för den underställda och även för mig som chef och företag. Här finns det två scenarier.

Jag som chef har inga känslor för den underställda/anställda.

 

Här kommer de allra flesta chefer givetvis uppskatta att dialogen lyfts fram för att i huvudsak göra allt i vår makt att behålla dig som anställd, tillika vad som är bäst för företaget.

 

Situationen kan givetvis för den anställda bli obekväm en stund. Normalt för den anställda och ibland även för chefen.  Men känslor på jobbet är vardag och något som oftast är övergående om den inte är besvarad.

 

Om det inte är hållbart för den anställda att stanna kvar på företaget så är det fortsatt oerhört uppskattat för chefen att veta varför personen valde att sluta/byta arbetsplats. Även om detta är på grund av att personen har känslor för chefen.

 

Om den anställa skulle sluta utan att ange ett skäl, framför allt om relationen mellan den anställda och chefen är god (som i erat fall). Skulle det troligen väcka stora frågetecken och även oro att chefen inte utför sitt jobb väl. Därmed är det bästa att ventilera för att det finns känslor givetvis positivt snarare än negativt.

 

Chefen har känslor för den underställda.

 

Här har ni en gemensam positiv dialog och intresse att fastställa hur ni på bästa vis löser situationen. Här kan det finnas policys i företaget (framför allt större organisationer) som gör att den underställda och/eller chefen då en sådan relation inte är tillåten. Detta har din chef givetvis koll på. Oavsett så är fokus på att hålla isär det arbetsmässiga och privata då det inte bör och ska påverka eran eller andras insats på arbetsplatsen.  

 

Här är det givetvis klokt att planera för en plan B. Även om det är ett dystert scenario för ee framtida relation så är ett ?Hängslen och livrem? perspektiv alltid en god utgångspunkt.

 

 

Ur en anställds/underställds perspektiv:

 

Boka ett möte eller ta det över en lunch/fika, ventilera att det finns känslor. Det behöver inte nödvändigtvis vara jag är så kär att jag dör i dig scenario. Förslagsvis mer ett perspektiv; ?Ibland upplever jag att det finns något mer än vänskap mellan oss. Känner du samma sak eller är det jag som tolkar det fel??

 

Att vänta på att chefen i förhoppning ska utrycka känslor för dig vill jag påstå att är i det närmsta osannolikt i den situation du beskriver ni för närvarande är i.

Här underlättar det troligtvis även för dig att ventilera saken så tidigt som möjligt innan känslor, drömmar och förhoppningar blir allt starkare. Av egen erfarenhet brukar passivitet bli alltmer självdestruktivt och sämre för ens egen del och viss mån andras.

Om du byter arbetsplats i syfte att begrava känslorna kanske skapar större oro och osäkerhet än vad du upplever idag.

Då du utrycker att du enbart vill byta bort en arbetsplats du trivs på för dina känslor så vill jag avsluta med nedanstående.

Din chef kommer med största sannolikhet att hantera situationen väl även om dina känslor inte är besvarade. För det är alla chefers huvudsakliga syfte. Dvs lösa alla typer av situationer på ett professionellt och effektivt vis.

Tack för kloka tankar! Jag tänker precis så som du skriver. Så skönt att läsa det från någon annan. Jag vet allt detta! I mitt huvud så vet jag att det bästa vore att ta upp det i ett konstruktivt samtal. Men jag landar i känslorna och att de destruktiva effekterna av det här kan vara värt det för att skydda henne. Eller min egen stolthet? Jag har själv arbetat som chef och är fullt införstådd med att det är en stor hjälp och tacksamt att få den infon som chef men jag vet också hur otroligt obekvämt det kan kännas. Har befunnit mig i den situationen då det inte var ömsesidigt och där vill jag inte sätta henne om det nu är jag som övertolkar.

Jag gillar henne så pass mycket att jag vill skona henne från den här situationen. Det är helt orationellt det vet jag. 

Någon slags stolthet i mig önskar att hon tog upp det och samtidigt vet jag att man inte bör göra det som chef, det kan slå väldigt fel! Fast kanske ännu värre om chefen är man och den anställde kvinna? I det här fallet skulle det falla väl ut för att personen i fråga har agerat på sådana sätt i närmanden mot mig att jag som underställd borde få en ärlighet i vad det här rör sig om. Hon har fått mig att tänka, känna och undra, jag har inte sökt det här men jag har fallit för det och till viss del besvarat det. 

Jag önskar nog att hon uttrycker något för att jag ska kunna lyfta upp det. Men jag vet att du har rätt i det du skriver! Jag vet vad jag borde göra! 

Innan du säger upp dig kan du ta ett samtal och säga nåt i stil med:

"Det är så här att jag blivit erbjuden ett jobb och funderar på att tacka ja. Jag trivs jättebra här men har det lite svårt eftersom jag känner att jag fått vissa känslor för en person här. Lite jobbigt att prata om men jag vill att du ska veta.
Har inte helt bestämt mig än men ville nämna att det är på gång."

Sen lämna frågan öppet.
Frågar chefen om vem det gäller så skulle jag chansa och svara ärligt. typ.
"Det är du. Jag trodde du hade fattat det efter våra möten och samtal, förlåt om det blir lite rakt på. Vad tycker du jag ska göra?"

Därefter lär problemet lösa sig själv på ett eller annat sätt..

Om du upplever att detta är ömsesidigt, så är det troligtvis det. Självklart hade jag också önskat att min chef tog upp ett sådant ämne. Det känns spontant lättare om det kommer från chefens håll, än en underanställd. Chefen bör kunna axla ett lite större ansvar i frågan. 

Men, att gå och vänta på att någon ska ta tag i det funkar sällan. Och att byta till ett jobb du inte vill ha kommer bara skapa nya problem.

Som du säger själv, du kanske skulle kunna ta upp det på det sättet, att du önskar få lite klarhet i hennes agerande. Vad hennes närmanden betyder, eller om det betyder något? Och du kan ju också nämna att du ej vill göra henne obekväm på något sätt, eller skapa problem för henne.

Om chefen är seriös kommer hon inte att ta upp det. Chefens ansvar som arbetsgivare är att hålla relationen professionell. Som överordnad till någon som står i beroendeställning är det dessutom mot både lagar och regler att inleda en relation.

Få kloka chefer är beredda att ta en sådan risk även om man känner tydligt att det finns en ömsesidig attraktion.

Å andra sidan tar man som medarbetare också en risk. Blir relationen obekväm eller det börjar pratas så är det nästan alltid medarbetaren som flyttas eller blir av med tjänsten (på ett lite snyggt sätt).

Min känsla av TS situation är att det inte finns så mycket att förlora. Att vara kvar i fortsatt tystnad är plågsamt. Om man då ändå är beredd att byta jobb kan det vara värt att testa lite försiktigt. Är känslorna besvarade så får man prata om läget och hitta en lösning som funkar.
Är känslorna inte besvarade så kanske det går att stanna kvar och släppa taget.